Du kommer så otäckt nära …

Ändå finns det människor som tvivlar på att beroenden är en sjukdom?

Ja nog är det underligt alltid!!

Jätte bra skrivet

Är det sådär det är? låter så hemskt.

#5: För mig var det så när jag var yngre och flirtade med alla möjliga slags destruktiva beteenden. Numera är min "drog" kolhydrater, och där dör man inte direkt av en överdos - men beteendet är det samma.

Jättebra skrivet…

Ett beroende är ett beroende men konsekvenserna lite olika. Ibland kanske man tror att sockerberoende är lite mer "light" men jag var på ett möte där en person fått såväl diabetes som neurologiska skador av sitt sockerintag och om det fortsätter kan det nog bara sluta på ett sätt hade väl läkaren sagt…

#7: Jo, på sikt kan kolhydrat-/sockerberoende vara lika dödligt som till exempel alkoholism, det är i alla fall jag övertygad om.

Jag som trodde jag var sockerberoende men har nog ändrat uppfattning. Jag tror att jag tröstade mig med godis mm när jag var ledsen och deppig. Tror ni inte att det hänger ihop?

Kanonbra skrivet och så sant så sant…..

bintouu, jag tror inte att tröstätande och missbruk hänger ihop. Ett missbruk, alltså där suget aldrig riktigt släpper och där varje felsteg leder till bekymmer är en problematik i sig. Tröstäter gör nog många utan att för den skull hamna i ett missbruk och en beroendeproblematik. Men det är ju min tanke…

Tänk att lite "oskyldigt" haschrökande i min ungdom kunde kunde dra med sig så mycket. Den tanken förekom aldrig att det kunde vara farligt och sluta i ett svårt beroende.

Det var ju ganska härligt att åka på de första Roskildefestivalerna med allt vad det innebar, "love, peace and understanding" och mycket flummande runt begreppet "flower power".

Ändå kan jag faktist le åt den tiden, den var trots allt väldigt oskyldig mot vad som skulle komma. Det fanns inte i min tankevärld att det skulle sluta så illa som det gjorde.

Jag har många gånger fått frågan om jag inte ångrar alla "förspillda" år. Än i dag är jag lite tveksam på svaret, för jag vet inget annat liv, jag har inget att jämnföra med.

För mig är det viktiga att jag idag har ett fungerande liv och att jag genom missbruket lärt mig att värdesätta andra saker än vad en ickemissbrukare gör.

Men jag hoppas att jag kan ge en bild av hur ett "oskyldigt" missbruk kan sluta och att någon läsare kanske stannar upp och frågar sig "Vad 17 håller jag på med?"

#11 Tackar! Som jag tror också. 

#12 Så om man har anlag för att bli beroende så blir man???? Är det så du menar?

# 13. Det är inget som säger att man blir beroende bara för att man har de genetiska anlagen. Men risken är större att man blir det.

#13: Jag tror också som 14. Jag beskriver mig själv som en beroendepersonlighet och jag vet med mig att jag kan bli beroende av ungefär vad som helst som triggar hjärnans belöningskemikalier - om det är kolhydrater, alkohol, sex, träning eller att virka komplicerade ljusmanschetter …

ok jag förstår lite bättre nu

Det sägs att folk som har lyckats bemästra sitt beroende har en förmåga att bli besatta av andar saker, precis som Grontedt säger. Saker som låter oskyldiga t.ex. träning, virka komplicerade ljusmanschetter … Men märker man att man blir för besatt av något, så ska man nog stanna upp ett tag och tänka efter påvad man håller på med.

Jag tränar mycket men det gör jag för jag mår bättre och blir piggare. Just nu är gymet stängt och öppnar inte föränn i höst och det går bra också. Blir bara lite tröttare. Så jag tror att om man gör allt i sk lagom så är det ok …

Jag tror det är därför många kan komma ur ett beroende genom att bli "frälsta". Gud, församlingen, religionen tar beroendets plats.

# 19 men det kan ju också vara ett sätt att bli besatt på?

Jag tror oxå att det är så som ni beskriver… skillanden är väl om man kan hitta en "besatthet" som inte skadar en. Religion är väl tveksamt  fanatiska religiösa mår inte alls särskilt bra alltid! Virka ljusmanschetter är kanske mera humant   åtminstone tills man slitit ut fingrar och axlar :) men det tar förhoppningsvis längre tid än det gör att bryta ner kroppen genom att överäta eller droga.

Fast jag gillade det där med att virka komplicerade ljusmanchetter. Du har ingen att visa Gronstedt?

#19: Jag tror absolut att det är för att "gud" tar bereondets plats i huvudet, men det håller kanske inte den som blivit frälst med om?

Nä, jag tyckte de var så tjusiga ända tills mamma och mormor visade hur man egentligen virkar, så de försvann i någon låda. Men de räckte till att hålla mig från rökningen i några månader innan jag slutade virka och började röka igen. Några år senare blev jag "frälst" på mitt lilla hus och slutade röka på dagen utan problem. Det var också någonstans där som mitt liv och brakade ihop och så småningom långsamt vände uppåt till något nytt och annorlunda. Så jag kanske är "husberoende" numera ?

Fastän det pratas mycket om "den högre makten" i AA/NA så tror jag att det är lite farligt att anamma det till 1000%.

Då lämnar de väldigt lite kvar till det egna tänkande och de egna slutsatserna. Och framförallt det egna ansvaret. Faller man då tillbaka i ett återfall, så tror jag att det fallet kan bli väldigt hårt.

Men husberoende låter ganska harmlöst ;)

Fast kanske är det så att om man är en beroendepersonlighet och det inte går att förändra så handlar det kanske om att hitta det beroende man skadar sig själv allra minst av.

#24: Återfallen blir ganska hårda oavsett vad man tagit till sig. Enligt min erfarenhet iaf. Ju fler man får desto värre verkar dom bli dessutom.

# 26 Så sant, jag uttryckte mig nog lite dumt. Återfall är alltid jobbiga, men huvudsaken är att man reser sig upp och fortsätter att jobba med sitt beroende.

#27: Absolut, det är väl det som är tanken? Om man inte får återfall har man ju inte ens börjat jobba med det, då är man ju fortfarande kvar i ursprungsberoendet. Jag har tappat räkningen på hur många återfall jag haft men jag vet att faller jag nu igen då är det rätt så kört. Då kommer jag med största sannolikhet att knarka ihjäl mig.

#28 Mitt sista återfall fick mig att kapitulera fullt ut. Jag är så här i efterhand inte riktigt säker på att jag verkligen hade kapitulerat helt tidigare.

Samtidigt lärde jag mig mycket om mig själv av det återfallet, så därför är jag tacksam för att jag tog det.

Jag är inte "lite" alkoholist/narkoman jag är en fullblodsmissbrukare och det där att testa "lite" var ingen bra ide. Det fick jag verkligen belägg för då.

Därmed inte sagt att jag kommer att leva nyktert/drogfritt hela livet, men jag är nykter/drogfri bara för idag och det räcker långt.

jag har också en tendens till att bli besatt och manisk i många saker jag gör. Jag tror att mina beroenden bara skiftar hela tiden men en del är inte skadliga. Men så fort det tar över mitt liv måste jag tänka efter för att stoppa.

Jag tror inte heller att man kanske ska lämna över sig till en religon. I FAA (food addicts anonyma) så pratar de också om en högre makt men jag har mer och mer kommit på att den högre makten är jag själv. Jag styr mig själv och får en inre styrka av att känna att jag kan och klarar av och styra mig själv. När jag inte finner inre styrka, för ibland tar den slut då måste jag be om hjälp någon annanstans ifrån. Den hjälpen får jag genom att sakta ner helt enkelt. Jag tror att alla måste hitta sin egna högre makt, vad den är för var och en det är så olika men jag tror alla behöver den. Det behöver inte vara någon GUD i ordets bemärkelse utan kan vara vad som. Som jag säger så ser jag den högre kraften i mig själv och där måste jag ta ansvar. Alltså vänder jag mig inte till en religon utan till mig själv och mitt inre. Jag har varit förvirrad länge i dessa termer när det handlar om den högre kraften men nu känner jag att jag har betydligt mer klarhet i det än jag haft tidigare, kanske för jag inte jobbat med att hitta den högre kraften utan istället bara låtit insikten komma till mig själv.

Jag vet att detta var jag jätte osäker på tidigare om man läst mina inlägg tidigare men det har blivit mer och mer klart ju mer jag vänder mig till mig själv. Med abstinens kommer också harmoni och lugn och det är där jag måste vända mig när det är jobbigt. 

Kapitulera helt är nog viktigt att göra för att kunna komma till insikt med att det är en sjukdom.

Det är för min del nog första gången som jag vågat göra det och faktiskt börjat lite på mig själv och min förmåga att klara ut detta. Det är en insikt som jag inte haft innan utan förlitat mig på andra , då har jag också kunnat skylla på dom när fallit och inte sett att det är jag som gör fel.

Detta blev nog lite rörigt, förhoppningsvis fattar Ni vad jag skriver :)

# 29: Det där med "fullblodsmissbrukare" stämmer in även på mig, ska det testas ska det testas tills gränserna spricker. Jag är inte heller säker på att jag kommer leva helt nykter, jag hoppas kunna få kontroll så man iaf kan ta en öl framför tvn utan att vara "tvungen" att dricka sig asfull. Jag håller med dig om att man ska ta varje dag för vad den är, nykter lr inte.

När jag skrev "Därmed inte sagt att jag kommer att leva nyktert/drogfritt hela livet, men jag är nykter/drogfri bara för idag och det räcker långt."

Då menade jag att jag inte vet vad morgondagen bär med sig. Jag kommer aldrig att kunna dricka socialt eller att tända på en helg och sedan låta det vara. Det är heller inget jag vill, jag (och mina anhöriga) har upplevt så ofantligt många negativa konsekvenser av mitt missbruk och min kontrollförlust inför beroendet är total.

Jag är nykter/drogfri bara för idag och de orden hoppas jag kunna säga alla dagar i resten av mitt liv.

Men måste det alltid vara fel att lämna över sig till en religion? Jag menar, om man är lagd på det viset kanske det fungerar? Sedan att jag hellre missbrukar ihjäl mig än att släppa rodret är en annan sak - alla är inte som jag där.

Jag är själv väldigt oreligiös och tror inte alls på några högre makter. Det är ju jag som gör jobbet och den högre makten för mig är min inre styrka.

Men under min tid inom AA/NA har jag lärt mig att inte diskutera denna sak. För många tar gudsbegreppet och den högre makten på blodigt allvar. 

Huvudsaken att det fungerar, sedan kan vi ju gå olika vägar!

Jag tror inte heller att det måste vara fel… men allt handlar om att hålla balansen… och balans kanske är det som en missbrukare har det allra svårast med?

Visst är det balansen som saknas - i alla fall för mig! Jag skrev en artikel om hur det kan vara …

Precis!! Allt eller inget och däremellan finns en gråzon man inte vill befatta sig med!