Vem och vad är jag arg på?
Jaha så gick jag in i steg 4 idag i 12 stegsprogrammet och min sponsor sa att jag skulle lista vem jag är arg på och vad.
Hjälp tänker jag när jag läser steg 4 och inser att det är dags att göra min personliga inventering det blir ett tungt steg kan jag känna redan nu. Jag får verkligen ta ett steg i taget i detta steget :)
Det får nog ta några dagar vem jag är arg på. Jag blir helt nollställd just nu när jag tänker på det…
Lycka till :) Kul att det går frammåt!
var stolt över dig själv Kia!
själv är jag på steg 2 i ACOA:S program. befrielsen väntar på oss. tålamod och mod Kram Tobbe
Tack Tobbe. Det känns som jag är på rätt väg denna gången och det är inte en dag försent kan jag säga….
Du har rätt. Tålamod och mod.. Kram
Härligt Kia! Låt det ta den tid det behöver.
Spara dins stegarbeten, för det kommer en dag då du vill göra om dem. Då kan de vara skoj att se skillnaderna i ditt tänkande.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
Det svåraste i mitt liv.
Skriv den svåraste saken först. Gå igenom ditt liv och fundera över vad som får dig att känna dig allra mest skuldmedveten.Vad har lett till detta? Vad hände? Vad blev följden? Vilka känslor väcktes hos dig? Fundera vidare bakåt i ditt liv, så långt du kan minnas. Skriv din "Life story" så att du försöker så uppriktigt och nogrannt som möjligt ta hänsyn till alla dina dåliga gärningar och deras verkliga natur.
jag måste säga att jag har svårt för denna frågan vem jag är arg på. Kanske är det så att just nu mår jag bra och då är det så svårt att gå till det förflutna och börja fundera på vem jag är arg på.
När jag sitter ner och tänker, så tänker jag istället på vem som är arg på mig. De tankarna är någonstans lättare. Varför vet jag inte.
Känner att steg 4 kommer få ta den tid det tar för det är många tankar och det är viktigt att alla kommer fram och att inget glöms bort för att jag tycker det är oviktigt eller att jag inte vill ta i känslorna runt det.
Ofta så är man väl allra mest arg på sig själv? För att man gör som man gör… för även om man försöker lägga skulden någon annanstans så är det ju de egna valen som avgör hur det blir. Så att komma dithän och att förlåta sig själv är ett oerhört stort steg, men ger enorm läkning!
Lycka till med detta steg Kia!
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
När man ska tänka på/berätta för någon vad och vem man är arg på, så kan det ofta kännas så futtigt. Folk säger - eller man väntar sig att de ska säga - "Men inte kan du gå omkring och haka upp dig på det där!" Men det kan man ju. Det som gör ont gör ont antingen det bedöms som "tillräckligt" av någon annan eller inte. Så var sann i alla fall mot dig själv, Kia! Det känslor som finns i ditt hjärta är tillåtna och rimliga! Även om någon annan säger "Det var väl inget farligt."
Kramar!
Starta ny diskussion