Härligt Kia du har kommit långt =)

Jag blev lite full i skratt Kia, kände igen mig. Tänk vad sockerberoendet är likt andra beroende. Inte för att jag stulit alkohol för barnen, men visst har de fått höra "Ånä, jag har inget druckit, HUR kan ni tro det?".

Ja tycker att du är superduktig som har kommit så långt. Glöm inte att klappa dig själv på axeln och en klapp på andra axeln från mig!

Jag känner så väl igen mig. Jag såg barnens besvikelse men kunde ändå inte sluta göra det. De hade sett fram emot att få något gott nästa kväll och så har mamma ätit upp det. det var inte roligt. Alla kakor som bara har tagit slut. Det största kakmonstret det var jag.

Men det var då det, nu är det andra regler som gäller.

Kia, du kämpar på bra och är en stor förebild för mig i kampen mot sockret. När jag läser det du skriver är det som om jag skirvit det själv ibland. Det är skönt att ha hittat ett forum där man inte stämplas som totalt vrickad.

Glad påsk på er alla

#3 Jag tycker också att detta forumet är en toppensida och innan jag hamnade här så hade jag inte en tanke på att beroendena kunde vara så likartade.

Kerstin, det är nog något som jag med kände förr att hur kan jag ha något gemensamt med en alkoholist eller narkoman för mig var det helt otänkbart, men idag förstår jag varför och det är väl så att de närmsta jag har idag som jag känner starkast för har något form av beroende.

Tack Kickelina för fina ord om mig, tar det till mig:)

Förnekelse är det som man lever i när man hela tiden ljuger om sitt beteende. Alltså jag vet att de skulle fått hugga av mig huvudet jag hade inte erkänt att jag ätit det ändå, det är jag helt säker på. Jag tror att jag till och med själv trodde att jag inte ätit det. Jag bara manipulerade och ljög hela tiden så det fanns inte en chans att jag skulle erkänna. Alltså det skulle kunna finnas hur mycket bevis som helst det spelade ingen roll för jag hittade alltid på något som gjorde att jag kom undan. Mina närmsta visste väl att det var jag men det är väl så också att medberoende orkar inte hålla på och låter det till slut vara antar jag och då kan jag som beroende bara fortsätta och ljuga och manipulera och då framförallt mig själv.

Men jag har fortfarande ingen tanke på att röra barnens godis i år och det känns väldigt skönt att jag klarar ut detta.

Hej alla!

Jag brukar äta ur barnens påskägg och det är inte något jag tycker är roligt . men i år är det bättre, jag har blivit bjuden

av barnen och har inte tagit något utan att fråga om lov .

Jag har gjort ett eget påskägg med nyttigare innehåll.

mvh Lena

Jag var och köpte godis + ett ägg att ha det i till sonen….Jag satt i bilen och skulle lägga godiset i ägget före jag åkte vidare ner till honom och pappan….Tror ni jag fixade att låta bli att kvickt som attan ta två nävar godis……NOPE…..Kändes så hämskt efteråt att jag ens kommit på tanken, eller om det var brist på tankar just då när jag gjorde det….För jag tänker inte i sånna situationer - Bara häver in fort, fort….Hatar detta….Hatar mig själv….Ångest, självförakt och självhat……Det tar aldrig slut…..Ja, ni vet säkert!

Kram

Härligt att läsa Kia :) ..

Du är så duktig :) ..  

Härligt Kia! Jag provade 1 godisbit när vi var bortbjudna i helgen men eftersom de vet att jag inte äter godis så kunde jag inte gärna smaka mer än en bit. Jag vet inte om jag hade klarat det i min ensamhet. Det var i a f inte så gott som jag trodde.

Hemma har jag inget godis. OM barnen äter godis lämnar de inga rester som jag kan gå lös på. De vet hur hopplöst det är för mig.

Helena, där tror jag du har en poäng. För om de runt om en vet problemen så kan man inte lura varken dom eller en själv i sådana lägen. Det som jag då gjorde när jag var som mest sjuk det var att jag smög ännu mer då och sen blev det fel på det hållet och det är inte bra det heller antar jag.

Påsken är över iallafall och jag klarade mig helt och hållet från allt godis och annat sött. Känns bra.

Gnici jag vet precis hur du känner dig, har varit där så många gånger. Det går så fort att man hinner inte själv uppfatta vad man gör…