Åkte dit IGEN!
Jag klarar snart inte det här…!
Jag försöker med Lchf hela tiden och mår så bra av det och känsla av att jag bara stoppar i mig mat som min mage blir glad av.
Varje vecka åker jag dit dock. Det kommer smygande när jag klarat mer än 5 dagar, jag måste äta något dåligt.
Tyvärr så kan jag inte bara äta en sked glass eller en halvbulle utan hetsäter allt jag kommer över. Känner mig tom och har ont i magen när jag sak sova. Dagen efter vaknar jag och mår dåligt, inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag känner mig så tom och ensam och ledsen.
Usch jag storlipar när jag skriver det här nu. Jag vill så gärna ha hjälp, jag vet inte hur, jag måste få tala med någon, det här äter upp mig inombords.
Jag känner mig så liten och osäker och vill inte ta för mig någonting längre. Jag har precis flyttat hem till Sverige igen efter några år utomlands till en stad där jag inte känner någon, matmissbruket har verkligen tagit över nu när jag kommit hem igen. Jag vet inte var jag ska vända mig?
Jag förstår inte vad som har gått fel, jag försöker så mycket men misslyckas hela tiden.
Sedan jag flyttade hem har jag berättat för min storasyster som blev väldigt orolig. Men det är svårt att ta hjälp från någon nära också kan jag tycka.
Mina föräldrar vill jag absolut inte erkänna något för. Min mamma är dietist och avskyr allt som har med Lchf att göra.
Jag känner mig så äcklig.
fiffi86, du är inte äcklig nånstans, kom ihåg det! Vi är så många så många som haft och har det som du, du är absolut inte ensam. Efter några dagar, när kolhydratabstinensen är som värst, är det ruggigt svårt!
Om du läst inne på Kolhydrater, så vet du att självaste Margareta, sajtvärden, blev tvungen att bosätta sig i sommarstugan med bara tillåten mat inom räckhåll och förbud för resten av familjen att äta något icke LCHF i närheten den första tiden. Det var likadant för mig, jag kan inte heller ta "bara lite", jag vräker i hela bullpåsen/glasspaketet/pilsnerbacken eller vad det nu är. När jag har det som värst med suget klarar jag inte att ha något otillåtet hemma, och jag äter kokta ägg och köttbitar stående i hallen - för sätter jag mig vid bordet så vaknar "ätdemonerna" igen.
*styrkekramar till dig, jag tror på dig*
Fiffi, där du är nu har jag varit precis. Det är så jobbigt att precis som du bara jag grät för man känner sig så värdelös att man inte klarar ut någonting.
Jag tror som jag skrev i tråden frågor att du ska söka dig till OA
Eftersom inte FAA finns i din stad och det kanske pvore värt att pröva om inte annat.
Skriv av dig hur mycket du vill här. Vi finns här och vi lyssnar…..
Det är oerhört tufft i början men det blir bättre. Man faller men även om jag fortfarande gör det ibland så faller jag inte lika hårt länge. Och man är inte värdelös på något sätt och man är inte äcklig man är sjuk helt enkelt och det finns en lösning.
Om du vill prata med andra så bästa tipset, vänd dig till OA (om nu det finns i din stad) men kanske vill du bara prata prata, PM:a mig så kan du ringa mig om du vill :)
glöm inte att du är värdefull och har kommit till insikt med något som är väldigt stort och det kan bara bli bättre. Du har tagit ett stort steg…
Kram Kia
Åh jag kænner igen mig precis i det du skriver.. Det går så bra ett tag, men jag får också små återfall hela tiden. Men du måste tro på dig sjælv och att du ska klara detta!
Du ska inte tænka saker som at du ær æcklig om dig sjælv, det ær du verkligen inte! Du har ju tagit ett stort steg som lagt om din kost och visst æter du væl bættre nu æn innan?
Tror du och jag ligger på ungefær samma nivå, det ær bara att kæmpa på och tænka positivt. Varje dag du har ætit bra mat och inte hetsætit ær en bra dag. Så småningom kommer det gå længre och længre mellan återfallen.. Så førsøker jag tænka. Vi fixar det hær!!
wow-du klarar ju riktigt många dagar utan återfall! Starkt gjort!
jag vet inte om det är en väg att gå men kanske du kan planera in en dag i veckan eller vilken period som du nu vill ha, till att äta något som du vill bli fri från. Och så äter du bara det och inget mer. Bara för att få dig trygg i ditt ätande igen och när du sedan har kommit så långt att du känner att du är mogen för att går vidare med längre intervall så gör du det.
Väldigt många säger sig bli helt kvitt från sötsug på LCHF men du ska veta det att de flesta inte har ett beroendeproblem. Vi som är beroende har helt enkelt lite vajsing på nervsystemet och alla aminosyror om jag förstått det hela rätt. Vi utvecklar ett beroende lättare. Det är inget att skämmas för utan har antagligen bara blivit lite knasigt vid produktionen av oss *s*. Och våra föräldrar kan inte skyllas på heller.
Häng i och bli inte ledsen för bara fem dagars intervall utan vänd på det hela och säg att va bra jag klarade fem dagar.
*kram*
Där tror jag att du har en viktig poäng korseett! De flesta som tappar sötsuget på LCHF har sannolikt inte fullt ut en beroendeproblematik. Då är det viktigt att inte jämföra sig med dem, för då kan man ju bara misslyckas eller hur
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Jag håller med!
Nu har jag lyckats vara abstinent i tolv dagar!
Jag har tagit en dag i taget och det funkar… men om jga börjar planera så ballar det ut. Jag har ökat på fettet också och det känns inte som om jag saknar något för tillfället.
Jag köpte en 30 g 70% mörkchoklad och den har räckt i fyra dagar!
Börjar bli orolig för helgen dock för då kommer mina föräldrar upp plus att vi ska på 70-årsfest!
Ge mig styrka!
Kolla runt på kolhydratsajtens recept så finner du nog en tre-rätters middag som passar så att till och med du kan känna dig nöjd.
Fantastiskt bra gjort att klara tolv dagar!
Det är det som är poängen att fast du halkar av banan någon gång så är det viktiga att komma upp igen och inte ligga kvar.
grattis till dina tolv dagar, jag tror också att korseett har en poäng i det hon skriver att de som klarar sötsuget bara sådär med LCHF har inte alla gånger beroende problematiken. Det är därför det går så lätt många gånger för vissa där. Det är en annan bit man måste jobba med ang. beroende och du är en bra bit på vägen tycker jag.
Du fixar både fest och föräldrar , tror på dig
Kram
Hur går det för dig?
Starta ny diskussion