Besvikelse igen.
Återigen har en anhörig fått ett återfall.
Vi har misstänkt att det har varit så ett tag men efter några månader som vit och en återförening med familj så levde vi på hoppet.
Nu känns det som att det barkar åt fel håll igen, vi gjorde ett oannonserat besök och trots stora ansträngningar av personen att verka nykter så syntes det på ögon och sättet att ruset fanns i kroppen. Vet inte sedan hur många dagar men eftersom förtvivlan var så stor och smärtsam till jul när sambo och barn flyttade så tycker jag att man ska tänka efter men det verkar inte gå. Spriten verkar ha tagit över igen, kan sambon orka en gång till?Sambon höll skenet uppe och verkade glad som vanligt, men.. Flaskor och burkar stod överallt och det kändes så fruktansvärt en sådan besvikelse igen.
Lögnerna är tillbaka och nu blir det oron som kommer att kännas varje dag, hur är det? hur blir det? jobb, familj, ekonomi ja allt.
Man tänker, nä nu får … ta ansvaret själv, vuxen, ja men det hjälps inte när det är ens anhöriga kan man inte släppa det.
Man får bara hoppas att det är en tillfällig svacka och att personen tar sig i kragen igen. Men sprit går det tydligen att få tag i hur lätt som helst, vilken tid på dygnet det än är, om man känner "rätt personer".
Sjukdomen är listig, farlig och stark.
Du skriver "men eftersom förtvivlan var så stor och smärtsam till jul när sambo och barn flyttade så tycker jag att man ska tänka efter men det verkar inte gå". Tyvärr fungerar alkoholismen inte så, för då funnes det kanske inga alkoholister.
Det låter kanske kallt och drastiskt när jag säger det men han måste vilja lite själv och utan egna viljan hjälper det inte vad ni än säger och hotar med, istället kommer alla lögner tillbaka. Även om lögnerna verkar befängda i era öron så är det en alkoholist försvar och en alkoholist ljuger!
Som anhörig blir man medberoende och beter sig många gånger orationell även om ni inte är medvetna om det.
Det bästa ni kan göra för egen del är att ta kontakt med en till AA (Anonyma Alkoholister) närstående "systerorganisation", helt fristående från AA, som heter Al-Anon Familjegrupper. De fungerar precis som AA men fokuserar på anhöriga till alkoholister, såväl vuxna som barn.
Mer information om Al-Anon kan du hitta på deras webbplats: www.al-anon.se
Tack för tipset.
Som anhörig är det många gånger tufft eftersom man blir så medberoende. Som du skriver att Sambon höll skenet uppe. Det gör hon säkerligen för hon skäms så fruktansvärt mycket att hon är där och försvarar någonstans hans drickande genom att stanna kvar. Man blir så medberoende att själva medberoendet är lika starkt som beroendet själv.
Det är oerhört jobbigt för en medberoende att ta steget ut för har man levt länge i ett medberoende vet man liksom inte hur man ska leva utan det. Alla lögner man lägger fram osv osv som mederoende är lika fruktansvärda som för den som dricker.
Men som Kerstin skriver det måste finnas lite vilja hos den som dricker också. Återfall fungerar (iallafall har det gjort så på mig) att man går ur sitt medvetna jag.
Jag kan se de oändligt många återfall jag själv varit i , jag trodde ALDRIG att jag skulle kunna gå tillbaka till den där omedvetne Kia , men när jag är i återfall så är det som jag är någon annan. Jag vet att jag gör fel men förnekar det totalt för mig själv trots att jag skadar min omgivning runt mig. Jag vill inte se helt enkelt och då är det lättare att blunda och inte behöva ta i jobbiga känslor.
Din anhörig behöver allt stöd man kan ge honom och det är stöd som jag tror bara en annan beroende kan ge många gånger. Det är där man måste börja.
Hoppas det blir bra för er.
Starta ny diskussion