Alkoholisms klostrofobi
Sitter och klöser mig själv inombords. Vad fan håller jag på med? Kom just på mig själv att sitta och planera hur jag ska luska in några 6pack öl på rummet. Har suttit och försökt komma på värsta planläggningen. Och det värsta av allt nu när jag tänker på det är det inte den första gången. Det är ju flera gånger om veckan samma sak.
Sitter och tänker på exakt samma saker jag gör nu, och samma känslor.. Skuld.. ångest.. Inte mot mig själv men att hålla på att luska med det.
Men jag lyckas ALLTID landa ´åt det hållet att jag ändå köper det. Lyckas alltid vända hela ångesten och skulden åt nåt annat, mot nåt annat. och jag vet att jag kommer göra det nu, och om igen. Vet att jag alltid kommer vakna upp på morgonen, ha ångest som är värre än allt annat i världen, besluta mig om att det där var fan sista gången. Men vet att jag alltid kommer bli sugen/törstig när jag ensam och inte har nåt att göra.
Sen VET jag att detta är min ända ömma punkt, just innan köpet och innan konsumtionen. Annars tänker jag inte alls på det något annarlunda. Passar bara på att skriva av mig nu, just innan jag ska inhandla mina atombomber.
Lämna gärna något svar jag kan sitta och tugga på ikväll, eller nästa gång jag är i samma sits.. Jag vill ut
För det första så ett stort grattis till dit du har kommit nu!
Du har ju faktiskt blivit medveten om att du planerar och att du har känslor mot det även om du tror att du inte kommer att klara att stå emot. Det är ett stort steg i ditt tillfrisknande.
För varje minut längre som du klarar att stå emot så har du faktiskt uppnått något- även om du köper och dricker. Jag vill väldigt gärna poängtera just det för dig att även om du inte klarar att stå emot så har du faktiskt kommit långt ändå.
Det är en process inom en som tar olika lång tid. Vi måste bli mogna för att kunna sluta eller att bli abstinenta för en tid.
Jag hade under en period i mitt sockerberoende devisen att jag köper inte idag men jag kan göra det i morgon. Jag sa det till mig varje morgon och lyckades då klara mig skapligt bra. Visst föll jag rätt så ofta ändå men att räkna de dagarna man är fri är bättre än att räkna de dagarna man lyckats mindre bra på.
Man ska inte känna sig misslyckad. Man har lyckats eller lyckats mindre bra. Byt ut för kraftiga ord mot snällare och bli snällare mot dig själv.
Du skriver att du "alltid kommer att landa.." Byt alltid mot förmodligen. "Jag kommer förmodligen att köpa och dricka men jag tänker inte göra det idag utan jag kan göra det i morgon om jag känner för det"
Och så säger du så varje dag. De första tre-fyra dagarna är värst sägs det.
Sedan har man ju kärnorsaken. Varför dricker du? vad ger det dig? vilken känsla eftersträvar du? osv
Inga stora mål förrän du känner dig redo. Sätt små mål som du vet att du kan klara utan några större problem och beröm dig själv när du klarat det.
Skaffa en almanacka som du kan kryssa allteftersom du klarar alkoholfria dagar. Räkna kryssen där du faktiskt är ren istället för dagarna du inte är det på, även om de råkar bli fler. Ta en period som en vecka och så ska du klara dig lika bra nästa vecka och sedan kan du utmana dig själv med att klara dig en dag längre/vecka osv.
Jag hoppas att jag gett dig några ord att fundera på. Det är dag för dag, timme för timme och minut för minut som gäller.
Lycka till och en stor kram
ytterligare ett tips- Leta upp en som kan öronakupunktur, NADA, för det hjälper väldigt bra mot abstinens, ångest och oro. Många alkohol- och drogterapeuter är utbildade i NADA
Först och främst, tack för svaret. Trodde inte jag skulle få ett svar så snabbt heller.
Jag har alltid varit medveten om mitt .. beroende.. Ja hur vet man att man igentligen är beroende? Vad skiljer sig ett enormt sug mot ett beroende, och hur vet man det. Kanske borde läsa på lite mer om ämnet, men vet iallafall att det är ingen idé på att gå in på hur länge man har hållt på, utan det är från person till person. Men jag har inte listat ut det där alltså..
Kan försöka beskriva hur min konsumtion har sett ut. Det började med en lång tid att jag drack med kompisarna en helgdag, och den andra helgdagen så smög jag med det och drack för mig själv. Fann det väldigt skönt att dricka ensam, att bara ta det lugnt. Detta var då på något yngre dagar.
Sådär var det väl ett bra tag. Sedan blev det att jag mer och mer ville ha den där stunden för mig själv. Tillslut ville jag inte ens festa mer. Utan jag sitter heldre hemma med mina tankar och min öl.
Oftast har det varit när jag varit deprimerad. Är väldigt ofta det, och då känner jag mig ännu mer sugen på att ha den där stunden, för då känner jag att jag kan samla mina tankar.
Sen har det varit den här tiden då jag druckit nästan varenda dag. Dels för att jag känt mig ständigt deprimerad, förvirrad och ibland saknat livslust. Dels för att jag känner mig odiagnoserad, kommer ingen vart med något hos läkaren. Spekuleras hit och dit med biopulär sjukdom, ADHD, paranoid. Men vet ju fan inte vart jag ska sätta foten. Tester har vi gjort men inget har vi kommit fram till, eller jag har då inte fått höra nåt iaf.
Skrev detta ovan eftersom du skrev
Sedan har man ju kärnorsaken. Varför dricker du? vad ger det dig? vilken känsla eftersträvar du? osv
kanske blev lite hittan o dittan, men vet inte riktigt hur jag ska snacka om det.
------------------
Det där med att sätta större och större mål. Mja det funkar nog, alltså det funkar nog. Men jag vettetusan alltså. Grejen med mig är ju inte att jag vill sluta för min egen skull, vill helt enkelt inte gömma grejer bakom ryggen på föräldrarna och grejer. det är ju det jag får ångest av. Att jag gömmer mig. Hade nog varit en helt annan femma om jag bodde ensam.
Men trots det är det ju nåt i mig som säger att det är fel, kanske är så du menar ändå.
Nu blev det lite korvig text där också.. hmm hur ska jag uttrycka det. Alltså jag vet ju helt enkelt inte hur eller vad jag ska göra utan min stund med ölen. Jag har ju intressen. Men ajg vet inte alls hur jag ska hantera alla mina känslor och sånt annars.. Å tusan, ne nu låter jag händerna vila ett tag
shit jag hade skrivit ett långt svar och så bara klickade explorer ner sig, har aldrig hänt förut.
Nåja jag får försöka igen.
Du kan dra ner på antalet dagar eller antalet bärs under en dag för det är också ett steg på vägen. Små mål. Men så har vi ju det där med att du egentligen inte vill sluta dricka men väl sluta smussla och gå bakom ryggen. Ja men det är också ett mål!
Berätta för de du bor med som i det här fallet är dina föräldrar och de du annars brukar umgås med. Du känner dig inte mogen för att sluta men innerst inne verkar det finnas något som säger att du nog inte ska dricka för det är inte bra för dig, eftersom du nu har känslan och får ångest av att du smusslar. Kroppen talar om för dig ditt nästa steg i din utveckling på så vis.
Vad är det du behöver i ditt liv? avkoppling? beröring? förståelse? någon som lyssnar? eller ja vad?
Ja du har något som du utreds för men som de inte blir koka på vad det är för fel. Det är ju jättejobbigt! men tänk på att alla tester som görs blir ju fel om det finns alkohol i kroppen eller om du nyss blivit abstinent. Bara det är ju en orsak till att vilja vara abstinent en längre tid.
Sedan skriver du om att du inte vet hur du ska hantera dina känslor. Det vet inte jag heller men jag kan tipsa dig om några saker.
För det första så finns ju alltid möjligheten att prata med en alkohol eller samtalsterapeut. Via din vårdcentral kanske? Sedan har du möjligheten att delta AA eller liknande föreningars möten. Kolla under länkar här uppe.
Om du vill göra något själv kan du sätta dig och skriva ned allt du har i huvudet på papper eller i datorn och skriv ut. Läs sedan högt för dig själv. På så vis använder du dina sinnen att greppa hur du känner och det finns inte bara i ditt huvud utan synen, känseln och hörseln och att du hör dig själv prata gör att du får distans till hur du känner dig innerst inne. Du ska inte tänka på att det ska bli rätt med formuleringar och ordval utan bara skriv ner rakt upp och ner.
De du har omkring dig är redan medberoende. Gör dem till medstödjande också.
Jag har svårt att tänka mig ett helt liv utan att få möjligheten att få äta choklad tex. jag är inte mogen för det ännu. Men jag tar mina små mål som efterhand har blivit större och jag har idag klarat mig i 30 dagar utan socker. Jag har kämpat länge och kämpar fortfarande och vet att jag kommer att få kämpa i perioder livet ut. Jag kommer kanske att trilla av banan men jag tänker inte göra det idag. Och när jag trillar av så är det upp igen som gäller. Och jag ska inte behöva skämmas för det eller få ångest.
Jag får nog lite korvig text jag med*s* men jag hoppas att du kan förstå hur jag menar.
Bara genom ditt tankesätt har du kommit en bra bit på väg, bara det är värdefullt.
På något sätt är det ändå för din egen skull du vill sluta. Du får ångest över att behöva ljuga och gömma inför dina föräldrar skriver du. Vad är det som skapar den där ångesten då? Jo, ölen och tar du bort ölen så försvinner den ångesten. "Flytande ångest på burk." Skönt att du är medveten om kopplingen - då har du kommit en bra bit åt rätt håll!
# 1 Mycket kloka ord, Korseett!
Av någon anledning försvann suget helt efter att jag inhandlat ölen igår. Kändes skönt att veta att jag hade det iaf.
Fast nu är det lite värre nu står det där och skiner, och jag har inget att göra fören efter 4 idag då jag ska till läkaren. Vet ju att jag kommer vara nykter vid den tiden även fast jag dricker nu, men bueeh! Har laddat upp glaset med öl och det kommer slinka ner, varesig vad jag säger till mig själv eller annat. Vad jag tänker försöka göra nu dock, om jag nu förstått det rätt som ni säger är att sätta en gräns för mig själv. Jag behöver inte bli tokkanon nu, finns ingen anledning.
Sitter bara och resonerar med mig själv. Hur jag än gör så blir det inte mer rätt än fel, men vet att det kommer kännas bättre om jag själv kan ordna lite gränser. I vanliga fall dricker jag endast på kvällar, men nu hade jag ju inte druckit upp mina öl igår. Hmmf
#6: Jag tror du tänker klokt när du tänker på att sätta gränser. Varje öl du inte tar just nu är ett jättestort framsteg!
Lycka till!
Åhhh. Vet att ju mer jag väntar ju värre kommer ångesten bli innan första klunken. Såhär är det nästan varje gång. Inte för själva grejen att dricka, utan just för det att jag sviker mig själv gång på gång, och varje gång innan jag ska ta min första klunk sitter jag och mosar mig själv men det slutar alltid med samma sak. Försöker tänka som du, korseete sa: KANSKE. Men för mig finns ju inget kanske, snarare om när. Åhh
Ja tack gronstedt!
brukar annars dricka upp alla öl jag köper, denna gången har jag lämnat 2
#10: Det är superstarkt av dig och ett stort steg på vägen.
det är det som är grejen Yeshu. Du måste hjärntvätta dig själv på nåt vis med att försöka sudda ut orden att du alltid åker dit till att du kanske åker dit. Om du nu dricker varje kväll, hur vore det då med att dricka bara varannan kväll och samma mängd/kväll som vanligt? Dvs dricker du 4 öl varje kväll så tar du dom 4 bara varannan kväll.
Ett annat alternativ är att dra ner det till hälften. Köp bara hälften så mycket som du brukar under en period så du får ner mängden/dag åtminstone.
Bestäm dig för hur just du vill göra och då på ett sätt som du känner att du kommer att klara av, och sen så kör du och vi finns här som stöttning.
Rom byggdes inte på en dag och att få bukt med ett missbruk kan ta år, men ta det bit för bit. Gör inget mer än att du känner att det klarar du och det kan du avstå från. Det är en process.
Vissa kan sluta bara rakt upp och ner på dagen men för så många andra, som jag tex, behövs nedtrappning och omskolning i hjärnkontoret men på ett vis som gör att jag kan klara av det. Det är inget dåligt sätt inte.
Jag tror på dig
*kram*
PS bra gjort att ha lämnat två öl!