Så sant som det kan bli, mycket kloka ord Kerstin :)

FAst ibland kommer det som varit tillbaka igen och visar att allt inte går att komma undan.

Ja, men dåtiden kan du inte förändra, det som är gjort är gjort oavsett hur hemskt det har varit.

Men du har en möjlighet att förlika dig med det som har hänt och se framåt i stället för att titta bakåt.

Jag ar försökt att förlika mig med alla skelett i garderoben och gottgjort det som går att gottgöra. Många saker går aldrig att gottgöra men jag kan göra så att det aldrig upprepas och gå framåt med sinnesro i mitt hjärta.

Jag har en pappa som är nykter alkoholist och han har i alla år frågat om jag kan förlåta honom för allt som hände innan han vart nykter, jag hade jättesvårt att förlåta alla dom gånger han gjorde mig besviken och illa, men idag så har jag förstått att han har haft svårare att förlåta sig själv. Idag har vi en jättefin kontakt som en dotter och pappa ska ha.

Idag har både han och jag förlikat oss med att det som varit har varit och får göra så gott vi kan för att det inte ska bli så igen. Och tillsammans tror jag att man kan eller jag hoppas.

Det här kanske inte hörde hit, strulade jag till det nu?

Och Kerstin…jag tror på dig med hela mitt hjärta.

Kramis

Inte strulade du till det, min vapendragare!

Det här med att gottgöra. Det är svårt.

Jag kommer aldrig kunna gottgöra det jag gjort mot min mamma. Det är svårt för mig. Hon stannade och tog hand om mig, trots allt jag sade och gjorde. Hon kastade inte ut mig.

Hade jag haft mig själv som barn, den perioden då jag var som värst, då hade jag lämnat bort mig själv. ALDRIG att jag hade tagit det min mamma tagit. Hon är så stark! Och jag kommer alltid må dåligt över att jag inte kan få det ogjort och att jag aldrig kan få henne att förstå hur dåligt jag mår över det.
Har inte ens råd att bjuda henne på ett spa eller liknande. Hon förtjänar all lycka i världen, och jag kan inte ge henne den. Det är så tungt…

Jag har många gånger fått höra att jag är för hård mot mig själv, och att det viktiga är det jag gör nu. Men det spelar ingen roll. För jag kan inte ens beskriva hur jag behandlat min familj. Vad jag utsatt dem för. Det är oförlåtligt.

Kan jag inte ens själv förlåta mig, hur ska då någon annan kunna det?

Jag tror att mammor alltid ställer upp för sina barn. Kanske jag har fel

# 6 Eftersom jag är mamma själv och dotter till min mor, så vet jag att gottgöra har inget med SPA eller liknande att göra.

Min mamma gottgjorde jag genom att visa henne att jag mådde bra. Det betydde så mycket för henne, bara vetskapen om att jag hade fått ordning på mitt liv. Idag är jag glad över att hon hann vara med om det innan hon dog.

Det viktigaste idag är att du kan visa din familj  att du försöker ändra dig. DET är säkert guld värt för dem!

#8 Jag vet det. Men det känns inte som det räcker. Men det kanske handlar om mig.

# 9 Jag lovar dig det räcker!

Men det kan nog vara som du säger att det kanske handlar om dig. Det kan kännas tungt att bära allt dumt man har gjort och att man sårat sina nära och kära så mycket.

Men man måste ändå försöka att gå vidare och lägga det bakom sig. Hur gärna man än vill så går det inte att göra gjort ogjort och du gör bara dig själv illa genom att tänka på vad du gjort.

Försök att släppa det! Det kanske skulle känas lite lättare för dig om du kunde tala om för din mamma hur du känner.

Jag har pratat med henne om det. Hon säger att hon älskar mig och alltid har gjort det.

Men det gnager innom mig. Jag kan inte tro på det.
Men det kanske kommer med tiden.

Jag tror att det handlar om att förlåta sig själv! Det allra svåraste av allt som jag ser det. Att kunna förlåta alla dumheter, dåliga beslut och illa man gjort, för att kunna släppa och gå vidare.

# 11 klart hon älskar dig, en mammas kärlek är en alldeles speciell kärlek och den tål många törnen på vägen. Så jag lovar dig att du kan tro henne!

#12 Hur förlåter man sig själv`?

#13 Okey :)

Oj, jaa… jag har gjort förlåtelseritual. Utan den hade jag aldrig kommit vidare tror jag, jag satt fast i skuld och skamkänslor som alltid var närvarande. De gjorde mig arg och obalanserad. Idag tänker jag inte ens på det som hänt längre. Jag har faktiskt skrivit en artikel i ämnet här på sidan, den heter Att läka trasiga känslor om du vill läsa.

tack hoppfull. ska läsa den!

Tack själv  hoppas att den ger dig något.

Kan du kanske länka till artikeln, jag tycks missa den trots att jag gått igenom alla artiklar 3 gånger nu haha :P