Man känner sig pressad i skolan, de gör de flesta. Tänk på det, de som har superbetyg känner sig pressade för att de måste behålla betygen medan de som inte har lika bra betyg känner sig pressad att uppnå dem.

Angående vikten. Jag hade kunnat väga 168 kilo, och ändå vara nöjd med mig själv, sålänge jag gillar hur jag ser ut. Man har ingen skylt i pannan där det står vad man väger.
Tänk på att andra inte ser dig som du ser dig själv. Jag pratade med en vän häromdagen, och när jag pratar om mina defekter så undrar hon om jag är puckad, för hon ser inte vad felet är. När hon pratar om sina så märker jag hur självkritisk man faktiskt är, det snyggaste på henne är vad hon tycker värst om.

#1 Jo man känner sej pressad men idag orkade jag inte mer, jag bara satt och grät på toan i skolan, de har jag aldrig gjort förut. Men som tur är har jag en underbar pojkvänn som är ett jättestöd, ringde till honom och vi bara satt tysta men det hjälpte.

Det känns bara så hopplöst eftersom att jag inte kan misslyckas nu de går bara inte!! Jag kan inte ta igen mina studier sen, jag måste vara på topp NU =/

Men jag gillar verkligen inte hur jag ser ut! och det har jag insett först nu. Idag när jag började gråta i skolan, det var över hur jag såg ut. Jag kunde inte klä av mej och duscha efter idrotten, det gick bara inte! jag fick panik och ångest och gömde mej på toan, jag kunde inte kolla mej i spegeln.

Jag bestämde mej för att sluta med godis och dricka för två dagar sen, och de ska gå! kan jag sluta snusa så varför inte sluta med godis?!

Varför kan du inte ta igen studierna senare? Jag hade urusla betyg i gymnasiet, var bara trött på allt men jag läste på Komvux senare.

Det låter som att du har dålig självkänsla, att du inte tror på dig själv eller tycker att du duger som du är.

Om du kan hitta Mia Törnbloms böcker på biblioteket så rekommenderar jag dig att läsa dom. Där finns bra övningar du kan göra för att må bättre! :)

Sen kan du kolla här på sajten, jag tror jag har skrivit lite om självkänsla och jag tror andra har det också… Finns nog tips där. :)

*stor kram*

Fast hon är 16 så hon kanske går i grundskolan. I vissa fall måste man då läsa igen hela högstadiet och inte bara sista terminen.

#3 I framtiden ska man inte kunna läsa upp sina betyg på komvux =/ Dåligt!

Jag vet att jag inte duger och att jag har super kass självkänsla.

#4 Jag går första året på gymnasiet, så det är lugnt. =)

#5  Ja, det suger verkligen. Jag tycker alla borde ha samma chans som jag själv haft…

jag känner igen mig angående att titta sig i spegeln och se olika varje gång. Jag kan inte se i spegeln hur stor jag är utan jag ser mig själv mycket mindre. Jag ser det först på kort eller om någon lyckats filma mig för jag håller mig ofta undan sådant för jag vill inte se sanningen för det gör bara ont. Men det där med speglar är hemskt. Jag använder mig av dom så lite som möjligt.

Det är en tuff tid du har i skolan nu. ta all hjälp du kan få. Kanske kan du prata med någon om dina känslor runt detta. Finns det en kurator på skolan kanske som du vågar ta kontakt med. Ibland är dom riktigt bra.

Självkänsla är ett knepigt kapitel i sig, men man kan öva upp den

Skickar styrkekramar

#7 Jag trodde att jag var ensamen om att känna så, det är precis som du säger det syns på kort och man själv vägrar inse.

Min kurator har jag varit i kontakt med tidigare men jag har jättesvårt att prata om mina känslor, den enda är väll min pojkvänn men han har nog med problem, jag vill inte belasta honom, men jag kan bli ganska sur på han för att han inte ser.

Jag har haft lov i en vecka och nu börjar jag få ångest (lr vad jag tror är ångest) över att fara tillbaka till skolan.

Angående skola, så ska du INTE känna press!!!
Det finns så mycket man kan göra, även om man inte har gymnasial utbildning. Det viktigaste är att du mår bra. Det andra får komma sen!!!

Och det här med vikt känner jag igen. Gick upp 20 kilo på ett år.
Det är svårt att lära sig att tycka om sig själv. Jag är inte där ännu, men påväg!

#9 Jag vet inte om jag känner press, har jätte svårt att tolka mina känslor.

Men jag tror att jag ställer för höga krav på mej själv och jag vet att jag jämför mej själv med andra hela tiden och kommer alltid fram till samma sak, att alla andra är bättre!

dedär med skola så har jag redan bestämt mej att jag ska plugga vidare sen också, efter nått sabbatsår.

Vars ska man börja om man vill lära sej att tycka om sej själv egentligen?!

Jag har väl egentligen ingenting att tillägga.. Jag är dock ytterligare en som kämpar med självkänslan. Jag har lagt min ribba väldigt högt och det är inte alltid jag når dit och det är jobbigt.
Men jag blev nyfiken på vad du går på gymnasiet och vad du vill utbilda dig till?

#11 du får ta och kämpa på så ska jag också göra det.

Jag går samhällsprogrammet för att det är en väldigt bred linje, sen vet jag inte vad mina betyg kommer räcka till när jag ska läsa vidare.

Jag är hund- och hästmänniska så det skulle vara kul att syssla med något sånt i framtiden, men det finns inte många yrken inom det.

japp, vi får kämpa tillsammans. jag håller på att utbilda mig till florist jag ^^

#10 Det där med att jämföra sig med andra så håller jag på dagligen och känner väldigt igen mig i det du skriver. Det som jag däremot kommit på är att det jag uppfattade när jag var yngre så uppfattade inte andra det. Jag har någon vän som tittar på mig och med beundran i rösten och kan säga men när vi gjorde så och så i skolan du var alltid så duktig på det där osv. Själv bara jag tittar konstigt på personen i fråga och tänker så var det inte alls jag var inget att beundra jag var inte bättre på något än någon annan var, snarare tvärtom. Jag har alltid känt att jag levt i skuggan av andra, men jag inser ju mer jag tittar på det att det är min uppfattning om saker och kanske är jag fel på det och kanske skulle jag våga öppna upp mig själv mer och inse att jag kanske inte är så dålig som jag tror.

Det kan var löjliga saker som när vi i skolan skulle rita och jag tyckte alla ritade mycket bättre än vad jag gjorde (dumt exempel inser jag nu när jag skriver det eftersom jag fortfarande bara kan rita streckgubbar haha) Men jag tror du förstår principen vad jag menar. Men det jag gör duger ju lika bra som något någon annan gör. Av någon anledning om jag lägger fram ett förslag och är nöjd med det så kommer någon och bygger på det förslaget så det blir bättre så känner jag mig nertryckt i skorna istället för vara stolt över att jag kom med grundiden.

Självkänsla är en färskvara har jag insett och något man måste jobba med varje dag. Det är inte alltid det fungerar men mer och mer mantrar jag Jag duger, Jag duger osv…. *ler*

Sen det där med speglarna som finns i ngt inlägg längre upp. tt ögonen inte vill inse eller om jag inte vill inse jag vet inte faktiskt vad det är med det där för jag kan väl anses relativt frisk just nu eller att jag iallafall lever i tillfrisknad (frisk blir jag nog aldrig helt men det gör inget så länge jag lever i tillfrisknad) att jag fortfarande i spegeln inte kan se det. Det sittert nog djupare än vad man anar tror jag.

Kram Kia

förut sa jag alltid vad jag tyckte eller kände, jag kunde säja "fan vad jag är ful/tjock" och alla sa ju bara "nä det är du inte alls", men jag vet att jag är tjock (även fasst man inte alltid vill inse), att dom sa så kan väll inte ha varit något bra?! det kan väll ha å göra med hur jag känner idag (att jag inte vet hur jag ser ut).

Vissa dagar är jag ju jätte glad och nästan stolt över mej själv, men jag ramlar ju ner på jorden förr eller senare. Dom gånger jag är stolt över mej själv har blivit mycket färre eftersom jag nu nästan insett hur jag ser ut egentligen.

känner mej jäkligt självisk nu när jag bara pratar om mej själv, hoppas att ni inte tycker att jag är allt för jobbig!

#15 Du behöver inte alls känna dig självisk. Genom att berätta och prata om dig själv och dela så öppet om saker så hjälper du så många andra bara så du vet. :)

Det är många som känner igen sig i det du skriver och det är ibland väldigt skönt att känna att man inte är ensam så fortsätt du att skriva så mycket du bara vill om dig själv.

Kram

# 15 Du är inte ett dugg jobbig som pratar om dig själv, vem ska du annars prata om?

Det kan vara väldigt skönt att få skriva av sig och vi har alla här problem på olika sätt. Även om problemen ser olika ut så är det skönt att veta att man inte är ensam. Ställ bara inte för höga krav på dig själv, sänk ribban lite så ska du se att det känns bättre.

Det är ju super att du har lyckats sluta att snusa. Det ska du allt klappa dig på axeln för, jag önskar att jag kunde sluta röka. Så du har klarat något som jag inte har lyckats med. Jättebra!