Hej Driva, välkommen hit. Jag tycker det är bra att du delar med dig som anhörig för det är ofta som man faktiskt behöver höra just en historia som din för som missbrukare förstå vad man utsätter sina anhöriga för.

Jag tror och det är bara min teori att man många gånger blir väldigt medberoende med en person som har ett form av missbruk och kanske är det det som händer här med din mamma och de som är nära henne. Själv har du fått ett avstånd och därför kan du se det klarare och tydligare än de som inte har det avståndet och som bara fortsätter att försvara henne. Kanske vill de inte se helt enkelt. Ofta som medberoende skyddar man den som har problemet för man vill av någon anledning inte känna den skammen det innebär att man skyddar någon som faktiskt behöver hjälp. Och skyddet hjälper ju inte direkt. Man vill ha ett perfekt utåt sett till andra och det är inte lätt att bryta och erkänna att allt inte är så bra som många tror när dörrarna stängs.

Jag tycker det är bra att du skriver av dig. Det är bra att anhöriga kommer fram och säger vad de känner för det även det en viktigt bit i beroendes tillfrisknad. Alla lögner måste bort och det är en svår bit för en anhörig att sluta ljuga för den andre.

/Kia

Jag skulle gärna vilja säga upp kontakten med min mamma, men då får jag bara skit från resten av familjen, så på något sätt så tvingas jag ändå att ha kontakt med henne…

Säger man något hon inte tycker om så blir hon martyr och skriker och vänder allt ut och in tills allt man säger är förvrängt… Jag skulle så gärna vilja kunna ställa ett ultimatum, men jag vet att hon kommer bryta det och då kommer jag ändå inte kunna säga upp bekantskapen, för att jag får resten av familjen som berättar hur synd det är om henne och hur dum jag är…

Nu har jag ju inte speciellt stor kontakt med henne ändå, ett telefonsamtal vartannan månad och kanske nåt mail, men det kämms ändå inte som jag kan göra vad jag vill pga resten av fmailjen..

De är bara pappa och min bror som jag vet, vet om att hon har ett problem…. sen vet jag inte hur de är med farmor och min farbror, de kanske vet, den sidan av familjen har ingen kontakt med henne efter skiljsmässan (det var en ganska jobbig sepration)..

Och min mormor och morfar vet inget, de bor utomlands så de träffar bara henne ibland, och vet man inte om det, så verkar hon ju inte alkohliserad…

När hon körde ut mig, så ville inte jag ha något att göra med henne, inte om inte bad om ursäkt… Vilket hon aldrig gjorde, i ett mail lät de som att hon tyckte hon hade gjort helt rätt och inte alls förstod varför jag var sur..

Sen fick jag även ett mail från min mormor och morfar som sa att jag borde ha förståelse för att hon hade de svårt och att hon hde stolthet vilket var bra osv osv Jag förklarade i ett svars mail allt hon hade kallat mig, men de tyckte att "man säger ju ibland saker man inte menar"… Sen hela tiden få höra från alla att "ja men du kan väl iaf ringa henne" osv.
Trots allt hon har gjort och gör mot mig, min bror och min pappa… de förlåter dem, till och med min bror och min pappa.. jag bara förstår det inte..

Kan bara tillägga att stå på dig annars gör någon annan det och gör vad du känner är bäst för dig

Anne_N: Jag är väldigt imponerad över hur stark och modig du verkar vara. :)

Jag tycker du har gjort helt rätt, det krävs att man säger ifrån till folk som faktiskt sårar en och folk är väldigt rädda för sånt här!

Tack Jennix

Det är så lätt att säga, men mycket svårare att göra, antingen mår jag dåligt för att så fort jag träffar släkten så får jag pikar eller att jag har min varannan månads samtal med min mamma, vilket är jobbigt.. men på vågskålen är de jobbigare att ha hela släkten på sig och höra att man är okänslig och dum…

Så det som känns bäst att göra kommer jag bara må dåligare av i längden pga andra…

Du är inte alls okänslig och dum och jag hör att din mamma är alkoholist eftersom hon vräker ur sig saker som hon gör. Egentligen så var det inte din mamma som sa alla elakheter utan alkoholjävulen.

Precis som Anne berättar gjorde min äldsta dotter när jag var mitt i mitt alkohol/drogberoende. Allt för att kunna överleva själv, för jag gjorde henne bara illa med mina lögner och mitt svek.

Nu idag kan jag förstå henne, för den mamma hon hade då var inte att lita på för jag ljög om allt för att förneka mitt missbruk. Förnekelsen är missbrukarens största försvar!

Jag tycker att du ska fokusera på dig själv och ta hand om dig själv i första hand. Det finns ingen anledning till att du ska må dåligt för din mammas skull. Du kan ändå inte hjälpa henne om hon inte vill själv.

Vill bara tillägga att idag har jag en jättefin kontakt med mina tjejer och jag är tacksam över att jag idag är nykter och kan vara en riktig mamma!