satt här och fällde lite tårar..
sitter å tänker på mitt liv och allt jag varit med om..
ibland känns de som jag levt i 100 år..
blev alldeles deppig och ville bara storgråta när jag tänkte på de..

men så spelades leona lewis låt better in time på min playlist, och jag insåg att allt eftersom tiden går så läker man..
man får annat perspektiv på allting.
man lär av sina misstag och upplevelser i livet..

helt plötsligt så insåg jag vart jag är i livet.. och vad faan har jag egentligen att gråta över?

jag har missat så mkt av de som hänt bara för att jag har suttit å grinat illa över saker jag inte kan förändra…

istället borde jag känna tacksamhet över de liv jag har..

visst finns de saker som hänt som jag fortfarande påverkas över men de kan jag ju inte förändra över en natt..

jag ska istället vara tacksam över att jag faktisk har en förälder kvar, (då min pappa dog för ett år sedan) min mamma.
hon är ju underbar.
hon hjälper mig för de mesta när jag ber om de.
lyssnar när jag behöver prata av mig och ger mig kloka ord vare sig jag vill eller inte :)
hade min bror här i eftermiddags och jag ska vara tacksam över de me.. inte alla som kan hålla sams med sina syskon!
även om mitt jobb är ganska tråkigt ska jag vara tacksam för de me. inte alla som har ett jobb och kan betala sina räkningar OCH ha kul..

men mest av allt har jag nog tagit min sambo för givet.
att ha honom vid min sida varje dag är nog det som betyder mest av allt i mitt liv.
jag älskar honom mer än någon annan.
alla små saker han gör för mig..
och allt jag har lärt av honom.
de va nämligen han som lärde mig att jag kan göra allt jag vill bara jag vågar försöka!

ibland när de känns som förjävligast ska man nog bara sätta sig och försöka komma på vad man har att vara tacksam över.. för alla har vi något!

jag ska nu skriva en lista på saker som jag känner tacksamhet över..
så jag kan ta fram den nästa gång jag känner att livet känns tungt!

kram på er allihopa!

/Jennifer