Jag träffade mina syskonbarn (5 och 2 år) i helgen och är följaktligen så sjuk, så sjuk. Lungorna rymmer ingen luft, halsen gör ont så jag vill skrika när jag sväljer och jag lobbar stora gröna slemklumpar ikring mig så fort jag försöker prata. Det är synd om mig!

I feberyran i natt kom jag till något slags insikt om alternativa sömnstadier och hur man kan utnyttja dem för läkning, men jag kan inte för mitt liv få fatt i det nu … Synd, för det verkade väldigt insiktisfullt .

* lite självmedlidande när man har en sådan stor, fin anledning känns ganska skönt  *