Som jag höll ¨på  på mina Viktväktare dagar. Jag tränade som en idiot för att få äta, för då fick jag ju extra points så jag kunde äta mer. Jag bara lurade mig själv. Sen ljög jag för mig själv också för det gjorde att jag inte behövde befatta mig med tankarna runt att jag fick dåligt samvete till att ätit det jag inte borde just då. Men anledningar hittar jag alltid. Men det är fest idag, bara idag och den mest klassiska "bara en bit" *ler*… Bara en bit är totalt omöjligt koncept för mig. Allt eller inget med andra ord.

Det här kanske är fel tråd men en del av självbedrägeriet som åtminstone jag ägnar mig åt är att tro att ALLA mina "världsproblem" handlar om min vikt! Så till den grad så att jag glömmer att leva och njuta av dagen. Livet kan när som helst slås i spillror av olika skäl och då har man glömt att leva det i en evig självbedräglig kamp mot sina kilon.

Det där med "bara en bit" - jojo! Köpa storpack för att det är billigt, den räcker ju hela veckan - och så är den tom före kvällen. Och i morgon finns det någon ny anledning att köpa en storpack och ta "bara en bit".

Jag har rättfärdigat mitt ätande med:

• Jag är hungrig, fast jag inte är det egentligen
• Jag har gjort något bra då är jag värd en go´bit
• Jag har tråkigt/är ledsen då är det synd om mig så då måste jag trösta mig med lite go´saker
• Jag är arg och godis/kakor/mat har en lugnande effekt så då måste jag äta

Alltid finns det någonting som ska firas eller någon känsla som ska dränkas