Funderar på en sak som kanske någon kan ge lite ljus i :)

När jag möter en annan människa som också har ett beroende oavsett vad det är för beroende så kan jag känna en gemenskap och trygghet med denna människan inom två minuter och det känns som vi alltid känt varandra. Mer än vad jag ibland känner med människor som varit runt mig i hela mitt liv. Detta har jag läst mycket om och förstått att det är ett vanligt fenomen att man som beroende människor finner en gemensam punkt. Antar det beror på att beteendena är så lika och att man inte känner sig ensam i sitt elände därför man finner gemenskapen så snabbt med andra beroendepersoner.

Men sen hur fungerar det egentligen, när man lever i ett medberoende med någon annan? För hur man än ser det så är det många som är beroende som är väldigt medveten om sitt missbruk och lever tillsammans och ändå finner dessa inte något att prata om när de egentligen skulle kunna hitta så mycket gemensamt. Men när den ene är på väg in i tillfrisknad och den andre vet den är sjuk men gör inget åt det så finner man ändå inget gemensamt. Är det för man lever ihop som detta kan vara? Att man är för nära varandra?

Bara nyfiken på hur Ni tänker här….