Jordgubbar
Idag blev jag helt besatt av tanken att jag skulle äta jordgubbar. Jag har gjort det någon gång men jag vet att det är något för sött för att jag egentligen ska klara ut det och borde bara låta bli då det är ganska mycket kolhydrater i jordgubbar.
Men det är helt sjukt medan jag har massor att göra på jobb så det enda som cirkulerar i mitt huvud är dessa förb….. jordgubbarna. Jag börjar alltid med att deala med mig själv. Men även om jag nu skulle kunna äta några jordgubbar så kände jag sådan anti mot att göra det eftersom tankarna kom som en besatthet att jag ville ha för jag var sugen. Då ska jag bara låta bli det vet jag.
Jag har inte ätit jordgubbar men jag fasioneras av att jag får sådana besatta tankar och att jag så har svårt att fokusera på något annat. Det känns jobbigt att få sådana tankar. Jag kan bara be att jag kan släppa sådana tankar när jag väl får dom…. Vad gör Ni när ni får besatta tankar?
I helgen så fick jag ett enormt sötsug och var helt besatt av tanken att jag MÅSTE äta socker, jag satte mig då i soffan och såg en bra film och upprepade "Jag vill inte!" som ett mantra tills jag upptäckte att jag hade glömt bort vad det var jag inte ville.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Förr gick de där nojorna aldrig bort förrän jag fallit och ätit vad det nu var, och dessutom alldeles för mycket av det. Numera brukar jag kunna ignorera begärelsen tills den går över. För mig har också objekten ändrats - i stället för att längta efter till exempel bröd eller pasta kan jag längta efter till exempel yoghurtsås eller - som du, Kia - jordgubbar. Alltså grejor som är mindre farliga för en kolhydratberoende som jag. Det tar jag som ett tecken på att beroendet håller på att lätta greppet.
Hur man gör? Numera brukar jag liksom titta kritiskt på begäret, fundera över själva begärets mekanism, vad det är som gör att jag känner det, och om det verkligen har så stor makt som förr - i stället för att det bara skriker BRÖÖÖÖD i huvudet på mig.
Jag har också liknande typ av beroende, men var går gränsen där man kan släppa och äta det som man längtar efter?
Själv har jag upptäckt att jag klarar hallon och grädde utan att få något mera sug, men det går inte med jordgubbar för då går mekanismen igång och då är det nära många gånger att man sätter igång med käkandet och jag vet ju att då går det inte att stoppa.
Bröd som jag trodde mig inte klara mig utan, går hur bra som helst idag , jag är inte ens sugen på nybakat!
Det känns idag som att jag håller på att hitta mina gränser, vilket är väldigt skönt!
Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!
Starta ny diskussion