
Inte ditt fel!
- Det är INTE ditt fel att din mamma, pappa eller annan anhörig dricker/drogar/missbrukar annat!
- Du är INTE orsaken!
- Du kan inte bota en missbrukare om den inte vill själv!
- Du bär inte ansvar för deras handlingar, bara dina egna.
- Vad du däremot kan göra är att ta reda på vad som gör att du själv mår bra & känner dig nöjd.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Dessa ord kan vara svåra att ta till sig men ack så viktiga
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

bra skrivet Anne :)

Detta är lånat från de papper vi arbetade med i en av de samtalsgrupper jag gått i så det är inte jag själv som skrivit det =)
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

#4 du har helt rätt men en del missbrukare skyller sitt missbruk på andra och då kan ofta barnen hamna i den situationen att missbrukaren säger tex att hade du inte gjort si eller så så hade jag inte behövt dricka/droga etc
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
# 5 Jag vet, missbrukaren har alltid en "anledning" till att han dricker.
Chefen var dum, hunden har dött, kassörskan var inte klok………till slut går det att dricka/droga för att skosnöret gick av. Finns det ingen anledning går det att hitta på en.
Därför är det jätteviktigt att anhöriga vet om att missbrukaren är en jävul på att manipulera och ljuga. Där gör t.ex AlAnon ett jättejobb.
ja de ljuger för allt och alla och mest för sig själva, bygga luftslott brukar alla göra någon gång men missbrukaren är den ende som försöker bo där..

Men visst är det svårt att sluta hoppas att de ska förändras? Det är ett av mina problem, att jag blir ledsen och besviken gång på gång när jag inser att de är likadana som de alltid varit.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

#8 hoppet försvinner nog aldrig helt för att sluta hoppas är samma som att ge upp, men man kanske kan få lite mer distans till det och på så sätt må så bra som man själv kan under rådande omständigheter.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Jo så är det ju men ibland så tror jag att jag skulle hantera det bättre om jag gav upp. Alltså slutade tro att de skulle kunna ändras, då skulle varje förbättring bli en glad överraskning och det andra skulle bli osynligt.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Jag känner igen mig i allt ni säger. Jag lever i hoppet. T.o.m att hoppet eller framtidsbilden är den jag har inpräntat och blir besviken om och om igen att hon inte försöker leva upp till den. Måste försöka se nuet och var vi står och sen "En dag i taget"..
Men mitt svåraste dillemma är att släppa taget, och ta reda på vad jag vill göra och vad jag mår bra av. Är så insnöad i medberoendet att jag inte ens förstår det.. men gör det ändå..Hur släpper man taget vet ni?

#11 ett tips är att läsa AA:s stora bok, jag är både medberoende och har själv ett annat missbruk och läser den nu, jag har fått många aha upplevelser ibåde medberoendet och missbruket genom att läsa den boken och har där igenom kunnat börja släppa medberoendet =)
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!