Klart man får, sorgsen! Så har nog alla som är beroende känt någon gång. Men det finns ljus, jag lovar. Vi är många här som har liknande erfarenheter.

Välkommen hit, förresten!

Hej å välkommen från mig med sorgsen!

Det är en lång resa/process som innebär massor av känslor, både himlastormande och jättejobbiga. Så det är bara att låta dem vara som de är allihop.

Välkommen!

Släpp ut känslorna! Acceptera dem och de blir lättare att bära. *kram*

Välkommen.

Välkommen, är själv ny här, men man får fantastisk uppmuntran här

Välkommen hit.

De där känslorna känner jag så väl igen. Det finns alltid en väg ut hur hopplöst allt verkar. Ska försöka uppmuntra dig så mycket vi bara kan….

Visst är det en trolldom…..

Den goda nyheten är att du faktiskt redan håller i trollspöt och kan lösa upp förtrollningen :-)

Min erfarenhet är att man tittar på berget som man ska ta sig över, och sen snubblar man på den lilla stenen som ligger precis framför en….. och det är då man inser att man är värdelös….

Att du skriver här, gör ju bara det att jag vet att du inte är värdelös, för det är ett stort steg, att vilja göra nåt åt sin trolldom…..    Min rekommendation är att du slutar titta på berget, och istället koncentrerar dig på den lilla stenen som ligger framför dig.   Att koncentrera dig på en sak i taget, och bara det är det som är positivt… Jag kan inte tänka mig att allt är kolsvart ??

Men samtidigt går det inte att tycka synd om sig själv (Jag vet själv hur jag tyckte att allt var skit, och då kunde jag ju lika gärna äta, för jag skulle ju aldrig komma över berget ändå)

Jag började dagen med att ta mig över den lilla stenen, och sen var jag glad över det lilla, jag hade ju faktiskt kommit en liten bit på vägen…. Sen tog jag nästa sten och nästa och nästa och nästa….   och jag ska inte säga att jag nått mitt mål, men jag har kommit långt, mycket långt.

När jag började att slopa kolhydrater, så hade jag regelbundna återfall,men jag vände mina återfall till något positivt, jag planerade dem istället, för att få bättre kontroll..  Jag bestämde mig för att ha återfall varje lördag…. Och det funkade för mig, då mådde jag jättebra hela veckan, men var laddad för återfallet på lördag…  Jag handlade på lördag morgon, allt som jag inte "fick" äta i veckan….  Och sen mådde jag illa hela lördag kväll och var sjuk hela söndagen, då jag gick tillbaka till Lc kost…

Och blev suget för stort i veckan så åt jag mera lc kost, allt för att stoppa suget, för jag visste ju ändå att belöneingen kommer på lördag….

Det var bara det att ju längre tiden gick, desto mindre av en belöning blev lördagsfrossan,  jag insåg att jag mådde sämre av allt socker, och kroppen började säga ifrån….. så att "belöningen" behövdes inte varje lördag….  Jag lärde mig att jag mår bättre utan dessa kolhydrater….

Som sagt var, jag satte upp små mål för att komma dit jag ville, utan att sätta för mycket press på mig sjäv, men ändå så pass mycket att jag inte föll tillbaka igen…..

Det finns ingen idrottsman som kan ställa upp i VM utan att lång tid innan lagt upp sin träning med att starta med väldigt lätt träning och sedan öka lite i taget, för att bli bäst… Samma med oss, Finns inget sätt att få oss "normala" över en natt……  men vi ska glädjas åt det vi har, och de små framstegen vi gör…..

Jag hoppas verkligen att du ska se de små hindren på vägen…. och snubblar du så finns det många här som kan hjälpa dig upp…..   

#7 TACK! Det är inte jag som startade tråden men måste ändå tacka dig för dina ord. Jag blev så berörd.  Du gav mig så mycket jävlaanamma!

Jaa Folke, du är fantastisk!!

Fint skrivet Folke!

Allt kan inte vara bara skit, sorgsen, sätt dig och fundera det finns säkert något du tycker är om inte bra så i alla fall hyfsat!

Kanonbra Folke! Precis så är det. När det är som värst brukar jag tänka timme-för-timme. Har jag inte laddat med fet ost eller något annat jag kan äta obegränsat av då - snubblar jag och bryter armen på den där lilla stenen .

Ja, små steg är det bästa. Jag kan inte annat än att hålla med föregående talare.

Hur är det idag Sorgsen?

# 7

Där träffade du rätt i prick Folke. Jag har snubblat på många, många stenar och ibland gått på de stora också.

Men så är nog vägen till ett friskare liv, man måste snubbla ibland. Jag har tränat väldigt länge för att få ett friskare liv och ändå vet jag inte om jag kommer att ramla på nästa lilla gruskorn.

Men varje nykter/drogfri dag är ett plus och så småning om lärde jg mig att vara glad åt det lilla. Jag är trots allt ingen superhjälte!