Låter som om du börjar hitta hem efter en lång och svår period! Skönt! Klokt att säga väljer istället för får inte… det underlättar ju som du säger en hel del!

Häng härinne och skriv så att du får stöd… det är bra att ha stöttning och peppning när man vacklar!

*stort lycka till*

Välkommen tillbaka, kul att se dig!

#1 Tack! Jo, det känns som om jag är på väg åt rätt håll den här gången och med kraftfulla steg dessutom.

#2 Tack! Härligt att se ett känt "ansikte" om än jag önskar att ingen behövde ha dessa beroendeproblem. :-)

Välkommen tillbaka. Grattis till 9 dagars abstinent. Bra att du tog tag i det igen för tillslut så kommer du att lyckas.

#4 Tack :-) Jo, förr eller senare måste man ju lyckas.

Fint att du har orkat ta tag i LCHFandet igen, önskar dig lycka till!

#6 Tack :-) 10 dagar idag! *stolt*

Hejjahejja! En dag i taget… som pärlor på en tråd… de ökar sakta även om man tappar taget och några trillar av ibland så man får gå tillbaka lite och jobba om igen.

*stolt* ska du också vara, bra jobbat!

Välkommen tillbaka hit!

Jag har också insett att jag inte kan förbjuda mig att äta, utan jag kör med att konstatera att jag inte BEHÖVER det och det - alltså ett val…

Lycka till fortsättningsvis med din abstinenta tillvaro - det ÄR härligt

Kram

#8-9 Nu är gårdagen avklarad :-) Tänk att man kan bli så lycklig av att en dag tar slut :-)

#10 Tack :-) Lycka till själv! *kram*

Klarade förresten dagen bra igår, inga återfall. Fast attans så sugen jag var!! Barnen hade varit på kalas och fått godispåsar med lakrits i som de inte tycker om, och de frågade om jag ville ha….. jag sa Nej. Hittade en halv påse med marsmallows i barnens resväska när jag packade upp den efter deras minisemester hos farmor och farfar. Nej, tänkte jag och la in den i skafferiet. Helst hade jag velat slänga den men då hade barnen blivit så ledsna. Vi ska grilla i kväll och då kanske killarna och gubben kan grilla dem så de är slut sen. Är dock sååå sugen att ta en cider till maten, men det innehåller alldeles för mycket kolhydrater och socker. :-(

Vad duktig du är Kämpa på - en dag i taget - Lev NU!

Kram

#13

Om man väntar med att ta nästa steg, kan man bli stående på ett ben resten av livet.

Ganska klokt, men nu är du på väg igen. Bra jobbat!!

Det känns ganska dumt att inte vara vuxen när man är medelålders.(Jag? Hm…)

 Livet är satt i utveckling varje ögonblick. Det innebär att man ständigt förändras. I och med att man inhämtar och tillgodogör sig nya kunskaper, lägger man av gamla vanor. Men vissa gamla vanor är inte lätta att lägga av. Det är som med gamla bekväma skor. Även om de är uttjänta och vi kanske skäms för dem i sällskap, ikläder vi oss dem  omärkligt - och sen är det för sent.
Mognad är från början ett "som om" -beteende. För de flesta av oss stannade den känslomässiga utvecklingen upp när missbruket började, och följaktligen uppför vi oss ofta inte som vuxna. Om vi tillämpar "som om" -principen ändrar vi våra egna attityder, samtidigt som gensvaret från omgivningen förändras i en ovan, men välkommen riktning. Om vi beter oss som om vi vore duktiga och starka, självsäkra eller lugna, blir vi det så småningom. Om vi tror på oss själva och på vår förmåga att bli sådana som vi vill bli, kan vi fortsätta på vår väg med gott hopp.

 När jag skäms eller blir generad över mitt beteende är det min sak att ändra på det. Om jag ändrar på det, får jag genast lön för mödan. Omgivningens reaktioner är  uppmuntrande, och jag känner att jag lever intensivare.

#15 Så sant, så sant! Mycket tänkvärt!

17 dagar inne på 18:e :-)

Funderar på att göra en lchf rabarberpaj med lchf vaniljsås till kvällen. Fira att gubbens semester har börjat. Men är lite rädd att trilla dit igen eftersom receptet innehåller sötningsmedel. Vet ju inte riktigt hur mycket jag tål. Och gubben tycker ju inte osötat är så jätte gott. :-) Får väl kanske göra två små istället för en stor, en sötat och en osötad.

Mår förresten mycket bättre nu. Magen har stabiliserat sig (iallafall just nu) och jag känner mig piggare och gladare. Dock hade jag gått upp 500 g sedan i tisdags. Tror att det beror på att jag får behålla maten.

Har lite vågmani, någon som är med på "Våga vägra vågen" en månad eller två? :-)

Det vore ingen utmaning, jag väger mig inte ofta som det är .

#18 Kan du inte smitta av dig lite på mig då ;-)

Jag slutade väga mig i mitten av 90-talet ungefär… jag insåg att det gav mig påtaglig ångest eftersom min vikt rusar upp och ner lite hur som helst (mitt rekord är +7 kilo på 6 dagar ). Då slängde jag vågen och har inte vägt mig mer än vid graviditet och läkarbesök sedan dess.

Så jag är lugnt med jag oxå :)

ps du är superduktig tycker jag!!! ds

#20 Tack :-) Önskar jag kunde slänga vågen i soporna också. En dum fix idé att väga sig. Allra helst när det bara ger en ångest.

Har också svårt med vågen, men har gått från att väga meig varje dag till att bara göra det en gång i veckan i all fall - så det är ju ett framsteg

#22 Det är ju ett jätte stort steg!! Duktigt!!

Ja Helena det är ett stort steg från att ha varit "vågnarkoman", så tänk att det går att komma bort i från det - DU KAN!

Kram

Ojojoj, jag var en vågnarkoman innan… vägde mig flera ggr/dag ibland… det var oerhört välgörande att göra slut med vågen :)