Been there, done that!

*hjälper till att hålla i och hjälpa dig att stå emot*

Det enda jag vet som hjälper är att trycka i sig LCHF-mat tills det tutar i öronen. Ost, grädde, kött, fisk, korv, smör - allt som smakar bra och mättar. Det här är inte rätta stunden att räkna kalorier eller tänka på att inte överäta, det gäller bara att tysta sockermonstret. 

Lycka till, du fixar det!

Tryck i dig allt tillåtet tills du inte får i dig en bit till. :-) Ta en lång promenad eller klipp gräset. :-) Du klarar det!!

Usch ja… maten du äter är förstås det enda raka och den rätta vägen när man har det som du! Förbered dig oxå på att du kanske dippar känslomässigt när sockret rensas ut och känslorna får fritt spelrum… då kan det vara bra att vara förberedd och taggad på detta och ha laddat upp med bra saker att äta när det blir tufft!

Bra jobbat!!

jo men jag vill inte gå upp i vikt av mat.. så ja kan ju inte äta hur mycket fett som helst

#4: Jag tror du måste släppa tanken på vikten ett tag nu i början, parise! Det kräver övermänsklig styrka att bekämpa sockermonstret om du inte dövar det med mat - jag klarar det definitivt inte . Efter en vecka eller två kommer du att märka att suget lättar och att portionerna blir mindre av sig själva. Då är det dags att tänka på hur mycket du äter igen.

Förresten är det snarare proteinet än fettet du ska hålla igen på om du vill gå ned i vikt med LCHF .

Hej parise! Hoppas att det går vägen för dig….Känner så igen mig i dina rader - vet precis hur det kan vara…Men det går att komma ifrån det, för det är jag övertygad om….Jag har kommit så långt att jag oftast kan acceptera mina känslor och känna dem UTAN att dämpa dem med sockermat - det är ett långt steg i rätt rikting och du kommer dit du också, bara du håller ut och håller dig till LCHF…

Kämpa på

Kram

Instämmer med de andra! Du får ta tag i vikten efter att du åtminstone slagit sockermonstret i ett inledande slag! Nu är det viktigaste att du kommer förbi begäret… om du går upp en skvätt under den resan är egentligen inte det värsta om det innebär att du kan slippa sockerträsket sen!

De allra flesta som är i din situation (som JAG läst om) går ner i vikt med tiden, med hjälp av LCHF. Men det tar en stund innan kroppen läker efter allt sockerskräp den dras med. Så det är en långsiktig läkning… men den kommer… om sockret får på foten och du äter "riktig" mat istället!

Sköt om dig!!

ja det är sant att det är svårt att slå sig ifrån sockerboven. jag vet vad som triggar det. Det är ju en ångestdämpande efekt rent från det psykologiska perspektivet.jag ska dra ett ex

igår var jag på väg från västerås, det var powermeat där en stor fest i stan.. jag kännde mig lite nere så jag åkte hem. jag ville åka till statoil och köpa något.. så klart jag ville ha godis. jag tänkte nej nu fan ska du stå ut med de här kännslorna och inte putta undan dem med godis. det  vart en kaffe och en jätte liten mörk chocklad för 2 kr. Det funkar ju så med att dämpa något.. exakt som med de som knarkar… jag ger fan inte upp. Det är tufft men man klarar det….

lycka till alla andra där ute och tack för erat stöd

Jag kan inte mer än att hålla med det de andra skriver. När jag startade min resa denna gången brydde jag mig inte om att jag överåt så mycket för tänkte att jag ska ta en sak i taget. Nu har jag tagit tag i överätare monstret med men det först efter jag lyckats stilla sockermonstret.

När det gäller vikt så det kommer det är jag övertygad om , men jag vet hur svårt så svårt det är att inte tänka och fokusera på det, trots att folk säger till mig att jag inte ska tänka på någon viktminskning. Det är först nu som jag känner att jag inte fokuserar på det. visst jag väger mig ibland men det är inget jag känner är tvångsbaserat längre. Och det rör sig om kanske två ggr i månaden och inte två ggr om dagen längre.

Parise, LCHF är en bra början att styra upp sockret och tror att har man som du här bara faktiskt erkänt att man har ett sockermonster i sig så har man kommit en bra bit in på resan till något som kan blir riktigt bra. Känslor måste ut och ibland är det en tuff väg men ofta när de väl är ute så kan man släppa dom. Min egna erfarenhet är att när jag känner så pratar jag med ngn om dom så jag liksom erkänner dom och först då kan jag släppa dom.

ge inte upp

ja visst  är det så kia.. jag tänkte på det där med att kämpa med vikten och ett begär av socker + att jag kämpar med min ångest sen barnsben… ja håller med dig o de andra . ja ska nog focusera på att hålla mig till lchf för den skullen att hålla socker egot i shack! Då kommer nog vikten gå ner av sig självt.. för ångesten och de jag stoppar i munnen hänger ju samman… ja känner ett obehag o då kommer suget o då vill ja äta… kommer suget o jag inte äter socker mm då får jag upp obehaget o kan lära mig att hantera det i stället för att tränga undan det… jag ger aldrig upp jag tänker inte överleva jag har valt att välja att leva.

ps kom hem från en glass kiosk nu min kompis tog en light bägare o sa ta en du osså det är inge farligt… jag tog en cola light.. js tänker så här. 10 minuters gott + att det kan bli en till och godis efter det.. och ett helvete efter det med ågren o viktuppgång!!eller 10 minuters avund och sedan en poeng till att ja stod emot… ja vann hahahahh

#8: Powermeet - är du en sådan där "bilburen ungdom", du ? Var det maffigt med alla motorer?

Du är mycket stark, parise, som Kia säger är det ett jättesteg bara att se sockermonstret och börja ta striden mot det!

tack för det! nej jag var mest där för att det var mycket folk.. ville kolla in lite bilar nåfra snyggingar kanske

ja det är ju en kamp men det är ens egen och ingen annan än en själv kan göra något åt det….

Snyggt jobbat parise!!

tack tack