det är svårt med att vara sockerberoende, eller godis o fika beroende som ja kallar det.. jag tycker att det är svårt för att det känns så acepterat att äta den drogen för alla andra som tydligen kan äta det utan att längta till mera. typ på jobbet så kan en del sitta med en bulle till fikat sen efter det så verkar de inte tänka på det o äter inte mera. men ja kan inte det. Om ja hade ätit bullen så stannar det inte där! o säger ja att det blir så till de andra som bjuder mig på det så tycker dom att ja ä fånig. det är svårt för andra att fatta…. ja blir så ledsen. det tas inte på allvar. Men hade det varit knark som var mitt beroende då jävlar hade man inte sett det på fika rastern…tänk om det låg knark i affärerna osv.. herregud. på något sätt kan det här med mat godis vara värre för att man måste ju ändå äta. det ju inte så att jag säge att de som drogar sig har det lättare, men ni kanske förstår va ja menar. det är en kamp för mig varje dag att se till att inte sockret tar över kontrollen.. den är där o bevakar mig o ja bevakar den…den börjar att fatta att ja gör det också… ja är rädd o det vet den.