Ja, jag känner igen det där :)

Det jag känner mest igen är att brödet smakade bättre än godiset vilket idag är helt absurda tankar, för det hade jag inte anat. Så jag fattar ju hur bröd kan trigga igång så mycket annat för mig. Senast i morse satt jag och suktade efter min dotters bulle och det krävs en inre styrka för att inte ta det där och lite böner som typ lyder 

"hjälp mig inte ta något" Det upprepar jag för mig själv typ 80 gånger innan jag kan släppa det… Vet inte om det är mantrat jag säger som hjälper eller vad, men jag tog inget iallafall.

Ont i huvudet och slö är typiska tecken på att man har någon form av sockerbakfylla. Man blir liksom helt urlakad, svårt att beskriva. Jag tror att för varje gång man faller så klättrar man snabbare upp  och abstinensen blir inte lika tuff för varje gång. Tror iofs att det beror på att man vet vad som väntar en och det blir mindre och mindre farligt på någt underligt sätt.

Tror på dig och på en kämparglöd…..

Håller tummen att du rider ut abstinensen som nu kommer….

hhehe ja visst är det konstigt ja som trodde att godiset skulle smaka bra.. ja en sockerbakfylla känner ja att ja har.. va duktig du va att du inte tog bullen.. tummen upp.. mitt mantra är 10 minuters njutning och ångest efter det  man ätit något med socker…eller 10 minuters tjureri och ett plus i kanten för att man inte åt.. det är bara att välja..

En vän inom programmet jag är i beskrev för mig hur han kände det när det gäller just att man äter. Han har varit nykter alkoholist i 14 år och har idag förstått att maten tagit över där alkoholen slutade.

Han är dansk och pratade om danska wienerbröd och att han hade 10 framför sig.

2 av dom åt han för det var gott

3 åt han ytterligare bara för sakens skull men då var det inte gott längre

De resterande 5 tvingade han i sig bara precis för att de fanns där och för de ska ta slut.

Så har jag alltid också gjort. Kändes rätt att få ord på det liksom. De tio minuterna som du säger är njutning, är det verkligen njutning. För jag brukar känna att jag äter de 10 minuterna men det är i princip bara första tuggan jag kommer ihåg smaken på eller knappt det för jag bara äter för ätandets skull på något sätt och det finns inget i det ätandet jag kan säga att jag njuter av. Är du med vad jag menar?

absolut.. det är de första tuggorna som är goda.. för ja vet att undertiden det blir mera så äter ja för att det finns och med en blandning av misstag o ångest kännslor..det är knark för mig ja ser knark överallt… vi har det svårare än de med droger.. vi ska lära oss hur vi ska äta drogerna rätt.. det blir mixade kännslor till skiten.. o jag har märkt att jag blir rädd när ja äter mindre o går ner i vikt.. ja kommer närmare mig själv. jag har en sak i mig som ja inte har orkat se. så nu näralla flykt vägar hålls igen på (godis mm) så kommer jag mera in på det ja hemmlighetshåller. det är ju bra men det är tufft.. ja kan inte lura mig längre.

#4: Visst är det tufft när man inte kan stänga ute känslorna längre …

ja… det är en konstig känsla när man inser varför man äter… nu måste jag vänta tills ja är hungrig förut kollade ja på klockan osv..jag får panik innan ja känner hunger.