Urk, vilken jobbig situation! Det verkar som om den där personen har stannat i sin utveckling, han verkar ju som en grym barnunge som inte har någon empati för andra alls. Jag tror du gör alldeles rätt som sätter gränser. Du har all rätt att bestämma vem och vad som ska vara välkomna i ditt liv, och hur nära du vill släppa dem. Det ska du absolut inte ha skuldkänslor för. Även om jag förstår att det är ruggigt svårt att låta bli, sådana där personer är otroligt skickliga på att vända allt till sin egen fördel.

Stå på dig!

Ja fyyy vilken typ!! Självklart ska du skaffa dig en rejäl distans till denna person! Som det verkar på din beskrivning är nog en total brytning det bästa för dig. Det är ju oxå så att genom att förlåta och tillåta så visar man ju att hans beteende är acceptabelt. Du kan därför tänka att det även är för hans skull du bryter… då får han en riktig signal om att det han gör är så illa så att du inte vill vara med honom mer.

Det är svårt med skuld!!! Men skulden har han åstadkommit genom sitt manipulerande, din magkänsla sa rätt när du vände och gick hem. Lyssna på den.

Får tacka för era svar!

 Jo jag har insett att jag måste sätta stopp för det engång för alla, har verkligen fått nog.

Men det som tåls att fundera på är hur jag ska göra, lita på mig själv - ringa honom och tala om hur jag känner, med risk för att vid senare tillfälle jag kontaktar honom och ber om ursäkt? För ja det är faktiskt så det är, på nåt himla vänster ser han till att det är jag som kommer och ber om ursäkt för allt..

Eller bör jag bara skriva ett mail, så det är undanstökat utan att ens prata med honom?

Eller borde jag göra som nu, bara ignorera och hålla mig undan? 

Men in the end är det nog upp till mig att som du, Gronstedt säger - stå på mig, inse att det han gör hela tiden är för hans egen fördel, hans sett att ha kul nästan.

Det är ingen lätt sak… vet han varför du undviker honom eller behövs det en markering, som: nu är det nog, nu orkar inte jag mer, jag mår för dåligt av detta. Sedan måste du hålla dig till det och inte backa… oavsett hur han beter sig eller vad han säger. Den här typen av personligheter drar ofta på stora artilleriet för att få sin vilja igenom och de mycket skickliga!! De brukar kunna vända människor runt omkring en emot med så man måste verkligen ha bestämt sig och vara beredd på att ta den striden (fast din strid handlar om att inte gå in i något utan stanna utanför oavsett vad han gör).

Jag har själv haft en liknande relation och det som hände när jag klev ur den hade jag aldrig drömt om! Men nu har det gått över fem år (under fem av dem var kontakten helt bruten) och budskapet har gått in om man säger så… relationen kommer aldrig att bli bra men nu finns en ytterst sporadisk kontakt där jag inte släpper personen ifråga nära mig alls.

Starkt av dig att vända på klacken och gå hem!

Jobba på och ta dig ur den här relationen! Du kommer klara det!

jag känner väldigt igen mig i det du skriver till viss del. Just att man bestämmer sig för att jag ska inte ringa eller ta kontakt eller be om ursäkt ändå är man där igen och gör det om och om igen trots att man säger till sig själv att man inte ska.

Det blir liksom en besatthet för en själv på ngt konstigt sätt. Det är svårt att bryta, men när man väl gjort det så efter ngt tag så fattar man inte att man inte kunde gjort det för längesen.

Svårt kanske när personen i fråga hela tiden tar kontakt…

Stå på dig!

#6 ja det stämmer. Fast nu har han inte tagit kontakt, det känns skönt faktiskt. Har klarat mig undan att snacka med honom om detta. Hoppas jag sliipper det också, men nångång måste jag väl. Lär ju träffa honom, ganska liten stad.

#4 vad bra. Ja det är väl så det kommer bli för min del också, kommer nog aldrig slippa honom helt. Men det får bli genom nätet isf, han kommer förmodligen ta kontakt

Bra!! Distans är liksom livlinan med sådana… aldrig låta dem få insyn eller tillgång till dig privat.

Stort lycka till!!

Jag förstår personligen inte varför du känner ett behov av att ha kontakt med personen? Kärlek?

I vilket fall som helst så tror jag att han behöver dig mer än du egentligen behöver honom… som mobbare-mobboffer lever ni i en sorts symbios kanske men det enda du borde göra är att bryta bryta nu och inte tillåta vidare umgänge/kontakt annat än på dina villkor och kan han inte uppfylla dem så klipp på allvar. det är din mentala hälsa det handla om, han är narkoman och kommer inte ändra sig så länge han inte är avvand minst….

Lycka till

Handlar nog inte om kärlek alltid när man känner behov av en annan människa. Tror det handlar ibland om en viss bekräftelse. Kanske för man inte får just bekräftelsen någon annanstans. Men ibland även om man får bekräftelse från någon annan så åker man ändå tillbaka till ruta ett igen och det handlar inte om kärlek.

Ibland kan man bara känna att man behöver bli förstådd och då kanske man inte alltid väljer den smartaste vägen.

Klart att i detta fallet skulle jag också säga bryt!

Men jag vet också hur svårt det kan vara att just bryta något man samtidigt vill ha kvar.

Det handlar nog inte om kärlek tror snarare det kanske ibland handlar om någon som plötsligt lyssnar på en eller annat. 

Det är inte bra för en själv att inte bryta och säkerligen inte bra för den man borde bryta med att hålla kvar. Men som sagt det krävs viljestyrka att göra en sådan sak och det är inte alltid så lätt.

När man väl gör det så är det en lättnad oftast tror jag men man måste nog komma till en brytpunkt där det bara är dags att göra en brytning.

Hoppas du finner styrkan Solini.

#10 Kärlek/bekräftelse vilket som jag anser bara att denna person är helt fel att söka det från  hur som helst.

Nu menar jag absolut inte att lägga ord i någons mun, utan detta är helt min egen erfarenhet och åsikt. Men för mig är det så, eller har i alla fall varit, att det är otroligt svårt att släppa en person utan avslut. Om jag brutit med en person men inte fått "kvittens" på att vederbörande förstått varför, har jag känt mig oviss och rotlös och förkastad. Jag har känt att jag måste försöka få vederbörande att förstå och acceptera varför jag vill bryta, jag har inte kunnat leva med att personen i fråga bara skiter i vilket!

Nu är jag lite äldre och tröttare (eller om det ska heta "mognare") och kan släppa lättare. Men förr gick det inte …

Kloka ord från en mogen man!

Jag fungerar också så oavsett vad det gäller , man behöver ha ett kvitto på att personen ifråga fattar varför. Sen kan det hända att man inte är överrens men det är lättare att avsluta om man har talat om varför!

Hoppas det går bra för dig Solini!

gronstedt, du tog fram de orden jag tänkt. Ett avslut precis så tror jag det är. När det väl är gjort så kan man gå vidare….

Så länge du håller på att förlåta honom, så är du samtidigt delaktig i hans beteende.

För din egen skull och ditt egna välbefinnande tycker jag att du ska stå upp och säga att hans beteende inte är OK!

Gör ett avslut av relationen och tala om hur du känner det.

Lycka till!

Visst jag håller med föregående talare om att klargöra varför man bryter är viktigt.

MEN för mej e det inte livsviktigt. Jag kan bryta med en person direkt men iof brukar det vara efter någon form av konflikt så personen i fråga om den e normal intelligent fattar varför.

Kan den sedan ta till sig varför och ändra sig eller lova bättring kan jag överväga att ändra mitt beslut.

Men som att i Solinis fall ständigt ha blicit mobbad och förnedrad av en person, då tycker jag personligen inte att en förklaring behövs. bara lämna och gå vidare han/hon är inte värd din tid och engagemang. Hårt? ja kanske…

#16: Skulle absolut inte säga att det är hårt, det är ju snarare det enda som kan hjälpa att släppa en sådan person. Men det går inte alltid så lätt och resonabelt till, i alla fall inte i mig. Det är inte det att personen har förtjänat en förklaring, det är det att JAG känner att jag måste få den andra personen att förstå hur illa den gjort mig. Om jag känner att den andra personen totalt skiter i om jag finns eller inte, umgås med den eller inte - det är det jag inte klarar av. Det handlar bara om mig, inte om den andra.

Men det går det med, med tilltagande ålder och elakhet. Stå på dig, Solini, du behöver inte ta skit! Och det finns andra gemenskaper som kan fylla hålet.

Jag förstår er båda två, klart man vill ha fram varför man är sårad och bryter för det känns bättre inom en själv och man hoppas då att personen ifråga ska få dåligt samvete och ångra sig osv…

Även jag tänker så, kan vara riktigt blödig emellanåt…. Och det är väldigt svårt att vara klarsynt när man lever mitt i det, men när man blir utnyttjad och förnedrad mm av någon kommer man oftast förr eller senare till klarhet med att man inte kan fortsätta så här.

Jag tror tyvärr många sådana här personer är fullt medvetna i vad de gör och fortsätter så änge de kan. Enda sättet att få slut på det är att bryta eller slå tillbaka.(mänskligt beteende).

Oh well inte så mycket mer att tillägga från mej jag hoppas solini fått någon hjälp i denna tråd.