Mitt 5:e steg
Idag har jag gjort mitt 5:e steg. Med andra ord har jag delat med min sponsor mitt 4:e steg. Alltså inventeringen av alla mina rädslor, anledningen, mina karaktärsfel, relationer, sårbarhet osv osv.. Tja ALLT skulle jag vilja säga som jag skrivit ner.
Det var mycket tufft att behöva sitta där och berätta och läsa allt jag skrivit. Jag har verkligen inte dolt något överhuvudtaget. Min sponsor är underbar och jag vet att hon inte dömmer mig men jag kan inte låta bli att känna mig skamsen. Jag vet att jag inte ska känna så men det är jobbigt att berätta alla sanningar som jag gjort idag. Känner mig helt slut på alla sätt och vis.
Detta hade jag fått beskrivit för mig innan att jag antagligen skulle känna så och de hade rätt. Huvudet är helt slut och snurrar en aning.
Kanske om någon dag kan jag få lite perspektiv men just nu är jag i stadiet att jag faktiskt berättat om allt för någon annan… Pust!
Modigt Kia!!
Tror att tanken på att låta det sjunka lite och ge sig själv distans är klokt. Ofta behöver man landa lite i nya och jobbiga situationer innan man kan se dem i ett klarare ljus. Däremot är jag rätt säker på att det inte kommer att känna jobbigare sen än det gör just nu!
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Säg inte att du inte "ska" känna skam! Har du gjort dumt är ju skam helt rimligt, kanske till och med något man bör känna, eftersom det är skammen som får oss att inte göra om samma dumhet. Men låt inte skamkänslan trycka ned dig! Du gör ju allt du kan för att lämna den gamla vägen - låt inte skamkänslan hindra dig på vägen.
Püss, du är supermodig!
Starta ny diskussion