Hej Stormviskaren, Välkommen hit vill jag först säga.

Finns det någon möjlighet alls för dig att prata med din mamma om vad du känner när det handlar om jourhemmet? 

Det är ofta svårt det vet jag , så det är lätt för mig att rekommendera det men när man väl sitter i det så är det svårt men kanske bara kanske kan det vara värt ett försök.

Det finns en organisation som heter AcOa som kanske kan vara något , jag vet inte,men man behöver inte vuxit upp i ett alkoholhem för att vända sig dit vad jag vet Länk. 

När det gäller maten så vet jag hur svårt det är. Speciellt när du då bor hemma och kanske inte kan kontrollera vad som serveras själv. Det finns mängder av sidor på nätet där du kan läsa om sockerberoende. Kanske kan du få din mamma att läsa lite om det och berätta att du känner igen dig i hur du beter dig runt maten. Eller finns det någon annan som du har förtroende för som du skulle kunna prata med?

Det är så viktigt att du får prata med någon som kan hjälpa dig.

Ditt gömmande och din mängd mat känner jag igen mig i ditt beteende och det är inte okej, men du är modig som öppnar upp dig här verkligen.

Läs runt på sidan lite och på kolhydrater.ifokus

kanske du kan hitta ett sätt att äta på som stoppar ditt sug. Många har fått hjälp av att äta mindre kolhydrater…..

Kram Kia

Hej, Stormviskaren! Jag är en av dem som är matberoende men som hittat en väg att hantera det genom att låta bli kolhydrater.

Precis som Kia säger så är det där oftast inte "riktig" hunger utan just ett sug. Kolhydrater ger blodsockerhöjning som ger insulinpåslag som sänker blodsockret så man får sug efter kolhydrater för att få upp blodsockret igen - en ond cirkel!

Vet du om du har candidaöverväxt? Om man har gott om candidasvamp i tarmarna kan mättnadskänslan helt sättas ur spel och man kan äta hur mycket som helst utan att det där svidande, svarta hålet blir fyllt.

Min mamma förstår sig inte på mig. När ja berättar saker lyssnar hon bara till hälften det var därför ja sökte hjälp här. Min Pojkväns mamma kan ja prata med mycket om men hon är själv lite överviktig så ja vet inte om de är så snällt mot henne. Eller? Jag känner bara att ja inte kan stå emot maten. Jag blir lixom besatt och sen efteråt känner ja mig så tjock. Jag vet att ja inte är så tjock, lite hull har jag dock. Men ja önskar att jag haft lite mer stöd, men har man inga vänner som bryr sig så får man kämpa själv.

#3: Om din pojkväns mamma vill prata med dig så är det inte alls elakt, tvärtom så kanske hon också tycker det är ett stöd att kunna prata om mat och vikt med någon annan.

Det där att inte kunna stå emot känner jag igen, man äter som i trans antingen man vill eller inte. Det finns många här som känner igen det, tror jag. Det finns massor av tips från folk som hittat sätt att hantera liknande problem, både här och på KiF.

Lycka till, Storviskaren. Du är absolut inte ensam!

Tack för tipsen det kändes bättre, idag började jag med att skriva upp vad jag äter och jag motionerade även. Sprang en runda i morse. mår redan lite bättre, tycker jag.

Det jag menade med att de var kanske lite elakt att börja att prata med henne om de pga att jag tycker att ja är lite knubbig men hon säger att jag inte är det och ja vet att hon är de lite grann.

Får jag ge dig ett råd som hjälpte mig i början?

Eller jag gör det så bestäm själv om du vill ta del av det eller inte :)

I början skrev jag upp mycket av det jag åt, men jag skrev mer om känslorna runt det jag ätit. På så vis när jag blev sugen och inte mådde bra så skrev jag ner det. På så vis kunde jag gå tillbaka och kolla vad jag klarade ut i matväg och inte. Vad som triggade mig. Det tar tid men nu är det värt alla dom känslorna jag skrev ner. 

Bra början tycker jag du gjort…

Varmt lycka till .

ååh, jag känner igen mej så väl! hur många gånger har man inte sagt, "nu ska jag börja mitt nya liv! äta normalt och motionera." och hur många gånger har man misslyckats..

De enda jag kan säga är att du måste hitta den rätt villjan, jag hittade den och de känns som att jag kan göra precis vad som helst, men jag måste villja till 110%.

Jag kan äta hur mkt som helst, ibland kan de ta stopp, men då behöver man bara vänta 10 min så kan man vräka i sej samma mängd igen. Man måste ha självdiciplin också, de är nog de jobbigaste!

lycka till!

Stormviskaren , Hur går det för dig?

 jag klarade först suget i 5 dagar. sen fick jag åter fall och började vräka i mig massor med mat. sen igår fick ja jätte sug och tog lite godis och idag åt ja normalt men på kvällen vräkte ja i mig popcorn, för ja fick ett jätte sug, men ja är ändå nöjd. jag fortsätter kämpa. tack för stödet.

Bra jobbat, Stormviskaren! Alla faller någon gång, tricket är att kravla sig upp och gå vidare …