Vilken bra insikt du gjort! Har du någon beroendegrupp du kan gå med i så länge, för att få stöd och hjälp och prata med andra med samma problematik?

Uppe under fliken länkar kanske du kan hitta något och så finns alla duktiga härinne somk alltid stöttar och hjälper så mycket alla kan.

Lycka till!!

Välkommen hit, Marielle!

Det är ju för djävligt att man inte ska kunna få hjälp när man behöver! Men det finns en del organisationer som kan hjälpa. Titta under Länkar ovan.

Lycka till!

Välkommen hit! Det är skit att man inte får den hjälp man behöver och framförallt då man tagit tag i sig själv och sträcker ut en hand för att få hjälp.

Lycka till!

Tycker också att det är skit när man faktiskt som du gör vågar be om hjälpen för det är starkt och modigt och inte alla som är i närheten av att våga ens. Ge inte upp hoppet om ett behndlingshem om det är det du behöver. Men som några skriver häruppe det finns självhjälpsgrupper och hoppas du kan hitta dit så kanske någon där kan tipsa dig om ett ställe som skulle kunna ta emot dig.

Det där med självförtroendet känner jag så väl igen, men ibland undrar jag om det är självförtroendet eller om det faktiskt är så att självkänslan växer när man är på krogen och är berusad som gör att man känner sig som alla andra då eller något i den stilen, vet inte riktigt.

Håll modet uppe, ge framför allt inte upp. Det finns hjälp det är jag övertygad om…

Välkommen hit :)

Varmt välkommen hit!

Bra att försöka få hjälp; idiotiskt att inte kunna få det!
En enda gång tog jag mod till mig och ringde ett sätlle där de har behandling för ätstörningar. Efter ungefär femtioelva signaler svarade en skitarg person att "Vi har sommarstängt!" Jag ville bara dö efter den avsnoppningen. Modet tröt och sedan dess har jag aldrig mer bett om hjälp. Här inne finns dock mycket hjälp och stöd att få! Fantastiska människor!

Kram!

#5 Men herregud… har de aldrig hört talas om telefonsvarare!!

Tack för det varma välkommnandet!

Jag känner mig rätt liten igen och har inte orkat ta tag i saken igen.. Dom borde ha både telefonsvarare och telefonkö. Så man slipper lägga på under tiden alltså, eller få en arg röst i andra änden.

Dagen slutade som vanligt och nu när jag går in i en avtändning så känner jag bara ångest för att jag inte stod på mig lite mer och  ringde upp igen.

Uppdaterar lite…
Dag två i avtändning är inte alls skoj, ska inte snacka om hur jag känner mig, blir en aning negativt… Har iallafall kikat runt lite på länkarna över behandlingshem, hittade fler än jag visste fanns i Södermanland (där jag bor).. Men vad ska det till innan man ringer? Jösses…

#8: Marielle84, du får vara hur negativ du vill, om det känns bättre . Jag tror inte någon på forumet inte har gnällt av sig här när det behövs.

Tyvärr vet jag inte mycket om olika behandlingshem, men kan inte vårdupplysningen hjälpa till att tala om hur de fungerar och vad de har för krav? Bara en idé, jag vet ju inte. Kanske någon annan här har koll?

Hej tråkigt attdu fått skit när su sökt hjälp. men så är det i dagens samhälle.

Jag fick beskedet att det var meningslöst att anmäla när jag ringde 114 14 för att anmäla ett bedrägeri. och fick beskedet att om jag absolut ville anmäla kunde subban i luren kunna tänka sig att ta emot en anmälan. Och det är svea rikes poliskår vi pratar om då.

Vad gäller dig som drogmissbrukare så hoppas jag du lyckas söka hjälp jag e osäker på om det fortfarande finns kvar några substansmissbrukare på sidan då det mest är matmissbrukare här men jag hoppas det finns någon här du kan få stöd av också (utöver oss andra)

Det finns alla sorters missbrukare på denna sidan och huvudämnet är ju egentligen inte av vilken sorts drog man är beroende av utan det är beteendet vi vill åt kan jag känna.

Stödet finns här det är bara att skriva. Hoppas du finner mod att ringa.

Lite lätt ångestladdad här. Jag kan ringa vem som helst i min telefonbok, det är hur enkelt som helst att lätta på telefonluren, men jag kan inte slå något behandlingshems nummer, det är toksvårt…. Jag letar anledningar hela tiden till att göra det, finns massor, men ingen anledning tror jag på. Har aldrig tidigare behövt ta tag i det att kontakta någon, det har gått av sig självt.

Hur gör ni, när ni måste ta er samman för en viktig uppgift? Är det bara att tvinga sig själv eller?

                  hej Marielle själv är jag nykter och drogfri sen 3 år

                     tillbaka och har ett fantastiskt liv.

                        viktigast av allt  kärleken till mig själv

                                    har öppnat livets portar, utan droger

                           eller alkohol. Och denna  gåva fick jag 

                           genom att lyfta luren  och våga

 be om hjälp. men erkänner villigt  att luren åkte upp och ner 7

         gånger innan jag vågade låta samtalet kopplas fram.

                 Gör det enkelt för dig Marielle RING. Bo inte i

                 problemet  när det finns lösningar. Våga gå emot

                 rädsla och skam för att ge ditt liv en stor gåva.

                          P.S  ärligheten och  modet  har du redan

                                i dig. beviset  till det finns i din tråd.

                                      Sänder dig  extra mod och styrka,

                                     som du kan nyttja vid behov

                                     varma kramar Tobbe

Ofta tar det emot så inihelvete att göra en sak, men när man sen lyckats utföra det så är vinsten såååå stoor!

Instämmer med Tobis, försök att ta modet till att ringa. Du har inget att förlora på det! Kämpa! Du kommer fixa det!

Kramizar!!

Jag är expert på att vända och vrida på allt för att se problemen i det. Men.. Jag ska verkligen försöka ringa! Tack!

Tobis , säger det som behövs att sägas tror jag. Våga be om hjälpen och jag kan inte göra annat än att hoppas för dig att när du väl kommer fram att du blir mottagen väl dit du ringer.

Tror man kommer till en punkt där man bara måste och även om man tvekar så när man väl gjort det så lossnar den där klumpen man går runt och bär på ständigt och jämt. Man vet man behöver hjälpen och den kanske finns runt dörren men det är så svårt.

Folk sa till mig att när du väl når din botten så kommer du vända och be om hjälpen. Jag har nått min botten idag och dit vill jag aldrig igen. Jag fick hjälp men det tog tid innan jag vågade be om den som jag gör idag när jag behöver den som mest.

Lycka till marielle… Kram

Nu är det gjort… Har legat vaken hela natten. Ringde tidigt imorse för att inte hinna tänka att jag kan ju faktiskt ta det imorgon i stället. Och ja, nu känns det lättare. Eftersom jag bor i en relativt liten stad, så såklart visste dom redan vem jag var och att jag är ganska "illa däran" och ja, skvallret går.. Men tydligen har ingen kunnat komma åt mig. Så.. Jag var på ett möte på soc för en timme sen, hos en beteendevetare.. Känns skönt..

Grattis Marielle! Nu har du gjort något som du kan vara stolt över!

#17 Härligt jobbat! Grattis!! Nu ska du vara riktigt stolt över dig själv! KRAM!

Tack

Bra jobbat , du vet att vi håller tummarna för dig!

Första steget är taget lycka till på resten v resan.

                      FANTASTISKT MARIELLE!

  Var stolt över dig själv du har själv skapat en stor chans till livet

                           Behöver du råd pm:a gärna

                              välkommen ombord 

                                  STOR KRAM TOBBE

Supermodigt!!! Heja!

Åh vad modigt gjort av dig…. Starkt så in i tycker jag.

Grattis till ett bra steg på vägen!

Tillbaka igen… :) Om det är till verkligheten eller bara till mitt hemma har jag inte riktigt kommit underfund med ännu. Trött som tusan, så nu ska jag sova bort resten av den här veckan och försöka hädan efter att hålla mig i skinnet.. Känns bra iallafall. Hoppas ni här på forumet mår bra i det fina vädret!

#26 välkommen tillbaka

Välkommen tillbaka och lycka till!

Välkommen tillbaka….:)