Jag känner enorm stolthet i att jag idag varit abstinent ett halvår…. Det är helt galet känns det som, något som tidigare i mitt liv varit fullständigt omöjlig tanke ens. Jag är verkligen glad åt detta men tyvärr mörkas min dag av att min lilla Nemo (katt) ligger på djursjukhuset och jag är fullständigt matt och mår ganska risigt pga. detta. Han fick epileptiska anfall i torsdags och det är fruktansvärt att se när han har anfallen. Igår var jag fruktansvärt rastlös då jag vet att jag måste låta känslorna komma angående detta. Något jag förr alltid dövat med mina droger och detta är en typisk situation som jag skulle gjort det med. Men jag har ringt folk i programmet så det känns tryggt.

Det är två år sen han fick anfall för första gången och då fick vi medicin som vi blev tillsagda att ge i 2 veckor och sen avbryta för att se om han fick anfall igen. Det gjorde vi och han har inte haft anfall sen dess. Vid det tillfället hade han varit borta i 7 dagar ute någonstans innan han fick anfallen bara ngn dag senare. Denna gången har han varit borta i 8 dagar och kom hem och fick anfallen. Jag antar han fått anfallen ute och han blir väldigt disorienterad då så han har antagligen inte hittat hem. för hn brukar inte vara borta så länge.

De sa till mig att denna gången måste vi nog medicinera livet ut och det innebär 2 ggr om dagen och han är en utekatt. Och dessutom ger den medicinen leverskador vilket innebär att vi antagligen inte får behålla honom så länge iallafall som en normal katt hade fått leva. Jag är så kluven och så ledsen vad jag ska göra. Ska ringa sjukhuset nu kl 1300 så får jag se vad dom säger. Skulle åkt iväg på semester idag till Tyskland men det får vara, kan inte lämna honom helt enkelt. Suck!!!!

Ursäkta sidspåret OT om min katt men jag mår inget bra. Men samtidigt är jag glad för mitt halvårs prestation…. Känns som jag inte borde vara det för min lilla kille mår så dåligt… Suck!!!