PERFEKT!!!! Vilket oerhört fånigt , dumt ord det egentligen är. Vem är perfekt? INGEN. Men i hela mitt liv har jag strävat efter just det att vara perfekt. Men om ingen är perfekt måste jag ha kämpat förgäves inser jag nu.

Man måste ha brister och det gäller att acceptera sina brister för om jag inte accepterar dom själv , vem ska då göra det? Men det är okej att ha brister, man behöver inte vara bäst och prestera alltid. Den perfekta människan finns inte varken utseende mässigt eller innåt.

Jag tror nog att mina brister varit många och är fortfarande många men jag vet också att jag inte behöver vara ordet Perfekt längre. Kanske är det därför det fungerar just nu för jag sakta men säkert börjar inse att det är okej att vara jag. Och jag är inte perfekt på något sätt.

Genom att sträva efter perfektion i mitt missbrukshuvud så gör det också att jag är elak mot ndra runt om mig för jag inte kan nå det jag vill ha. Men även om jag hade nått det undrar jag om jag varit nöjd, för jag hade säkerligen hittat ngt annat fel då bara för att få lov att fortsätta jaga efter det som inte finns PERFEKT!