Beroenden iFokus

Beroenden

Etikettövrigt
Läst 1742 ggr
kerstinjo
0

Motivation.

 

Livets lektion 1:

Det var en gång en flock grodungar som skulle arrangera en löptävling. Målet var att nå toppen av ett högt torn. Många grodor hade samlats för att följa loppet och heja på deltagarna. Så gick starten…

Ärligt talat! Ingen av åskådarna trodde på att grodungarna skulle klara av att nå toppen av tornet. Man hörde bara kommentarer som:

" Åh, vilket kväckande!! De kommer aldrig nå fram" eller "Inte en chans att de lyckas, tornet är alldeles för högt!"

Grodungarna avbröt loppet, en efter en….

Åskådarna fortsatte ropa: Det är allt för krävande!!!Ingen kommer att klara det!"

Fler och fler grodungar blev trötta och gav upp… bara en fortsatte högre och högre…….Han ville inte ge upp!

Till slut hade alla de andra givit upp med att klättra- förutom en groda, som efter en stor insats nådde toppen som enda deltagare!

Nu ville naturligtvis de andra deltagarna vete hur det egentligen gick till att genomföra en sådan bedrift och verkligen nå målet!

Det visade sig att vinnaren var döv!

Lärdommen av denna historia är:

Lyssna aldrig på folk som har en tendens till att alltid var negativ och pessimistisk…

….för det tar DINA bästa drömmar och önskningar ifrån Dig, som Du bär i ditt hjälrta!

Tänk alltid över ordens kraft, för allt Du hör och läser påverkar Dina handlingar!

Därför: Var ALLTID positiv!

och framför allt:

Var DÖV när någon säger att DU inte kan genomföra DINA drömma!

Tänk alltid: JAG ska klara det!

 Kerstin 

 

AnneN
0
#1

Du kommer alltid med lika kloka ord Kerstin =)

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Porklash
0
#2

Eller är det så att döva grodor är ena rackare på att klättra?

Själv lyssnar jag aldrig på andras negativism…det räcker så bra med min egen…

Remember your dreams is your only schemes so keep on pushing!

kerstinjo
0
#3

Åsnan i brunnen

243239-rescaledtn-188x175.jpg

Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en brunn. Bonden blev ledsen, för han älskade den gamla åsnan. Men efter att noggrant ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den femton meter djupa brunnen, förstod han att det skulle bli omöjligt. Hon satt fast där nere på botten av brunnen.

Trots att han avskydde att behöva gör det, insåg han att det barmhärtigaste han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrava åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne mycket lidande.

Han bad några vänner om hjälp, och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången. När den gamla åsnan kände den första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad. "Varför händer alla dessa hemska saker just mig?" Först ramlar jag ner i brunnen, och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig, genom att begrava mig här. Jag skulle ha försått att mitt liv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt, Aldrig har det hänt något bra i vår familj, Pappa åsna blev aldrig något att räkna med. Mamma åsna gick på lugnande medel. Broder åsna var den fulaste i sitt gäng. Varför, varför måste detta hända?

Men medan åsnan stod där på botten av brunnen och tyckte synd om sig själv, fick hon plötsligt en lysande idé. Istället för att stå där och låta jorden begrava henne, skulle hon i varje fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde att varje gång jorden träffade ryggen, skulle hon skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt, skaka av den och kliva uppåt.

Så hon började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var så fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av, och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att vägra ge upp.

Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunns kanten och ställa sig på säker mark igen.

Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation.

(Anneli Björkman)

 Kerstin 

 

[Beavis]
0
#4

Fina och tänkvärda historier. jag önskar det var så lätt bara.

kerstinjo
0
#5

# 2 Hihi, knäppis Skrattande fast tänk om du har rätt?Obestämd

 Kerstin 

 

Gronstedt
0
#6

Som häxa avslutar man besvärjelser med "Må så ske".

I StarTrek säger kaptenen "Make it so" efter instruktioner.

"Amen" betyder "Så är det" eller "Ske alltså!"

Det är värt att komma ihåg att bekräfta sina föresatser inför sig själv!

Förresten, så tror jag nog att bonden som ägde åsnan ganska snart fattade vad den höll på med och hällde jorden bredvid hennes rygg så gott det gick. Och att den fick några stora morötter och en rejäl rykt när den kom upp.

sockerloppan
0
#7

Hi hii

Glad

Jättefint  tack  loppan