Ödmjukhet
Ödmjukhet! Det ordet har jag funderat på idag. Vad är det och vad innebär det för mig egentligen. Jag tror att under mitt missbruks har jag varit långt ifrån ödmjuk, varken mot mig själv eller mot andra. Jag har varit så osjälvisk och arrogant som man bara kan tänka sig och då har inte ordet ödmjukhet ens funnits på världskartan skulle jag vilja säga.
Genom att inte slå på mig själv kan jag nu finna ödmjukhet inför mig själv och på så sätt kan jag också bli ödmjuk inför andra människor. Se att alla har brister som vi bär på, men det är okej att ha brister det är så vi fungerar och det är så det är. Och för mig blir det viktigt att titta på bristerna och då ödmjukt se att det är okej med dom. Både mina egna och andras. Att ge andra en chans helt enkelt men också ge mig själv en chans. För min del har ödmjukheten inte bara kommit helt naturlig, det är något jag har varit tvungen att jobba med för jag visste inte hur jag skulle bete mig helt enkelt. Hur ska jag inte bli osjälvisk i vissa situationer osv…
Jag är annorlunda idag med hjälp av mitt 12 stegsprogram när det gäller ödmjukhet , men jag jobbar med det hela tiden för jag vill inte vara som jag var innan. Då menar jag en person som går på i "ullstrumporna" som om det bara var jag som existerade och skita i alla andras känslor, så länge mina behov är tillfredställda. Jag har bara blundat när jag gjort andra illa, men det vill jag inte göra . Jag vill med klara ögon kunna stå för saker och ting men också rent hjärtligt bry mig om andra medmänniskor.
Hur känner Ni och vad är ödmjukhet för dig?
/Kia
Det här går lite hand i hand med ditt inlägg om perfektionism, Kia.
Under mitt missbruk fanns inte ordet "ödmjuk".
Jag dundrade på i 170 utan att ta minsta hänsyn till mina medmänniskor. Att jag råkade trampa ner och såra många på vägen, bekom mig inte det minsta.
Jag har brister och jag tillåter mig idag att ha brister. När jag väl har tillåtit mig själv att ha brister, blir det genast lättare att acceptera andras brister. Det blir lättare att vara ödmjuk.
Framför allt så har jag lärt mig att tycka om människor. Då kan jag känna ödmjukhet inför både mig själv och andra. Det är stort!!
Jag kan bara tacka 12-stegsprogrammet, som har lärt mig så mycket.
![[Beavis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tycker du är hård mot dig själv ki, Jag tcker du är ödmjuk och var det långt innan du började ditt 12-stegsprogram.
Men ödmjukhet är ju för mig att vara accepterande och inte dömande mot personer svagare än en själv i en mängd olika situationer.
Att du är mer ödmjuk/snäll mot dig själv tror jag nog däremot på. det har jag märkt själv. Den behövs i kampen mot missbruket så man inte flyr in i dimman när man gjort fel eller någon annan gjort det, Som du skrev ha överseende mad sina och andras brister.
Ödmjukhet är en underbar sak.
Jag har ruskigt svårt med ödmjukheten och har nog alltid haft. Men jag kanske lägger in annat i ordet.
Vad lägger du in då Gronstedt?
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Det har alltid haft en ton av självutplåning för mig - och det är jag, med min massivt goda självkänsla, inte alls lockad av.
Nä… ödmjukhet har inget av självutplåning att göra…inte för mig…
För mig betyder det att man är ödmjuk inför sig själv och sina egna behov också.
En sån som jag som alltid har pendlat mellan självförakt och storhetsvansinne (lite överdrivet men) för mig är ödmjukhet också ett accepterande av mina egna brister, och kanske ännu svårare,: av mina egentliga bra sidor. Inte de bra sidor jag skulle vilja ha utan de jag har. Den biten är nog svårast för mig.
Även i ödmjukheten finns det för mig tacksamheten för de bra saker som jag har och får här i livet. Något som jag har haft, och ibland även nu, svårt att uppskatta även om jag egentligen aldrig tyckte jag var värd det!?
Ha-ha det blev kanske bara mer förvirrande…
.Jag ska väll hänga på då och försöka förklara vad jag anser vara ödmjukhet lite bättre. Ödmjukhet är som Prklash skriver: ett accepterande av sina och andras brister. Men också att vara lugn i sin styrka att inte falla för självhävdelse…
Hoppas någon hajar vad jag menar?
#6 Du beskriver väldigt bra vad ödmjukhet är och jag håller väldigt med dig i ditt resonemang…
Starta ny diskussion