Ta det lugnt bara och försök ta en dag i sänder. Du har ju redan gjort en massa framsteg, försök att vara glad över dem.

Även om det låter som en klen tröst när allt känns jobbigt, så blir det bättre för varje dag.

Håll ut o lycka till!

Jag svarade dig detta inlägget också :)

Är det kanske något i din matplan som inte fungerar för dig… Skriv ner vad du känner när du äter och kolla bak i tiden hur du kände kanske är det något du inte ska äta för det triggar igång dig. Jag kan till exempel inte äta någon form av frukt även om det är i samband med mat. Det bara går inte. Fruktsockret sätter igång monstret i mig helt enkelt. Kanske är det så att du ska öka på fettet. Pröva dig fram så du hittar en matplan som fungerar för dig. Det är du som är viktig här och ge det tid… Som jag skrev i det andra inlägget vet jag hur tufft det är…..

Du gör ett jättebra jobb som tar tag i det.. Det är ett stort steg i rätt riktning….:)

Jag väger inte min mat , nu vet jag inte hur det fungerar med det du fått rekommenderat men jag äter ju LCHF-mat som du kan läsa om på kolhydrater.ifokus

Jag har fått möjlighet att för första gången slippa väga min mat och pga. att det är så mycket fett i maten så överäter jag inte för jag blir mätt av maten… Det är min räddning jag skulle aldrig klara av att väga och mäta maten för jag hade bara förknippat det med att banta och viktväktarna och att jag måste gå ner i vikt. Nu äter jag rätt och gott och fett och går ner en massa i vikt ändå :)

Jag vill inte förvilla dig i din matplan som du fått, men kanske ska du se över den och se om det är rätt väg för dig att ta. Kanske behöver du justera den lite…. Vad äter du om dagarna? får jag fråga det? Vem har gjort din matplan? Du och din sponsor?

Jag menar inte på något sätt att vara kritisk på din matplan, kanske är den skräddarsyd för dig, en del måste ha det så så de väger och mäter men man måste samtidigt känna att man kan leva och att man kan göra spontana saker, tycker iallafall jag. Det ska inte vara jobbigt för jobbigt är det ändå att ta sig igenom 12 stegen. Men en lättnad när man väl gör det….

Fråga gärna om du vill.. Vi finns här och vi stöttar dig på din väg….Hoppas jag kunde vara till någon hjälp alls

Kram Kia

Önskar verkligen att det ska bli lättare för dig sockerloppan!

Jag hör till samma kategori som Kia, jag kan INTE  äta frukt, INTE heller bröd i någon form för då går jag igång i mitt överätande och får dessutom ett blodsocker som inte liknar någonting vettigt!

Många av oss överätare klarar kolhydrater väldigt dåligt eftersom dom ger ett sug efter mer och att leva i detta sug dag efter dag är övermänskligt, för mig funkar det nada!

För mig, som för Kia har svaret varit  LCHF och kolhydrater i Fokus!

Jag vill inte heller villa till din matplan, men när man läser det du skriver verkar det som att du skulle vara hjälpt av lchf,

hoppas det går bra för dig! Styrkekramar!

Hej.

Sedan jag skrev har jag släppt min sponsor funkade inte för mig. Höll på bli fullständigt tokig av alla förbud.Inget fel på henne alls, tvärtom en jättefin en! Men min villighet fanns inte.. Borta!!

 Det går inte om inte det kommer innifrån mig, en villighet. Innan var det en känsla av tvång bara och all livsglädje rann ur mig totalt. Nu går det upp o ner och tagit nytt återfall igår. Jag vet att jag är maktlös inför maten och jag ber till Gud om villighet att förändra.  Gud vad bra ni gör det som klarar att leva abstinent.  kram loppan

Hej sockerloppan!
Du har väldigt rätt i att det måste komma inifrån - också!  Där måste finnas en villighet, som du säger. Men säg inte att du är maktlös! För villigheten, när du hittar den (inte OM utan NÄR!) är bara din! Den finns där i dig, styrkan du behöver - det jäkliga är att hitta vägen till den genom sockermonstrets angrepp.

Du skriver att du slippar med några nötter eller en halv frukt för mycket. Det skulle jag knappt räkna som avsteg, faktiskt. Jag är kolhydratberoende överätare själv, och jag tycker det är enormt starkt att "bara" falla till några nötter! När jag faller (och det gör jag!) blir det minst en hel limpa …

Just det där att inte kunna vara spontan tycker jag också är skitjobbigt, men det har funkat för mig att först jobba med att ta bort kolhydraterna och sedan (efter över ett år) jobba med att sluta äta för mycket och av fel orsak. Jag klarar inte att ta alltihop på en gång.

För mig fungerar det absolut inte med någon gud, men det finns många vägar till målet! Och många, många som försöker gå dem! Vi kan i alla fall försöka hjälpa varandra att hitta.

Hej igen.. Svarade på andra tråden oxo.

Ja jag tror på en högre makt som är starkare än jag.Tyvärr är jag tillbaka på sockret igen. Försökt förneka detta för mig själv. Åt godis förra Tisdagen, i lördags o i tisdags igen. Det går inge bra detta.  Jag måste från sockermonstret igen det fattar jag.. loppan  trött och ur form

Upp på banan eller i smöret igen loppan!!!

Det är bara du som kan ta dig upp ur hålet du hamnat i! Ta en dag i taget eller en kvart om det behövs, men det är NU du måste börja inte i morgon.

Hej Du får mig att le. Tilda T

Visst du har rätt…jag är verkligen i självömkans träsk.hm. kram loppan

Va bra att jag får dig att le för idag har jag dykt huvudstupa ner i det där #¤%&/+¤ hålet alldeles själv och med hela min vetskap om hur jag funkar.

Det hela började med en ynkepyttebit av en  helt underbar blåbärspaj på jobbet idag till fredagsfika och jag skulle bara smaka pyttelite. Det blev bara en pyttebit för där har jag arbetskamraternas blickar på mig och dom vet hur jag måste äta pga min diabetes!

 Iväg till affären för att inhandla allt till en kräftskiva som ska gå av stapeln i morgon. Här åkte det med en 6-pack av en magnumliknande glass och hej och hå innan jag var hemma var alla glassarna uppätna, eftersom jag var ensam i bilen så måste det ha varit jag som slukat allihopa, tror knappt att det är sant nu när jag själv sitter och bekänner för er!?

Hur kan man och hur gick det till?

Till saken hör att jag just nu är  insulinfri för att jag har hållit mig till en strikt lchfkost,  när jag gör ett sockerprov 2 timmar senare har jag ett blodsocker på 23 och det är tokhögt även för mig inte underligt jag känner mig konstig ! Alltså fram med insulinsprutorna igen och det direkt, så en timme senare var jag nere på 12 i socker och det kan jag leva med!

Det jag vill säga med detta inlägg är att hålet finns där och det behövs så fantastiskt lite för att man ska stå där nere igen och titta upp över kanten och undra hur man hamnade där?

MEN….

Jag vet också att det är inget att sitta och hänga läpp för utan spotta i nävarna och tillbaka på lchfspåret igen, för 2 år sedan skulle jag ha fortsatt att äta det ena före det andra som inte är bra för mig men idag vet jag att jag har tagit ett återfall och det MÅSTE avslutas NU!!! inte om en timme eller i morgon utan NU!!!

Det känns ändå bra att veta att man inte är ensam om dessa dumheter så jag har lärt mig mycket på dom 2 åren som jag har lchf:at!

Ha en trevlig helg föresten!

Hej Tilda-T.

Thats the way to go girl.

Vilken listig sjukdom detta är alltså.

Idag var jag på väg igen att köpa godis, körde till kiosken och åkte tre varv runt innan jag kom på att jag skulle köpa frukt, grädde o nötter. Allt sånt är oxo förbjudet enligt min matplan men det var bättre än ostkrokar, choklad coca cola o bilar..

Jag har haltat mig fram denna vecka, följt matplanen mellan åter fallen och det har verkligen kännts meningslöst.

Nu vet jag hur jag ska göra, fortsätta med matplanen och när det krisar till sig som idag ja då blir det som ovan.Känner mig så nöjd att inte köpt godis..

Sen vet jag ju att frukt är triggande och grädde oxo men jag har inte villighet att följa matplanen helt ännu, så är det..Så jag ber om att bli fylld av villighet att vara abstinent.

Pratade med en vän o terapeut som sa: backa några steg gå tillbaka till det som funkade då jag faktiskt avhöll mig från vitmjöl o socker och det har jag gjort litegrann nu. /ha en fin helg loppan

#4… Jag blir lite ledsen när jag hör att du känner så med sponsorskapet. Anledningen är att jag kan inte fatta varför det ska vara förbud när det handlar om sponsor? Det finns olika sätt att bli sponsrad på det har jag förstått och en tjej i mitt program blev sponsrad av en från OA och då fungerade det så att hon ringde sin mat till henne och bytte hon sen ut en grönsak till sin måltid att hon ärter istället för gurka var hon tvungen att ringa henne och berätta detta. Även så att hon var tvungen att ringa varje morgon kl 0700 oavsett var hon befann sig. Det blev så mycket måsten för henne att till slut föll hon. Själv blev jag helt skrämd när jag hörde detta. Jag hade ALDRIG klarat ut alla dom måstena och tvången och att inte kunna få ändra grönsak utan att berätta för min sponsor hade för mig blivit sjukt. Dessutom efter tre missar så blev hon av med sponsorn. För mig kände jag att jag aldrig fixat ha det så utan hade känt mig straffad på ngt sätt. Men, jag förstår samtidigt att många människor måste ha den diciplinen för att det ska fungera och så länge man känner att det är rätt för en själv så är det bra antar jag. Men vi är alla olika.

Min sponsor och jag jobbar helt annorlunda. Vi bestämmer från dag till dag när vi ska höras av , det är ju inte alltid man kan samma tid varje dag kände jag. Jag lämnar inte över till henne vad jag ska äta utan den biten har jag helt klarat själv eftersom jag vet att LCHF är den enda vägen för mig, hon är ingen matsponsor i den bemärkelsen utan vi pratar om stegen tillsammans. Jag gör varje dag reflektioner av ngt jag läst eller ngt i det steget jag jobbar i för tillfället. Om jag inte hunnit reflektera har hon sagt att Kia , det är ingen läxa, vi gör det imorgon. Hon har låtit mig få den tiden jag behövde för att klara ut detta och jag är henne oerhört tacksam för det. Det är så jag vill sponsra själv när den tiden är mogen för det har varit så mycket och är fortfarande så värdefullt för mig.

Oavsett sponsor eller inte så tror jag också att din villighet kommer, släpp det bara lite och så ska du se att du hittar villigheten när du som minst anar det:)

Nu har jag inte min lista framför mig, men jag vet´att iaf innom oa så finns det flera olika sätt att sponsra/bli sponsrad. Be att få en sponsorlista och kolla upp vad de olika sätten innebär och väl det som passar dig bäst.

Jag blir sponsrad enligt storaboken och min sponsor har inte sagt ett enda ord till mig om några förbud, jag följer den matplan som jag och min dietist har kommit överens om och den försöker jag hålla mig till så gott det går för att jag själv känner att så länge jag följer den i kobination med oa-programmet så kan jag hålla mig abstinent vilket gör att jag mår så otroligt mkt bättre än då jag överäter och äter saker som jag triggar på.

Ja, AnneN det finns olika sätt att bli sponsrad på och jag kan bara igen säga att det gäller att hitta ett sätt som passar en själva…

En sponsor som en kontrollerande medberoende? Låter inte "friskt". Eller har jag missuppfattat nåt?

Det verkar på mig som OA sponsorerna behöver gå på lite Al-Anon möten… ja jag får generalisera grovt och ha fördomar! Det är min hobby…

Din sponsor Kia däremot låter i mina öron som en "riktig" sponsor.

Jag tycker en sponsor ska stötta och vara en "förnuftets röst" (när vårt eget sviker) inte lägga på oss en massa krav, det gör vi så bra själva…

Hej vänner.

Nu blev det en massa prat om sponsring.

Det är nog så att det finns lika många sätt att sponsra på som det finns människor.

Min gamla sponsor är en duktig, varm och jättefin tjej. Alltså jag klagar inte på henne det minsta det vill jag ska vara tydligt o klart här.

Däremot så fungerade det inte för mig. Jag blev fullständigt perfektionistisk och enormt rädd att göra fel. Det har inget att göra med henne utan det är mina gamla negativa beteendemönster som gick igång!

Oa har ju en metod som verkligen fungerar för många har jag sett och jag kommer att leta reda på en matsponsor igen när jag hittat min villighet.Jag fick flera jättefina vänner inom OA så dit vill jag tillbaka igen.

Jag klarade inte av att vara abstinent och det skapade en massa jobbiga känslor i mig att vara "värdelös, oduglig" osv.. nån kanske känner igen detta.. 

Jag "slog" på mig själv med en mental knutpiska varje gång jag gjorde minsta avsteg från matplanen eller andra avsteg från dom åtaganden jag gjort. Inte undra på att det gick käpprätt åt skogen och jag blev deprimerad..men det var ju också så att min sponsor inte kunde jobba med någon som inte var abstinent hela tiden..så jag blev rädd att mista henne och det var jobbigt.

Idag mår jag bättre för nu har jag bestämt mig hur jag ska göra och detta vet jag att jag klarar.

Jag funderar jag på att skaffa mig en sponsor inom AA först för jag är ju alkis oxo och det ett sånt fint program och jag vill fortsätta i detta.Själva systemet inom programmet tycker jag är helt fantastiskt, med att mer erfarna stöttar dom nya..

Nu ska jag äta en abstinent frukost och sen städa huset. kram loppan

okej det är lätt att missförstå när man läser.

Låter smart att skaffa en AA sponsor.

Det är ju med sponsorer som alla personliga kontakter: man ska funka tillsammans. Ibland så är det svårt att veta innan man har provat ett tag.

Lycka till

Hej Nu heter jag Buddhina istället. Less på att identifiera mig som en sockerhoppare..hihi.

Jag mår rätt bra. Städat och gjort fint  hemma. Jag är uppe ur gropen äter bra och har frukt o grädde o nötter som nödlösning.

Har borstat tänderna på vovven och tagit bort tandsten. Tränar att cykla med henne och det är ett äventyr än så länge..

tack kära alla som är så fina och stödjande när det känns jobbigt.kram Buddhina