OT vänskap
detta är väl lite OT men måste skriva av mig för jag kokar inombords..
jag har haft en vän sen ca 5 år tillbaka..
vi vart bästa vänner ganska fort och hade nästan allt gemensamt..
de senaste två åren har vårat förhållande till varandra varit väldigt knakigt.. hennes kille gjorde slut och jag skaffade kille..
vi har inte hörts av så ofta och styrt me vårat eget lixom..
för snart ett år sen så skaffade hon sig en pojkvän och flyttade till en annan stad..
och vi hördes näst intill aldrig..
tills hon fick problem i sitt förhållande..
och ringde till mig och grät och sa att han vart otrogen..
och satt med henne i telefon och försökte verkligen va en vän..
hon drack och tog tabletter den kvällen och slutade uppe på akuten, jag kände mig så hjälplös med tanke på att hon var på andra sidan sverige..
hörde av mig nån dag senare och då va plötsligt allt bra..
denna händelse hade gjort deras förhållande starkare och nu visste dom tydligen att dom va viktiga för varandra…
bullshit sa ja om de men va skulle jag göra?
veckorna gick och jag fick ett sms från honom "han slog mig"
jag blev asförbannad och hörde av mig till henne..
jag erbjöd henne att flytta hem till mig och min sambo för att kunna reda upp saker och ting..
hon tacka.. men dagen efter va de sååå bra igen…
detta hände en gång till..
så fyllde hon år igår.. vilket jag missa.. födelsedagar e verkligen inte min grej att komma ihåg! e glad att jag kommer ihåg min egen lixom!
så får jag meddelande idag från henne att jag minsan har glömt hennes födelsedag och att jag typ kan dra åt helvete (förlåt språket)
hon tyckte helt enkelt att jag inte va en riktig vän..
då fråga jag henne varför med tanke på allt jag försökt gjort för henne sista tiden..
men jag gjorde tydligen bara de när de passa mig..
och jag vet att antagligen inte är mig hon är arg på..
och hon tror mitt liv e perfekt och att jag har de så bra..
men jag blir så himla ledsen,
jag satt i 2 timmar å grät igår natt för att jag känner mig så himla otillräcklig i mitt liv.. (inte på grund av henne)
och nu det här..
JAG VET jag ska inte ta åt mig..
tjejen har ju verkligen problem,
jag vill hjälpa henne.. men hur?
ska jag strunta i henne?
jag har ställt upp så mkt nu och är detta vad jag får tillbaka?
Sånt här är alltid svårt kan jag känna för man vet aldrig vad som är rätt och fel och det verkar som att vilken väg man än väljer så blir det ändå fel på något sätt.
Bara av att läsa din historia skulle jag vilja säga att hon är inte redo att ta din hjälp och kanske hur svårt det än är ska du släppa det men den dagen hon kommer till dig och verkligen behöver dig som vän så stäng inte dörren utan öppna den och välkomna henne istället. Det tror jag är viktigt. Du mår inte bra av detta och antagligen handlar det om att du bryr dig så pass mycket om henne och vill bara hjälpa. En del måste få stå själva och se vad som är fel, det hjälper inte att säga något alla gånger..
Jag hade nog bara släppt det och låtit hon komma. Jag har en tro att hon kommer när hon är redo för du finns där och det kan du ju säga till henne om inte annat.
Hoppas det reder ut sig vad du än väljer att göra
Kram Kia
jo självklart står min dörr öppen.. men jag kommer inte erbjuda min hjälp mer..
jag har gjort de ja kan och som du säger sålänge hon själv inte är mogen att ta ett beslut så kan jag inte hjälpa henne..
hon måste vilja ha hjälpen..
men de gör så ont! okej att hon inte är mogen att ta min hjälp men att säga att jag inte är en vän..
tack kia!
Var inte ledsen, du vet vad du har gjort för er vänskap som hon inte har insett. Sköt om dig
Om du känner i ditt hjärta Fnuha att du inte har gjort något fel så har du förmodligen inte gjort det heller och din vän kommer kanske att inse detta så småningom!
Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!
Starta ny diskussion