Den högre kraften för mig!
Det har varit diskussioner om detta ämne tidigare men jag vill säga att jag börjar förstå vad det betyder för mig och det är inget religöst överhuvudtaget över det jag känner just nu då.
Jag har brister (en hel del) och karaktärsdefekter som jag vill få bort. En del måste jag lära mig att leva med men mycket kan jag förändra genom att vara ödmjuk mot min omgivning, och inte dömande mot en annan människa. Men framför allt att vara ödmjuk mot mig själv och inte döma mig själv så hårt. Så när jag då hamnar i en situation så gäller det för mig att fundera. Häromdagen hände det något som jag kände att jag blev väldigt irriterad över och då blev jag genast väldigt dömande och på något sätt hotad. Någon hotar mitt liksom, vet inte riktigt hur jag ska förklara det bättre. Iallafall så tänkte jag att nej jag ska inte känna så för det det handlade om spelar ingen roll egentligen, det är bara jag som är fånig och dömande. Så då lutade jag mig tillbaka för att släppa den känslan jag hade över detta irritationsmoment och det är då jag känner den högre kraften. Att jag vågar vara ödmjuk och inte döma och faktiskt vågar titta på mina brister i situationen. Att jag kan släppa det och gå vidare så mycket snabbare än jag någonsin kunnat förr. Det är här jag kan känna det kraft som hjälper mig att gå vidare. Inte som GUD i religös mening utan något som hjälper mig i mina tankar…
Fattar Ni vad jag menar när jag säger att det bara fungerar när jag släpper det. Är det det som är att släppa till sin högre kraft så gärna för mig att den då får existera eftersom känslan vara skön ..
/Kia
Kia. Det låter underbart.
Jag tror på en högre makt absolut nånting är starkare än jag själv.
Att släppa taget och vända mig till denna och lämna över "problem" har jag väldigt svårt för.
Just när jag har ett problem då har jag dåligt med självdistans utan är oftast helt självcentrerad. Tror att jag själv ensam måste lösa problemet och det är just då jag behöver be min högre makt om hjälp och kankse tom våga släppa lämna över..kram Buddhina
Jag har alltid haft svårt för att släppa kontrollen och lämna över till en högre makt (eller annan människa för den delen) men för mig fungerar det ganska bra just nu att lämna över till min högre makt då jag hamnar i någon situation som jag inte riktigt klarar själv. Jag känner att då jag "ber" sinnesrobönen så kan jag släppa saker och lämna över helt.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Jag tror att det i viss mån handlar om en ökad kontakt med sitt inre, sitt "rätta" jag. Det som inte är skadat av uppväxter eller andra problem utan det rena inre vi alla bär. När vi får kontakt med det får vi ett helt annat lugn, en helt annan trygghet och självtillit.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Hoppfull, så beskrev en vän till mig idag också om det jag kände, att det är min inre styrka som kommer fram. Kanske är det så också men vad det än är så är det för mig stort att kunna släppa vissa saker och att framförallt våga göra det. Men jag kan också köpa detta med den inre styrkan.
Kia, min vän, vad glad jag blir över att du har tagit ännu ett steg framåt.
Livet, våra liv, handlar inte om att döma människor, det handlar inte om att vara bäst på något sätt.
Är det så viktigt att få bekräftelse av andra, är det så viktigt att andra tycker att vi är jättebra`
Släpper vi de tankarna så har vi kommit ett stort steg framåt.
Skriver Kerstin, som just nu är arg och förbannad!
![[Beavis]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kia, du har en klok vän du.. kan bara hålla med.
Kerstin, du må vara arg och förbannad men det var det bästa inlägg jag läst på länge! tack för det.
jag fattar utmärkt vad du menar med att det fungerar bara du släpper det. Min högre kraft (fast jag säger Gud, växte upp i ett väldigt oreligiöst hem så jag har inget problem med det begreppet) är mycket bra dessutom att påminna mig om detta hela tiden…
Kia, kontakten med din inre, eller din själ som jag ser det, kommer lite i taget :) Man kanske inte klarar att öppna den dörren på vidgavel på en gång utan behöver få kontakten bit för bit.
Så har det iaf varit för mig. Det kommer succesivt och stötvis, det är en lååång utvecklingsprocess som måste få ta sin tid och komma när man är redo.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Starta ny diskussion