Beroende & depressioner.
Många gånger så går ett beroende hand i hand med depressioner.
Om det är beroendet som skapar en depression, eller om det är depressionen som skapar ett beroende kan nog vara lite olika beroende på vem man frågar.
För min egen del är det helt klart att beroendet skapade ångest och depressioner. Ibland bottendjupa, ibland mildare.
I takt med min nykterhet/drogfrihet har jag återfått den styrka och sinnesro som jag så väl behöver.
Hur har det sett ut för Dig? Kan Du se något samband?
Välkommen att kika in på www.psykologi.ifokus.se

Jag ser ett klart samband, men jag vet inte riktigt vad som utlöser vad. Min första depression fick jag i övre tonåren och det var även då som ätstörningarna började. Jag läste någonstans att om man haft en depression så har man mycket lättare att få tillbaka den. men det behöver inte vara en lika stor händelse som utlöser det. hjärnan vänjer sig att regera med nedstämdhet och depression.
jag känner att det inte behövs så mycket för att jag ska få ångest och känna mig nedstämd.
Det är märkligt, för när jag var mitt i missbruket så såg jag inget samband mellan missbruk och ångest.
Jag dövade ångesten med att missbruka mer, men även jag var tvungen att "vakna till" ibland. Resultatet blev ännu mer ångest. Som jag dövade igen. Och igen. Och igen.
Men det tog många, många år innan jag ville ta till mig och förstå sambandet. Lika fast som jag var i missbruket, lika fast var jag i övertygelsen om att mitt mående inget hade med missbruket att göra.
Men när jag mer och mer tog till mig nykterheten/drogfriheten, kom ångesten och depressionen ändå smygande. Nja, inte bara smygande, den kom i vild galopp!
Psyket fick ställa om sig helt. Klara sig utan droger/alkohol.
Det var ett stort kämpande, inte bara med nykterheten utan även med ångesten.
Men ju längre nykterhet jag har dessto starkare har mitt psyke blivit!
Visst kan jag vara deppig ibland, men helt "normal" deppighet, ångesten har helt försvunnit.
Jag drogade m.a.o. till mig ångest och depressioner. Det räckte att slå upp ögonen på morgonen och innan jag var vaken hade ångesten slått sina klor i mig.
Tänk vad skönt det kan vara att slippa allt detta. En härlig sidovinst!!!
Jag hamnade först i en deppression, sedan kom beroendet.
Visst finns det ett samband.
Jag tycker att ett beroeende skapar deppressioner/ångest.
så är fallet för min del iallafall..
När jag missbrukade/missbrukar, vare sig de är droger eller alkohol så är de för att dämpa den ångest som jag drar på mig för att jag håller på med mitt missbruk.
Men för min del i det hela så är det en enda ond cirkel, jag kan inte riktigt få grepp om egenltigen vilket som kommer i första hand.
För missbruket framkallar min ånget och depperissioner, men deppressionerna och ångesten är de som får mig att missbruka för att dämpa dom, mår jag dåligt så missbrukar jag, men ändå gör man de också de gånger man väl mår bra…
Inväcklad och konstig historia det hela
men som sagt en enda ond cirkel är de för min del, så början blir slutet och slutet blir början..
www.blueberryhedgehogs.com
#5 precis!
Jo jag sitter och kämpar med mitt, hållt mig nykter och drog fri ett par veckor bara nu, går på möten etc så de känns bra, man är påväg, men ångesten och deppressionerna är där och värre än någonsin. Så min sinnesro har jag inte hittat än, men jag kämpar för att hitta den =)
www.blueberryhedgehogs.com
#6
Du har säker hört orden; "Håll ut, det går över". Låter som en klyscha när ångesten härjar vilt. Men det går över!
Men det tar tid för hjärnan att återhämta sig och det är en jobbig tid!
Då kan möten vara en jättebra sak, att kunna prata om sin ångest och få veta att den är jättevanlig i början av en nykterhet/drogfrihet.
AA/NA är ingen förespråkare för anidepressiva medel, men det kan ändå vara en jättebra hjälp i början.
Håll ut Mikaela och prata mycket om det. Ge dig ut med vovven på lång promenader och skriv här inne om hur du mår.
Kram!

#8 Vilken koll du har! Jag är imponerad!
tror att punkt fem är ganska vanlig, även bland ickeberoende, att man styrs, för mycket, av oro och rädsla.
Jag får perioder av depression men de liknar mer de jag har läst att man brukar ha som en person med neuropsykiatriskstörning och de är inte riktigt "riktiga" depressioner, snarare någon slag utmattningsdepression. Hjärnan sliter en massa i onödan och blir trött ungefär. Om jag nu har förstått det rätt…