"…vill egentligen bara återgå till att leva som en zombie, vegetera i soffan och äta.. alltså en del i mig vill detta medans en annan del i mig vill ha livskvalitet."

Oja så man känner igen det där.

Går måtten uppåt också, Buddhina? Annars skulle jag säga att vikten går upp därför att du bygger mer muskler men sockeråterfallen gör att du inte tappar vattenkilon. Jag tycker det låter som om du är jättebra på gång. Inte saknar du disciplin! Disciplin är ju inte att klara det skitlätt utan sug - disciplin är att inte falla hela vägen utan lyckas bromsa! Jag tycker du är duktig jag.

Men visst är det ohyggligt lockande att återgå till det enkla zombievegeterandet … livet som abstinent kan vara skrämmande, det är så mycket förändringar som sker i en.

Stå på er, både Buddhina och Trumman!

Hej Grönstedt.

 Gud vad glad jag blev av dina ord. 

 Måtten är det samma.Jag har alltid rört mig mycket så 2 tim per dag är normalt för mig och tror inte jag bränner fett eller bygger av det..men jag vet inte

Trumman , skickar styrke kram!

Jag har väldigt höga krav på mig själv och tycker att allt borde funka efter 5 månader på behndlingshem.För nu vet jag ju vad jag måste göra för att må bra, men det är så himla mycket..det är inte enkelt.

Tycker att jag är en lat, slö o dålig människa som inte rycker upp mig och fixar det hela. Nu har jag slarvat med möten oxo men ikväll ska jag gå. Jag är alkis oxo och var tablettberonde av insomningspiller.Så mötena är ett måste!!

Du har rätt, visst har jag diciplin, jag går ju faktiskt upp varje morgon 7.30 och går med vovven i skogen en timme innan jag kokar min bovetegröt och äter frukost. Sköter tiderna bra faktiskt. Tiden däremellan är trist.Jag har inte jobbat på 9 år, gick fullständigt i väggen -99 och missbruket gjorde att jag inte kom på fötter.

Så småningom handlar det om arbetsträning men först bör jag få till mina rutiner.Eller är det så att jag borde börja arbetsträna nu för att få struktur?

Rädd att  jag blir tokstressad då och ger upp alltihopa. kram Buddhina

Du gör ju ett kanonjobb! Du verkar då allt annat än lat och slö i mina ögon.

Ta det lugnt och känn efter vad du egentligen vill.

Kanske du ska låta det du har nu med rutiner och matplan "landa" ordentligt (och det kan ta tid…lång tid) innan du sätter igång med något nytt? Det viktigaste först vet du…

hejar på, skickar styrkekramar och pepp

Nu får du ta nya friska tag! Kääämpa på. Ta en dag i taget, för det gör jag och det fungerar.
Kraaam från mig.

Tack söta fina..

för stöd och heja rop. Dom behövs. viktigt att peppa varandra eller hur!

Idag är 4 dagen utan socker och vitt mjöl och igår kväll var jag på möte. Kändes bra! Lite ont i huvet men vid gott mod idag.

Jag har ingen villighet eller vilja att följa matplanen fullt ut utan jag gör mitt bästa och är glad om jag inte tar sockeråterfall.

Deviserna är så viktiga att komma ihåg. jag springer oftast alldeles för fort fram.. skall nog lugna mig lite ang arbetsträning och få mina rutiner att funka först.

Nästa vecka sa jag resa bort och det oroar mig en hel del. Vara i en miljö som brukar vara triggande, som jag förr åt och drack en massa i.

 Som tur har jag flera fina OA vänner jag kan ringa och nu har jag oxo en AA vän att ringa och det är jag så glad för.Sen ska jag gå på möten därborta oxo. Ska vara borta en vecka.

kraam på er

#7   4 dagar är en stor seger över sockerdjävulen! Starkt jobbat, fortsätt med en dag i taget eller en minut om det så behövs, varje minut är en seger över suget.

Buddhina.. Jag känner så väl igen mig i det du skriver och i det du känner. Just att man bara vill gå in i sig själv och bara äta. Men vet du vad, när du tänker efter kan vi efter att blivit så medvetna om våra beroende och brister verkligen gå så långt tillbaka in i oss själva igen och stanna där? För mig blir det en sorts motivation att jag inte kan gå in där igen och bara stanna då jag idag vet att det är fel och att jag inte mår bra av att vara där egentligen. För några år sen var jag inte ens medveten att det var något fel på mig. Jag kan aldrig gå tillbaka till den omedvetna Kia igen och det kan vara skrämmande bara det ibland kan jag känna. Tar jag återfall så är det tillfällig sinnesförvirring från min sida skulle jag vilja säga.

Buddhina du är så medveten och har accepterat att du har ett beroende och du har kommit långt redan i ditt medvetande. Det är tungt att bli fri, rädslor kryper fram och hur ska man hantera dom om man inte får droga på dom? Det är skrämmande och en ny värld som öppnar sig och jag tror att ta det viktigaste först och kom ihåg att DU är det viktigaste och att DU ska känna att du är det också. Du gör rätt att ringa dina vänner i programmet. Ring mycket och ofta, man uppskattar sådana samtal kan jag säga. För det ger samtidigt personen du ringer till en viss styrka att du faktiskt ber just den personen om hjäp även om den hjälpen kanske handlar om att bara ha någon som lyssnar.

Stå på dig. Tror på dig…

Kram Kia

hejar och stöttar! Kram

 Tack…….Åhh. Vad skönt att ni finns.

Nu är det dag 5!! drogfri.

Kia Du har så rätt. De gånger jag tagit sockeråterfall efter behandlingen har varit helt annorlunda än missbruket innan.Då kunde jag njuta en hel del… Nu har jag köpt min drog, ätit i bilen på väg hem,  njutit en halv sekund av smaken på första tuggan men blandat med en massa ångest och skuld o skam…. Sen inte ens kännt vad det smakar och så har jag slängt bort hälften och totalt meningslöst var det hela. Bara dyrt!

Nä, det går inte att backa i medvetenheten. fniss ..även om jag skulle vilja det ibland att bara sjunka in i en värld av rosa ostkrokar nej förlåt jag menar bomull förståss.hihi..

Att känna livet helt o hållet tycker jag är skitläskigt.. det känns såå mycket..innan var ätandet och drickandet en sån bra dämpning.Men tyvärr dämpar det ju oxo själva livskraften oxo och glädjen och allt det braiga.  Det går inte att välja, allt eller inget.

Haft ett långt samtal med en ny vän i AA skönt att dela med en annan beroende som har lång nykterhet oxo. Tacksam är jag för jag har så bra stöd runtom mig  kram Buddhina fd sockerloppan