Ojojoj, låter som du har det väldigt väldigt jobbigt just nu. De som inte förstår dig riktigt vill nog egentligen bara hjälpa dig, det är svårt att se andra människor lida, då vill man helst bara lösa problemet.

Har du testat alternativmedicinska preparat mot depression? Det kanske vore en ny sak att pröva. Det viktigaste är nog att försöka att inte ge upp utan tänka att det finns hjälp för dig med, gäller bara att hitta rätt sak.

Ta hand om dig nu och försök att äta lite i alla fall, depressionen blir antagligen värre av att du inte äter.

*kramar om*

Jag har slagit snurr på min ätstörning inser jag sakta men säkert…

Jag har sett det som ok att äta en chokladbit med 44 g kolisar per 100 g… men det är inte ok att äta en brödbit med 38 g kolisar per 100 g… är det för att det är näring i den?

Jag ska nog försöka att låta bli uteslutningsmetoden just nu… jag kan inte utesluta något för du slutar jag äta punkt… fick lite bröd av min syster med 38 g/100 g och åt en bit av det… mår lite lätt illa men jag har iaf. nåt i magen om det skulle vända.

Jag vet att folk vill hjälpa och jag förstår det.. men den envisa "men du har ju inte testat alla" Näe, jag har inte testat alla… jag tror inte jag skulle överleva alla nya häftiga mediciner som kommer.. andningsstillestånd, klåda, uttorkning osv. osv.. är något som går hand i hand med mig och mediciner…

Jag försöker måla så mycket jag kan, får jag bara fram duken så kan jag… det + musik gör mig lugnare…

Men det tar inte bort det faktum att jag känner Maya när jag ska sova…

Nej sorg är en lång och svår process, den behöver nog få ta den tid det tar. Sen är det väl oxå viktigt att man inte fastnar i sorgen så att säga. Hur man nu går vidare fattar jag inte men det går, tror jag, till slut. Kanske finns Maya hos dig när du ska sova för att trösta… ingen vill ju se sin älskade sönderbruten av sorg.

Jo jag fattar mycket väl att du inte har lust att pröva nya mediciner, det är väl kanske klokt om du mått så dåligt innan. Måla låter väl super! Finns det ingen symbolterapeut du kan gå hos? Där du får måla och sedan pratar man om målningarna? Fast bara om du själv tror att det skulle kunna hjälpa dig att må bättre förstås!

Jag bor så pass avsides att det närmaste jag kan komma en symbolterapeut är mig själv…

Tack för att du finns Hoppfull

Aj då, du får måla dig igenom din sorg! Använd youtube och sök fram musik som öppnar upp och släpper fram känslor… och så ut med dem på duken :)

Skönt om man kan finnas där!

Kram!!

Hej Allamej. Ville lägga in några ord och berätta att jag vet hur du känner dig. Jag förlorade min far för 3 år sedan och har precis som du haft problem med läkarvården.

Imorn ska jag byta tabletter mot min panikångest.. testa om något annat hjälper.. IGEN.

Kan väl egentligen inte säga mera om din sorg än att den aldrig kommer att försvinna men du kommer att lära dig hantera den. Låt dig själv gråta och sörja även om det gör så ont så att det känns som om du ska gå sönder eller att du inte orkar mera.

Omge dig med människor som inte behöver fråga hur du mår jämt utan såna som kan sitta i tystnad och bara finnas där.

En dag kommer du att känna harmoni och att du på något sätt har slutit fred med sorgen.

Det omvandlas till att du tillslut en dag kan sitta och känna sorg men ändå glädje..för att du har känt den personen. du minns glada stunder. deras skratt osv. Den du förlorar lever vidare i dig  för alltid.  

Jag tro också att min pappa vakar över mig.. det finns något bortanför denna värld som vi inte förstår riktigt. där finns de vi mist och de vakar över oss alla.. 

KRAM

*kramar, Allamej*

Låt Maya komma till dig när du ska sova. Ta emot närvaron som tröst och låt den hjälpa dig i din sorg. Maya kommer alltid att finnas i ditt liv, det är inget du kommer över. Men du kommer att hitta glädje också.

Hur går det Allamej?

Kram Kia

Tja… Jag lever men det är väl allt just nu… Försöker att komma mig upp till människa men det är inte helt enkelt… sitta och stirra på datorn är ungefär allt jag klarar..

Min matgrej vet jag inte vad jag ska göra med just nu… pallar inte att laga något så för tillfället äter jag det jag pallar med för stunden… specialiserad kost får komma sen.

#9  Viktigt… Ta ett steg i taget och ta det framförallt lugnt. Det är ingen brådska ta den tid du behöver

kram

Jag håller helt med Kia, ta en sak i taget och försök i den mån det går att bara göra sådant som är uppmuntrande och positivt, så att du känner åtminstone något uns av sådant!

Kram från mig med!!

Jag förstår lite i all fall kan känn igen mej i deppretionen du beskriver jag gråter på mornarna för jag är så trött å deppig och alla  dessa psykolger och tabbletter som alla kallar lyckopiller men inte blev man nå lyckliga på dem e. Du värkar må jätte dåligt just nu och jag hoppas värkligen du blir bättre! Jag har inte förlorat en vän som du men det måste kännas enormt jobbigt! Eftersom jag själv är depprimerad så vet jag inte riktigt vad jag ska säga för att du ska må bättre men jag hoppas värkligen att du ska bli bättre och sluta alldrig hoppas för det kan ju komma en dag  då saker och ting börjar förändras! /Mvh Mindi