Ni vet, man SKA hålla sin diet, man SKA inte köpa bröd, man SKA inte köpa vin, man SKA inte köpa cigaretter eller tabletter eller vad det nu är … och innan man vet ordet av, medan viljan på något sätt tagit ledigt och tittar åt ett annat håll, så gör man det ändå! Och äter/dricker/röker upp det fort som f*n och mår som en skunk!

Men idag hände det ett mirakel. I en stad nära mig finns ett bageri, som har en bod där man kan köpa lite kakor och kex som blivit lite fula, eller där förpackningarna är feltryckta, till lägre pris. I alla år har det varit familjetradition att stanna där och handla kassarna fulla så fort man kom åt det hållet - kanske någon gång om året. I dag körde jag genom den här staden och hade inte en tanke på kakboden, när bakdoften svepte in mig. På en enda sekund hade jag bestämt mig, jag ska ta ett återfall, jag ska köpa ugnsvarma kex och svulla i mig, jag har varit duktig i över ett år, detta klarar jag, jag ska ta ett återfall …

Men - och detta är miraklet! - mitt andra jag, det där som smusslade ned limpor i kundvagnen medan mitt "jag SKA inte" tittade åt andra hållet, RÄDDADE MIG. Fast jag ville, ämnade, SKULLE ta ett återfall, så tog detta andra jag över, såg till att handen inte tog i blinkersspaken, att huvudet inte vreds för att kolla filen bredvid, såg till att ratten inte snurrades - kort sagt, det tog över och körde förbi, ut ur kakdoftsmolnet och vidare dit jag egentligen skulle.

Kan ni fatta? Det är så enormt stort, på något sätt. Detta andra jag, vad det nu är, som tidigare tagit över och förstört när mina tankar sagt att jag BORDE vara abstinent, har bytt sida och ÄR abstinent,  när mina tankar inte vill.

Svammel, svammel, svammel … kan ni begripa? Det är ett mirakel för mig, i alla fall.