Glömde att jag hade glömt.....
…….eller också är jag så van.
För (minns ej) ca 15-18 år sedan, då jag var mitt i ett gravt missbruk, så hände något som gjorde att jag vaknade upp på Neurologen, Sahlgrenska i Göteborg.
Jag vaknade så småningom upp i en säng med grindar, dropp, kateter och extravak.
Vaknade upp och visste i stort sett inget.
Efter det så var det en lång resa. Jag hade glömt vad många saker hette. Jag hade ingen aning om vad t.ex. papperskorg hette, men jag visste att det var något man slängde skräp i osv.
Väldigt mycket av mitt förflutna försvann samtidigt. Maken kan prata om saker vi har gjort och människor vi har mött, men för det mesta har jag ingen aning.
Numera vet jag vad saker heter, jag har blivit av med mitt dubbelseende, MEN många, många minnen från förr är för evigt borta.
Jag har mycket svårt för att känna igen folk, kan t.o.m. missa min egen dotter.
Men härom dagen fick jag nästan panik! Satt och funderade på min yngsta dotters nya supermysiga lägenhet.
Tankarna gick till hennes gamla lägenhet. Så lång OK. Men herregud, jag hade ingen aning om hur den såg ut. Det var helt borta!
Jag höll på att bli tokig. Visste adressen, hur trappen såg ut, den nya lägenheten, men den gamla lägenheten? Nej!
Jag fick så småning om ordning på det. Men vilken panikkänsla!
Och det här kan jag "tacka" narkotikan och alkoholen för. Och allt började bara med lite "oskyldigt" haschrökande.
Tror ni att jag fortsatte med missbruket?
Det måste kännas hemskt att glömma så mycket. Själv har jag glömt en massa pga depression och stressproblem som jag hade under flera år, de åren är rätt så suddiga.
*skickar en kram till Kerstin*
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Poängen är att jag inte hade som mål att bli missbrukare.
Jag växte upp, var ung när det var mycket "Flower-Power", "Love, peace and understanding."
En härlig hippietid, med många Roskildefestivaler och liknande. Jag var ung och livet lekte.
Men tyvärr tillhörde jag den gruppen människor som hade/har anlag för ett beroende. Men vem tänkte på det när allt var skoj?
Många, många år var det endast narkotika i mitt liv. Jag drack nästan aldrig alkohol.
Men den dagen alkoholen kom in i mitt liv så är jag övertygad om att jag blev alkoholist direkt.
Då började förfallet i takt med kombinationen narkotika, alkohol och benzo.
Ändå förstod jag inget!!
Ganska skrämmand att man kan ha så stora skygglappar.
Det har varit ett tufft liv och ett hårt liv.
Men vem tänkte när livet lekte att jag skulle hamna i ett gravt missbruk? Inte jag!
Så var försiktiga ni som "leker" med alkohol, narkotika, benzo osv. Ni vet aldrig hur det slutar.
Kom att tänka på detta när jag märkte att det har kommit några nya som har fastnat i ett tablettmissbruk.
Var rädda om er och ta den hjälp som ni kan få, för man vet aldrig hur det kan sluta.
Mina tankar går framför allt till Mindi och Axna. För inte hade ni väl tankarna på ett beroende när ni började äta smärtstillande?
Ja, Kerstin.
Det är som du skriver, inte finns det nån tanke på missären som blir av ett missbruk när man helt oskyldigt festar med kompisar i tonåren.
Men vetskapen om reslutatet som vi ser nu skulle man ju gärna vilja sprida med stora ord rakt in i allas huven. Tyvärr funkar det inte så alla får upptäcka missatgen själva. Men en hel del borde skola o samhälle kunna göra för att utbilda föräldrar m fl.
Det låter hemskt att så mycket ur ditt liv är bortglömt, jag känner igen en del. Så många kvällar jag inte vet hur jag kom hem eller ibland inte visste var jag vaknade upp. Usch otäckt.Så många farliga situationer jag utsatt mig för.
Det är tur att vi är på bättringsvägen och återfått vårt förstånd. kram Buddhina
Starta ny diskussion