Jag kan bara skriva vad jag tror, det som jag känner igen från mina egna terapi-timmar:

Varför man behöver en person som har sårat en? Varför går man tillbaka till en relation som varit dålig? För att man tror att man kan få något man vill ha, av denne person.

Bry sig kan man göra ändå, men smärtan du känner kan vara för att du innerst inne vill ha kärlek av honom - frågan som bara du kan svara på är om du kan få det du vill av honom eller om du ska försöka att få det av någon annan.

Det kan vara svårt i vårt samhälle att skaffa sig andra vuxna förebilder än våra föräldrar…men det kan vara intressant och kanske värt att försöka. :)

Jag känner allt för väl igen det du skriver #0 =(

#0 Gud vad jag känner igen det du skriver. Man behöver inte vara 35 år för att vilja reklamera sin förälder.

Jag är idag 20år och har sedan jag var 15år velat reklamera min "käre" far, då man kanske behövde honom som mest?! Jag blir  bara arg och ledsen när han ringer mig, för han kommer hela tiden med nya lögner, löften och svek.
Jag har nog träffat honom 3-4ggr sedan han flyttade till Värmland för 6 år sedan. Innan dess hade vi en strålande kontakt. Men den dog ut, och idag kan jag komma på mig själv att sitta och sakna honom.. Men varför? Han har aldrig ställt upp!
Han ringer när han dricker, och kommer då med någon lögn om misshandel eller cancer eller ja vad som helst bara för att ngn ska tycka synd om honom.
Jag orkar inte höra lögnerna, men svarar jag inte så får jag dåligt samvete, han är ju ändå MIN pappa…
Men jobbigast blev det vintern 2003 då mamma skilde sig från sitt ex (pga alkoholen), och jag förlorade då den "pappa" som verkligen ställt upp i vått och torrt trots att han kanske blev arg eller besviken på vissa saker, han ställde ändå upp. Han valde att bryta kontakten helt med oss, trots att han varit min "pappa" i 12år!!
Så då hade jag plötsligt ingen(?) pappa.. Eller jo, men ändå inte.
Efter det kunde jag komma på mig själv vara avundsjuk på min pojkvän som hade det så bra. En bra relation till sin bror, hans föräldrar var och är fortfarande tillsammans och dom ställer ALLTID upp.. Varför kan inte jag få ha det så?
Varför ska jag få ha 2 "pappor" som är väldigt förtjusta i flaskan, och som inte längre ställer upp?

Kommer ihåg midsommar för 2år sedan (eller var det 3?), då ringde pappa när jag var på middag hos pojkvännens släkt och sa att han hade cancer. I det läget visste jag inte om jag skulle tro honom eller inte, men ni kan ju gissa hur jag mådde resten av den kvällen. Han har även en förmåga att ringa och förstöra andra kvällar för mig..

Nu när det tog slut mellan mig och pojkvännen för 3 månader sen, då hade pappa mage att säga till farmor och farfar att Robin (pojkvännen) slagit mig!  Han skulle aldrig lägga handen på mig. Har endast sett honom riktigt arg 1 gång på 4½ år. Pappa har ingen aning om hur underbar Robin är/var för under 4½ har han bara varit intresserad av att träffa honom 1 gång :(

Jag är även en sådan person som är "konstig" för att jag för bara 1 år sedan inte drack ngt alls, hände kanske 1-2ggr per år, och pojkvännens kompisar tyckte jag var helt onormal. Och jag stannade gärna hemma från fester trots att jag gjorde pojkvännen ledsen och besviken, men jag orkade bara inte se fulla människor. Jag blev bara irreterad och ledsen. Fy fan för att leva med alkoholen!

Oj, det här blev långt och jag blev deprimerad, och förlåt för att jag snodde din tråd!
Ville bara få ut att du inte var ensam om att vilja reklamera far sin.

Ja, det är svårt. Mycket i livet kan man välja, men inte sina föräldrar!

Skönt att fler vill byta ut "faderskapet"

Tack det värmer.

Här finns en till som vill kassera sin pappa, eller iaf bli fri från honom.

Jag vill kasera min mamma,men jag har lyckaqts bryta kontakten med henne,vilket är mer än skönt!Fick plötsligt veta att mamma också hade flyttat från stan och långt bort så det är bara bättre,men  visst saknar jag den kontakt med en mamma som många har,men jag vill ej ha den mamma jag har utan en som är bättre.Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Det är egentligen ganska sorgligt om man tänker efter. Hur misslyckad är man inte som person, om man har barn som vill kasta bort eller byta ut en. Jag undrar hur det känns? Samvetet är väl iochförsig länge sedan tryckt i hop så det inte känns längekan man tro.

kramar till er alla.

Nej, byta ut sina föräldrar när man själv redan fyllt 35 år är nog inte aktuellt. En frigörelse från sina föräldrar är nog en oundviklig process som egentligen bör ske långt innan man själv fyllt 35 år. Ju länge tid man väntar med denna frigörelse desto svårare blir det enligt min egen erfarenhet.

Jag har själv haft problem med en mycket manipulativ mor. När jag vid 25 år ålder frigjorde mig från min mor blev vår relation mycket bättre när vi inte längre kände till varandras mest personliga tillvaro.

Varje individ måste ju kunna forma sitt eget liv utan att behöva känna dåligt samvete för att inte alltid finnas till vid minsta lilla vink från sina föräldrar.

Jag gillar inte heller mina föräldrar när de dricker alkohol.

Jag är ju snart myndig så. Men alltså, blir den ene föräldern full, så blir den andra asförbannad på den ena.

När min morsa är full så är hon så himla tramsig och vimsig, så hela situationen blir väldigt pisam för mig och min bror. När pappa är full, då är han sur och grinig, och då får man se upp att man inte retar upp honom!

 Sen min mamma, hon kan INTE låta bli att dricka öl eller vin när det är vanlig kväll. Så hon är ju en missbrukare, men jag tror att hon dricker för att hon inte trivs på sitt jobb, det händer så mycket skit och sånt.

Jag har pratat med BRIS och kuratorn, men jag tycker det inte har gett resultat. Jag vill så gärna flytta hemifrån, men då ska jag kunna ta med mina älskade djur också!

Här är en till som vill byte ut en närstående, min bror…Skulle vara skönt att ha en bror..Inte en försupen gubbe, som hänger på låset på bolaget innan dom öppnar..En bror som tog han om sina barn å barnbarn, å inte överlåter till sin syster(jag) att sköta den biten…Ja, bara en helt vanlig bror, vill jag ha…

Barn till alkoholister/narkomaner är så medberoende.

Men det är inget fel i att vilja byta bort sin missbrukande pappa/mamma, det är en helt naturlig känsla, och tillåten!

Någonstans i denna pappa/mamma finns den pappa/mamma du vill ha, men du kan inte göra honom/henne nykter, det är inte ditt ansvar och inte ditt fel. Glöm aldrig det.

Min pappa är också alkolist, han dricker sig full varje dag. Han blir våldsam och börjar hota mej och mina djur.

#13 fy vad jobbigt för dig, har du fått någon hjälp? Bor du med din pappa? Bor din mamma också med er? Finns det någon du litar på som du kan prata med om det som kanske kan hjälpa dig?

#14 jag bor med båda mina föräldrar, idag är första gången jag berättar för någon och det har varigt på internet eftersom jag vill inte snacka med personer som känner min pappa. Ingen kan hjälpa mej jag måste bara leva med han i 3år till. När han är nykter är han en jätte bra pappa men annars är han alltid arg. Det är hans eget val och han kommer aldrig att sluta. Jag vill gärna inte prata med honom för det går inte isåfall kommer han att slå mig så jag brukar inte prata med honom om tråkiga saker, man vill inte ha han argare

jag vill ju inte anmäla han eller nått för han är ju endå min pappa

Det finns ju bla al-annon där man kan få kontakt med andra anhöriga och kanske kan man få hjälp av dem. Allt som sägs på deras möten stannar på mötet. Skolkuratorerna brukar också kunna hjälpa och de har ju tystnadsplikt.

#17 när skolan börjar får jag kanske prata med skolkurratorn som du nämmde. Tacksam för att någon bryr sig

Vi här inne bryr oss och jag tror att det är fler i din närhet som också bryr sig men kanske inte vågar säga nått om det.

#18 Förstår att din situation måste vara oerhört jobbig och ibland vet jag inte riktigt vad jag ska skriva när jag läser det jag läser. Tycker du är stark som berättar här på sidan och hoppas att du kan finna något form av stöd här. Håller med Anne om att en kurator kanske det skulle gå att prata med så du får hjälp. Det är starkt av dig att be om hjälp.

Kram

Det här var en bra tråd. Jag hittade den just med "I dag för ett år sen".

Hoppas att det har blivit bättre för er nu.

Vänliga hälsningar

Niklas