Oj så svårt!

Jag har aldrig haft den typen av kemiskt missbruk där ett ämne triggar igång missbruk. Därför kanske inte jag alls borde svara… men jag inbillar mig att det kan vara ytterst svårt. OM du har det keniskt alltså, är beroendet ett beteende är det kanske annorlunda.

Vad tror du själv? Skulle en tårtbit leda till en till, en macka, en kaka, en godis och så är cirkusen igång. Jag tror kanske att du egentligen vet det svaret själv.

jag vet inte svaret ännu men jag kan tänka mig att klara ett par gånger om året. Bara jag själv får vara ifred och klara ut mina beteendemönster först. Jag hoppas fortfarande att det kan bli så. Min svärfar var alkoholist men han blev nykter, sedan tog han enstaka gånger lite likör tillsammans med fjällan som ex vid nyår och högtidsdag. Han klarade av det och det imponerar mig.

Mycket är ju ett beteende men kemiskt det är ju det också. Jag kan avhålla mig det märker jag och nu har jag ju varit väldigt stark med allt som hänt men det gäller att inte trilla dit av leda. Som nu är har jag mardrömmar om att jag ätit och inte kan få det ogjort.

Det handlar inte om nu utan senare i livet.

men min dröm har jag kvar

Jag tror, och hoppas för egen del, att det GÅR att förändra både beteende och beroende med hjälp av kost.

Jag har själv märkt en otroligt stor skillnad de senaste 3 åren med LCHF, och även om jag trillar dit ibland så är det LÅNGT ifrån det beroende som fanns innan på vanlig kost.

Beteenden måste också ändras, så det är en faktor också som jag är övertygad om går att ändra på.

Däremot undrar jag om du kommer att vilja äta nåt som är sött när du kommit dit… Smaken förändras ju också på LCHF, åtminstone gör det det för mig och jag skulle inte ramla dit om det inte vore för psykologiska beteenden.

Det som är ett surt äpple eller sura hallon förut blir ju sött efter ett tag, och det klart, det kanske man kan äta till slut utan att trilla dit. Det kan jag tänka mig, om vi ska spekulera i det…

Men också tänker jag, att det går snabbt att gå tillbaka till det vanliga sockerberoendet…

#2 har du den målsättningen och sådana förebilder tror jag säkert att du klarar det! Jag har sådana kompisar med, som varit grava missbrukare och fått behandling men som idag klarar att dricka utan att falla tillbaka i gammalt missbruk.

Det är väl svårt att veta då det antagligen är många faktorer som spelar in, min personliga åsikt är ändå att det som avgör är den kemiska biten. Den som för många innebär att minsta lilla alkohol eller annat innebär att man är tillbaka på ruta ett omedelbart, för är det så blir det ju svårt. Är det inte så utan handlar om beteenden som du arbetar bort, ja då klarar du det alldeles säkert!

Kram!

Ja jag får väl testa med lågkalorialternativ först. kanske en efterrätt med mörk choklad eller nåt och vara uppmärksam de närmaste veckorna efteråt. Men som sagt dit har jag inte kommit än men jag hoppas att det alternativet fungerar.

Ja jag tror att om man verkligen kan bearbeta bakomliggande problem till beroendet att man då är fri. Risken ligger ju i det att vanorna sitter kvar men beteendet är borta om ni förstår hur jag menar.

Ja jag kanske inte alls vill ha något så sött senare. Men jag bollar och leker med tanken.

#5  Jag vet inte hur det fungerar rent vetenskapligt…men för egen del tycker jag mig känna, att om bara beteendet förändras så har vanorna brutits. För mig känns det som att det skulle funka.

Och rent kemiskt så känns det som att så länge jag håller mig till vissa saker så klarar jag av det. Jag faller oftast dit på beteendet nuförtiden.

Detta blev en intressant tråd för mig. Jag har också gått med dom drömmar som du har korseett och ibland har jag dom fortfarande i mina tankar. Tänk om jag någongång skulle kunna. Men idag är svaret nej jag kan inte. Jag vet inte om jag någonsin vågar pröva med risk för att jag skulle hamna in i mitt helvete igen om du förstår vad jag menar.

Jag vill inte plocka bort din dröm för drömmar är bra, men jag är en tvivlare i detta fallet. Kan man verkligen klara av det? Faller man inte så småningom. Anledningen att jag tänker så är att jag kan se att jag klarar det en lördag att bara ta en bit o men sen tänker jag och där vet jag att jag har ett sjukt beteende att jag nästa helg tar jag också en bit bara och kanske klarar jag av det också men sen kommer en helg till och jag tänker att klarade jag förra klarar jag denna sen är jag rädd att mina tankar skenar iväg och jag lurar mig själv och utan att ha fattat är jag tillbaka i ett gammalt beteende mönster som jag inte vill vara i. Och det slutar inte med en helg mer.

Ja, Ni har exempel i denna tråden på de som lyckats hålla och bara någon gång men jag tror att det är svårt och vågar man verkligen pröva ens? Vågar jag ta risken? Jag vet inte, men jag förstår drömmen för den finns där även för mig. Men jag försöker aldrig tänka att jag aldrig mer kan. Men just idag kan jag INTE.

Svårt detta kan jag känna.

Kram Kia