Självklart har du vårat stöd i ditt tillfrisknande!

Har du testat gå på något/några AA eller NA möten?

Nej skulle min sambo få reda på detta har jag nog ingen sambo kvar.

Kan du inte gå på något möte utan att han får veta det då?

Nääh sen är jag inte mogen för det.

Ok. Du har mitt stöd i alla fall, jag har själv varit beroende av droger, alkohol, mm (ej samtidigt) och är nu tillfrisknande tvångsmässigöverätare & sockerberoende.

Du har redan min msn om du känner att du behöver prata så kan du få mitt telefonnummer också.

Kram

Yes, men känns bara konstigt .
Trodde jag var riktigt stark men kom på mig själv i förra veckan.

Hm varför skulle inte sambon vara kvar?

Han/hon märker inget nu menar du? Och din ärlighet skulle bestraffas?

Jag är inte kritisk om jag verkar så bara undrande.

Jag menar:

Du har ett problem. Du vill lösa det genom t.ex. möten. Skulle din sambo inte stötta dig i det?

Det är få som klarar av att sluta helt själv och när det händer så är det oftast s.k. "vita knogar" nykterhet. Livet blir en kamp att hålla sig drogfri (gärna genom att jobba mycket) inte ett "riktigt" liv enligt min åsikt.

Om du fortsätter är väl risken stor att sambon kommer på dig och lämnar dig för det istället eller missuppfattar jag nåt?

Du har nog ett par tuffa val att göra. Men ibland måste man nog dessvärre ta risker för att komma vidare.

'Hoppas allt ordnar sig hur du än gör.

#6 drogfrihet har inget med ens styrka att göra, tvärrt om så är det att visa sig svag som gör att vi kan få den hjälp vi behöver för att bli fri

Du har tagit ett stort steg mot nykterhet genom att erkänna för dig själv och för oss här inne att du har problem

#7 . jo men han är så anti missbruk och har redan varit där en gång.

Anne  - Jo men ni vet inte vem jag är, jag vet inte vilka ni är.
jag behöver inte stå öga mot öga med er och skämmas.

#10 men det är fortfarande ett steg i rätt riktining även om vi inte vet vilka den andre är

jo kanske det. jag vet inte. känner mig bara så låg

Att du kommer hit och berättar visar ju verklig styrka! Styrkan att våga vara svag! Att be om hjälp är en styrka inget annat!

Men så här då kanske?

Du erkänner för oss, diskuterar med oss på nätet, du vänjer dig vid tanken, sen, när du känner dig mer säker, så kan kanske ett möte eller nån annan form av hjälp vara den naturliga fortsättningen? 

Men ta det lugnt. Ingen ide´att stressa. En dag i taget du vet… Och du vet på ett möte behöver du verkligen inte skämmas. De som är där är ju som du!

Du har insikten. Processen är igång. Låt den mala så länge den behöver. Var snäll mot dig själv. Det sista är viktigt för vi med sjukdomen är så bra på att slå på oss själva. Försök att låta bli!

Liinda hur har det gått för dig idag?

Jovars. Dagarna passerar.
Men utan framsteg.

#10 Du skriver att han är anti missbruk och har varit där en gång. Menar du då att han varit där i ett missbruk själv eller att han varit med dig en gång i ditt missbruk. För är det han själva som missbrukat och tillfrisknat så borde han om någon förstå vad du går genom men är det på det andra sättet så är det lätt att man blir dömande för man inte förstår.

Liiiinda, det är svårt att ta sig ur ett missbruk själv och vi är ju många som försökt och det är inte lätt. Men med möten och personlig kontakt så kan det gå. Du får naturligtvis känna stödet som finns för dig här på sidan men ibland och då pratar jag bara för mig själv kan jag stoppa mitt missbruk genom att live säga det till någon. Tror du vet vad jag menar. Tänk på dig själv bara nu och ta hand om dig…

KRam Kia

#16 - Han är emot all form av missbruk när det gäller droger eller alkohol. Han har haft massa med vänner som började pröva att rökapå, men han sa hejdå till dom så fort han fick veta det.

Samma sak gäller att han har jätte svårt för min mamma.
Även när hon är nykter.
Åh mitt förflutna pratar han gärna inte om.

Innan så gömde han alltid mina tabletter.
Men inte nu längre.

Ta en dag i taget. Funkar det inte, ta en timma i taget. Man måste börja med SMÅ steg och varje gång du lyckas så kommer det att påverka dig. *kram*

Om en timme i taget känns för länge så ta en minut itaget

Det går inge bra. ORKAR INTE MERA !

Hur f*n kan jag vara så korkad???

Det har absolut inget med att vara korkad att göra.

Som någon beskrev det för mig:

Vi är felprogrammerade. Vi försöker tillfredställa naturliga behov på onaturliga sätt. Vi behöver "programmeras om" oftast med hjälp av kunnigare människor än vi själva. Nånting sånt…

Det är inte "bara att bestämma sig", "ta sig i kragen" eller "skärpa sig". Detta har tagit år att uppnå och det tar oftast lång tid att bli av med det helt men det går att förbättra ganska fort. men väldigt sällan klarar man det själv.

Jag kan inte i min vildaste fantasi tro att din pojkvän vill att du ska må så dåligt som du verkar göra skitsamma av vilken anledning det nu är… Sök hjälp är allt jag kan säga. Sök hjälp. Den finns om du vill ha den. Få dig att våga söka hjälp.

Hur går det liindaH?  tänker på dig.. Du är inte korkad du har en sjukdom. Det är inte ditt fel och ingen annans, sluta slå på dig själv, för du är värd så mycket

Kram

hur det går… jadu. har iallafall lyckats säga ifrån på sjukhuset.
jag sa att jag vart beroende, Men tror läkarn förstog iallafall.
Angående hemma går det inte lika bra dessvärre.

Känns som att jag bara tar fler och fler.
men har man magsrå och magstrupsinfektion så är det inte konstigt att mab har ont, och måste ta fler än man behöver.
Eller vad jag ska säga.

Så för tillfället vet jag inte riktigt hur det går om jag ska vara ärlig,

Tyvärr låter det som en klassisk ursäkt för att få missbruka.

"men har man magsår och magstrupsinfektion är det inte konstigt att man har ont,  och måste ta fler än man behöver"

Börja där försök hålla dig till det antal som det står att du ska. jag vet att tarappa ner inte är bästa metoden men tills du är frisk så håll dig till rätt mängd. stå emot demionerna som sägr åt dig att ta massor.

var stark lycka till

Jag erkänner att jag har ett missbruk.

Men då jag lider av ständig smärta, är det inte så lätt att låta bli just nu.