Hej Lone

Känner så igen mig i dit inlägg om alla dessa "aja baja" när man inte lyckats. Ofta går det ett tag men sen tröttnar jag och slarvar sen säger det pang så är jag tillbaka på ruta noll igen och fattar inte själv var det gick fel. Ja, du alla dessa lyckade historier i tidningar/tv och annan media blir jag inte motiverad av utan snarare blir jag galen att jag inte lyckats gå ner av en sådan diet . Det hade ändå inte fungerat på mig för jag är beroende och socker är ett problem för mig som jag absolut inte kan hantera och det är faktiskt skönt att säga det rakt ut att jag inte har någon kontroll på det där.

Visst är det en skön känsla att lära känna sig själv och det är samtidigt väldigt skrämmande kan jag känna att jag inte känt mig själv någonsin skulle jag vilja säga, men sakta går det men jag har all tid i världen att faktiskt lära känna mig själv och framförallt att tycka om mig själv. Jag skriver tacksamhets listor nu och varje dag skriver jag som en tacksamhet att jag är nöjd med något med mitt utseende. Jag skojade med min sponsor häromdagen och sa att den dagen jag kan säga Kia du har snygga ben då har jag konnit mycket långt. hahaha. Jag är helt för kroppsfixrad och har alltid varit. Varför är det så egentligen? Kanske skulle man göra som det jag läste häromdagen att ställa sig framför spegeln naken och säga att jag duger och verkligen titta på sig själv. Jag är inte där än kan jag säga… Opppps nu stal jag din tråd det var inte meningen :)

Kram från en till sockertokig *ler*

/Kia

Heja Lone! :)

Tack för dina ord Kia. Eftersom ingen har nånsin berättat till mig om sockerberoende, att det ens finns något sånt, så trodde jag att det var något fel på mig. Dietister pratade fettprocenter m.m… Inte förrän jag var med på en bantningskurs förstod jag att socker är lika farligt som fett… Eller farligare. Men inte på den kursen heller så bertättade nån för mig att man kan vara sockerkänslig/beroende.

Av en slump kom jag över sockerbomben, och då stämde ju allt!! Jag fick en förklaring över varför jag gör som jag gör, känner som jag känner…

Det var nu i sommar som detta gick upp för mig.

Att stå naken framför spegeln… ne huuua! Inte änn på lääänge…

En dag i taget!!

Kram Lone

Jennix: heja heja

Jag gick till en läkare i början av 90-talet och han tog absolut inte mina problem på allvar…

De vanligaste tipsen jag får annars är: krom och äppelcidervinäger, samt ät frukt istället!

Folk förstår verkligen inte…

Lone, Så var det för mig med. Jag snubblade över sockerbomben och fattade att det var mig hon skrev om och jag tror det är i mitten av boken där hon skriver att antingen sitter du med denna boken i handen och känner inte alls igen dig i någonting, eller så sitter du med boken i handen och känner igen dig lite grann men inte så okontrollerat, eller så sitter du med boken i handen och har gråtit dig fram till denna sidan för du tror det är om dig det är skrivet. Den sistnämda var jag. För första gången förstod jag att jag inte var ensam och på det viset hittade jag sen till FAA och den vägen är det för mig. Så din historia är väldigt lik min Lone så därför ler jag när jag känner att ytterligare en som jag kan dela med som förstår och som gör att jag inte är ensam:)

Kram

Vad glad jag blir… så glad bara av att läsa allas historier… Jag skall bli abstinent i mitten på oktober… då skall jag skriva hur det går… Säkert kommer det upp problem som man inte räknat med… men man får ta itu med det då.

Krom och äppelcidervinäger… ja om jag känner igen det… !!!

Som det står i sockerbomben, man skall inte ödsla tid att försöka förklara. En ickesockerberoende förstår ändå inte…

Jag har försökt, men det går inte. Så jag accepterade det, och när nån frågar hur det går, säger jag att jag inte disktuterar det så gärna men att de (mina vänner) får finnas där för mig på andra sätt…

//Lone

jag tror att de som är ickeberoende har svårt för att förstå beroenden avsett vad beroendet är. Något jag kommit på är att det spelar ingen roll vad jag är beroende av utan det är själva beroendesjukdomen i sig som jag vill åt. Jag vet ju av erfarenhet att när jag inte äter socker så ploppar ett nytt beroende upp eller om jag inte gör något annat så ploppar nästa upp. Jag är medveten om att jag har en sjukdom och det är den jag vill åt.

KRam

Hej igen… idag har Lone varit abstinent på socker i 5 dagar, nu är det morgon den 6 dagen. Det har gått mycket bra, huvudvärk och rastlöshet har kommit och gått, men jag har inte fallit tillbaka.

Inte ens när mina vänner åt godis, kände jag något sug. Det är väl den peppning som känns i början, svackan kommer det vet jag, men då skall jag vara beredd…

Det svåra är laga matlistor, vad skall jag äta, vad vill jag äta… Det är så mycket och ofta. Och att ta sig tid på jobbet att äta mellanmål… oj oj… får väl sätta en väckarklocka att ringa, som skalman har…

Mat och sovklocka… Alla metoder är tillåtna utom de dåliga….

Jag skall vara med på OA möten på internet, det tipset fick jag härifrån, stort tack!!!

Jag är med i en 6 veckors kurs i GI-metoden, då får jag vänner i min hemstad som hanskas med samma problem. Och GI-metoden är hälsosamt, bara man tänker på fett och socker skall bort, har jag för mig.

Jag är med i  rygg och nackgymnastik, som jag behöver nödvändigtvis.

Jag unnar mig själv tid, att bara vara med mig själv, och acceptera mig för den jag är, nu, inte vänta stort på att gå ner i vikt…Jag satsat på att må bra, inte att banta…

Så känner jag det nu när snart en vecka har gått….

Kram till er alla, känner att det kommer att lyckas just för att jag inte är ensam…

kram Lone

Grattis till de 5 abstinenta dagarna och lycka till med att vara abstinent denna dag =)

Att göra en matlista kan ibland vara svårt men det behöver inte alltid vara så svårt som man tror.

Verkligen jätte bra att du ska börja på OA´s internetmöten

Superbra att du inte tänker banta, hittar du den rätta matplanen för dig och fortsätter vara abstinent så kommer du att må bra av det, sedan om man går ner i vikt så man hamnar på en hälsosamvikt så är det en bonus men absolut inte det allra viktigaste.

Lycka till i fortsättningen!

Tack Anne!!