Känner igen mig hur du beskriver känslan fast hur viktigt är det att duscha med andra? Själv har jag ingen större lust att vara naken med "vem som helst" så jag undviker helst offentliga duschar.

Känner mig personligen inte så "handikappad" av det faktiskt då är min vansinniga höjdrädsla ett större problem fast den blir bättre och bättre med och är dessutom är den lite bra p.g.a mitt usla balans-sinne och allmäna klantighet…

Jag VET hur rädd man kan vara för allting, så jag är inte bättre jag… Men jag VET också att rädslor kommer man över genom att möta dom och träna bort dom…

Ta lite i taget.

Det sägs ju att man ska gå emot sina rädslor. Men i vissa situationer tror jag ändå att man får backa lite och tänka; Till vilket pris då?

För det allra flesta av oss så är det inte "naturligt" att umgås nakna och att du känner dig obekväm i den situationen är inte underligt alls.

Glöm "rädslor" och gör det du tycker känns bäst!

Ja kanske kan du bestämma dig för att du dushar hemma några gånger och sedan försöker dusha där igen. Jag menar att för att undvika att resignera totalt kan du bestämma dig för att du visst ska möta rädslan men förrst när du känner dig lite lugnare och då lite i taget.

Sen är det faktiskt okej att inte känna sig helt naturlig när man står naken med främlingar. Jag tror inte att de andra står där och känner sig som hemma. Om du tränar på saken så kommer du nog helt enkelt känna dig så pass van i situationen att du vet vart du har dig själv och inte behöver uppleva det där med konstigt rörelsemönster osv, men kanske kommer du alltid tycka att det är en lite udda situation. Det tycker nog de flesta.

Om du inte har varit med om situationen blev du kanske bara tagen på sängen? Kanske går det bättre redan nästa gång när du vet vad du har att vänta dig?

Tack för alla era vänlig ord.

Jag valde att duscha hemma denna gången. Är inte redo för det där än det inser jag. Kanske blir jag aldrig det. Eller så blir jag det. Japp, Glöm rädslor och göra det som känns bäst för mig helt rätt!