Beroenden iFokus

Beroenden

Etikett: vi-som-är-sockerberoende
Läst 1187 ggr
Lone
0

det liv jag vill leva...

Nu när jag snart skall (försöka) bli abstinent så funderar jag mycket på hur det skall bli. Att vara abstinent, istället för att ha abstinens… Att planera (är urusel på det) det som behövs, vad som skall handlas och när osv…

Att uppleva första julen utan choklad, födelsedagar, cafè besök… första grillfesten utan korv (älskar korv)… Och naturligtvis får man räkna med något man inte har räknat med nu, men man får ta en sak i taget. Måste erkänna att det skrämmer mig lite.

Men jag ser hur jag vill leva, allt det där goda som kommer, som viktnedgång… (där hoppas jag att jag inte är för ivrig som jag burkar vara och vill att alla kg skall ramla av mig på nån månad)

Jag har en vän som bloggar, hon skrev en dag i sin blogg precis som jag vill känna.

Jag citerar lite:

_… Eftersom jag själv inte kan så bra med extremt sockersöta saker så anser jag att det på fikabordet måste finnas någon saltbit. Det brukar vara uppskattat av godisgrisar också…

Fika är ett ord jag tycker väldigt mycket om därför att det specifierar eller utesluter ingenting. Jag dricker inte kaffe och äter väldigt sällan söta bakverk, så när folk säger att nu är det kaffedags, underförstått med någon bulle eller så, då känner jag mig nästan lite förbisedd. Men fikat erbjuder alla att vara med på egna villkor och begränsar inget! Så mera fika åt folket! ;-)_

Det ger mig hopp, om att jag en dag kan skriva att jag är "mortotsberoende" som hon skriver, och att jag kan acceptera mitt liv utan socker.

Det är min dröm! Att se det man får istället för det man inte får… Nu skall jag iväg på "rertreat" till en god vän. En som ger så mycket, en vän guld värd. Några dagar att ladda batterierna på. Förra vintern var tuff, och nu när det börjar bli dags för vinter igen så känner jag att nu kommer eventuella efterkänningar…

Känner behov att få "skriva av mig", hoppas det är okej! (?)

Kram Lone!

kickelina66
0
#1

Det är helt ok att skriva av sig. Vi lyssnar gärna. Jag förstår hur du har det, är själv där och ska försöka vara abstinent.

Bra att du tar hand om dig själv.

kram

[Beavis]
0
#2

Inte för att jag vill lägga sordin på din glädje, men morötter är en rotfrukt och innehåller en del socker de med så se upp dem ockå som du skriver att du blivit morotsberoende är det ju inte bra. Inom den diet jag äter undviker jag oftast morötter. lite näringsfakta om morötter:                                                                                         per 100g                   

Fiber      2,4      g                                                                                                 

Enkj      186      kJ                                                                

Ener      45      kcal     

Prot      0,6      g     

Kolh      8,7      g

Lone
0
#3

tack kikkelina66

Beavis: beroende om beroende, du har rätt där. Det skall vara måtta med allt. Men att vara nöjd med en morot istället för chips, det är dit jag vill komma Glad

[trumman]
0
#4

Jo, Skaldeman skriver att OM han äter en morot så är det et medvetet felsteg" - så man ska nog akta sig för dessa söta underjordsgrönsaker.

Överjordsgrönsaker är mer ok att äta.

Mvh, (fe)T

Lone
0
#5

Fast jag tänker äta morötter så länge de inte är en triggers… och det är inte morötter i detta läge… Blir det ett sug efter dem så slutar jag….Glad

Kia
0
#6

Jag tror att man ska känna efter vad som triggar och inte. Det går inte över en dag vad man kan äta och inte. Eller rättare sagt vad man tål och inte. Det tar lång tid att få en matplan som passar en bra tror jag. Morötter kan jag personligen inte äta men det kan kanske någon annan..

Det är bra att skriva en matdagbok när man börjar för är det så att man varje gång man äter just morötter känner ett sug så kanske man kan titta tillbaka i dagboken och komma till insikt med att just det är inget för mig.

Är morötter inget triggers för dig Lone tycker jag inte det är fel att äta. Så känner jag iallafall. Jag önskar jag kunde äta lite frukt någongång ibland men den vägen har jag gått alldeles för ofta och det slutar illa så det får jag hoppa över helt enkelt.

Lone
0
#7

Nu har jag varit utan de "saker" triggers som jag vet om att jag har i snart 3 veckor. Och jag har under tiden kommit fram till att jag inte är så sockerberoende som jag först trodde. Det är svårt det där.

Men så pass vet jag att jag kände en oerhörd lättnad när jag läste sockerbomben, att få ord för sina känslor och betenden har gjort att jag kunnat ta tag i problemen… Det var en mycket stor och viktig del att få bekräftelse.

Jag tror att det var mycket på grund av att jag åt väldigt dåligt i allmänhet, levde mest på snabbmat och godis…

Nu när jag håller fasta måltider så märker jag hur mycket enklare det är att säga nej till socker.  Frukt kan jag äta, även banan. Mandariner åt jag massvis en vecka, tänkte att det inte är så bra, så köpte jag inga fler nästa vecka, men hade inget sug efter dem eller socker, så nu tänker jag äta frukt…

Huvudsaken för mig är att jag inte äter godis, strips och fet mat, snabbmat funkar inte för mig. Vågar inte ens försöka att smaka nån gång, då brister det för mig, så varför utsätta sig för det.

Var och en skall hitta det som passar. För mig är gemenskapen och föståelsen över extremt sockersug väldigt viktig.

Jag kommer i håg när jag åt cambridgekuren och just då hade mamma födelsedag så det blev tårta och kakor. Hela min familj satt och drack kaffe och jag kunde inte ens sitta i köket och se på, jag var sååå sugen. Så jag satt i ett annat rum med tårarna i ögonen, det var jättejobbigt.

Idag var jag på dop, det fanns massor av kakor, tårtor, ostkaka, kakor med kinuski på..osv…Jag satt där med min smörgås helt lugn!! Inget "kaos" inombords. Visst skulle det ha varit roligt att smaka, det kommer man inte ifrån, men jag kände inte det starka oemotståndiga suget efter en sockerkick som förr.

Jag kommer att tänka att jag är alldergisk mot socker, så är det enklare för mig att stå emot. Bara jag håller mina måltider och mellanmål så funkar det relativt bra!!

3 veckor är inte nån lång tid, så jag koppas jag kommer till den dag när jag kan säga att jag varit abstinens i 3 år….

En dag i taget!!!

kram Lone

Kia
0
#8

Lone, 3 veckor är visst en lång tid. Så därför vill jag framföra mina gratulationer till den tiden :)

Det gäller att hitta lösningen som passar för en själv det håller jag med om för det är där den finns lösningen alltså :) Inom en själv.

Vi är så olika och det är svårt att säga det här och det här ska man och ska man inte äta när det fungerar för någon men inte för den andre.

Grattis igen till 3 veckor…

KRam Kia