1. Jag är rädd för att bli sårad

2. Jag är rädd för det jag inte kan se i mörkret (ej rädd för själva mörkret)

3. Jag är livrädd för speglar i mörka rum

4. Jag är rädd för att bli lämnad/ensam

5. Jag är rädd för att jag inte ska klara av att bli frisk från mitt beroende

6. Jag är rädd för vad mitt beroende leder till både psykiskt och fysikst

7. Jag är rädd för att tappa kontrollen

8. Jag är rädd för det jag inte känner till

9. För att jag har blivit sårad så många gånger förr och jag får bara svårare och svårare att lita på folk för varje gång.

10. Man brukar ju säga att det du inte kan se kan inte se dig… Jag tror inte riktigt på det eftersom det väldigt ofta käns som om någon följer efter mig/går precis bakom mig.

11. Lekte "svarta madam" då jag var liten och har sedan dess fått panik så fort jag är i ett mörkt rum med en spegel.

12. Ensamheten skrämmer mig mer än något annat, att inte ha någon att umgås, prata med, att alltid vara ensam utan andra levande varelser runt om.

13. Det käns svårt för jag har funderat och försökt komma på när mitt matmissbruk började, men det har funnits där så länge jag kan minnas. Vem är jag utan missbruket?

14. Mitt matmissbruk är en enda stor ond cirkel, jag äter för mkt vilket leder till att jag får ångest och då tröstäter jag. Då jag äter för mkt går jag upp i vikt och fettma kan orsaka allvarliga sjukdomar så då får jag ännu mer ångest för att jag äter och blir rädd för att jag ska drabbas av någon av dessa sjukdomar (diabetes, hjärtfel mm) och denna ångest leder till ännu mer tröstätande, som leder till ännu mer ångest som leder till ännu mer ätande……..

15. Denna får jag fundera lite mer på varför jag är rädd.

16. Det okända är lika skrämmande som det är lockande, det jag inte känner till/har testat lockar mig men att släppa taget om det kända/trygga är svårt och skrämmande.

Puttar upp dessa trådar om rädslor då jag väldigt snart ska börja med detta tillsammans med min sponsor

Rädd oj massor.

1. Tappa kontroll.

2. Åka bil.

3. Mitt beroende.

4. Hissar.

5. Besvikelsen hos andra.

6. Sova.

Förklaringar :

1. Då jag redan tappat 75 % av min egen kontroll på livet är jag livrädd att tappa resten och bli alldeles för svag för att hålla mig kvar, varje dag är en kamp om att hålla sig kvar där man är.
Utan att åka ner ännu mer.

2. Varje gång jag sätter mig i en bil måste jag ha sten koll, även om jag inte kör. Sambon får inte bromsa för sent, inte köra för nära ( fast han egentligen inte gör det ) . Livrädd att dom andra förarna är galna och tänker, den bilen ser lockande ut den ska jag krocka med. Vet ej varför det är så.

3. Blir väl tillhörande nr 1. Vill bara bli av med det, men ah.

4. Livrädd för hissar, skakar när jag ser dom, blir spy färdig och vill bara lägga mig ner och grina, klarar inte av dom.
Höll på att dö i en sådan på nyårsafton.

5. Hur många som kommer bli besvikna när dom får reda på mitt beroende, på hur många som kommer lämna mig denna gång.
Så jag mår ännu sämre och saker blir ännu sämre.

6. Sova, vill inte sova, för att jag vet att dagen efter kanske jag inte vaknar och jag har inte fått allt gjort och att alla kommer tycka illa om mig för att jag dör ung.
Åh inte veta om jag kommer vakna , så det är bättre att vara vaken än att sova så jag vet att jag är "frisk".

1.döden

2.sjukdommar

3.tappa kontrollen

4.att inte duga

5.bli lämnad

1.Gör d ont att dö?vart tar man vägen?hur kan man bara sluta andas?döden o frågorna kring den gör mig livrädd..är nog mest rädd för plågsamma dödsorsaker tex kvävning,bli innebränd mm mm

2.har redan gått igenom min beskärda del av op o vill inte mer.

3.Är rädd för vad som ska hända om jag släpper kontrollen.Från småsaker till stora saker

4.Blev mobbad o retad ett par i början på skolan kanske är d det som sitter kvar?Är rädd för att jag inte ska vara ok som jag är…är ju trots allt en kraftig,hetsig kontrollerande kvinna….

5.Blev lämnad för några år sedan…önskar det inte händer någon inte ens min ev värste fiende…o jag vill inte vara ensam..klarar inte det

Jag tror att alla rädslor man har hänger ihop på något sätt..o jag tror att man kan "jobba" eller "träna" bort dem,men d krävs så mycket jobb o energi från dig o det är lite skrämmande tycker jag

Jag är rädd för att låta rädslan styra mitt liv!

Oppps.. läste lite slarvigt!

Här kommer anledningen!

Jag är rädd för att t ex inte våga lita på människor trots att jag blivit sårad, mobbad och slagen.. Att min egen rädsla ska få hindra mej från att uppleva den bästa vänskap i världen tex.

För i min värld, är jag bara ärlig och öppen och ger i en relation så kan jag inte ta ansvar för den andra partens handlingar! Är det en människa som sen sviker mej så får det hamna på dennes samvete, för då anser jag att de iaf inte va en person jag vela ha i mitt liv!

Min lista över rädslor har förändrats en aning.

Vi gick grundligt igenom vår rädsla. Vi skrev ner alla slag av rädsla på papper även om de inte var kopplade till bitterhet från vår sida.

Vi frågade oss själva varför vi var rädda.

Var det inte därför att självtilliten svek oss?

Jag är rädd för att bli sårad

För att jag har blivit sårad så många gånger förr och jag får bara svårare och svårare att lita på folk för varje gång.

Jag är rädd för de saker i mörkret som jag inte kan se

Man brukar ju säga att det du inte kan se kan inte se dig… Jag tror inte riktigt på det eftersom det väldigt ofta känns som om någon följer efter mig/går precis bakom mig.

Jag är rädd för speglar i mörka rum

Lekte "svarta madam" då jag var liten och har sedan dess fått panik så fort jag är i ett mörkt rum med en spegel.

Jag är rädd för att bli övergiven/lämnad helt ensam

Ensamheten skrämmer mig mer än något annat, att inte ha någon att umgås, prata med, att alltid vara ensam utan andra levande varelser runt om.

Jag är rädd för det jag inte känner till

Det okända är lika skrämmande som det är lockande, det jag inte känner till/har testat lockar mig men att släppa taget om det kända/trygga är svårt och skrämmande.

Jag är rädd för spindlar och andra småkryp

Jag vet inte varför jag är rädd för dem, det bara är så

Jag är rädd för att någon närstående ska dö

Min morfar har gått bort och det har varit mycket svårt att bearbeta den sorgen. Nu har min syster fått sin 3:e stroke och jag är jätte rädd att förlora henne. Farmor är över 90 år och har just flyttat till ett äldreboende med dygnet runt bevakning, det har fått mig att inse att hon kommer inte finnas kvar hur länge som helst och det skrämmer mig.

Jag är rädd för att inte bli accepterad för den jag är

Jag har under hela mitt liv fått höra att jag inte duger, det jag gör, tycker & tänker är fel. Tänk om de har rätt, tänk om jag verkligen inte duger som jag är. Vem ska jag vara för att duga? Jag kan ju bara vara mig själv.

1 Rädd för mörker
2 Rädd för att bli fri min deppression
3 Rädd att mista kontrollen över mina egna känslor

1 Inte en aning vart det kommer ifrån. Ända sedan jag var liten så har jag fått hoppa upp i sängen, inte komma för nära mörkret under den. Även om jag idag vet att det inte ligger monster där under och lurar kan jag inte hjälpa det. Sen tror jag att mina många mardrömmar intehjälper till.

2 Jag har haft den så länge jag kan minnas, till och från. Att bli helt frisk tror jag inte man blir, men jag är så van tänket, att alltid ha extranummer att ringa, att tänka mig för så inget vasst ligger framme, att hela tiden ha koll på mig själv för att känna av kommande ångestattacker.. Visst vore det en enorm befrielse i många avseenden, och jag VILL bli fri, men samtidigt vet jag inte längre vem jag är utan det.

3 Kontrollen över mina känslor är stenhård, och den är det som hållit mig på fötter i stort sett hela mitt liv, ända från jag var 4 år, så att släppa den är inte lätt. Även en ska jag vill. Jag vill kunna känna det jag känner, utan att vara rädd att det ska synas. Det kommer inte skada mig, men jag har på slutet märkt att jag inte har energin att ha denna "rustning" på mig, den krakelerar och jag får panik när jag tänker på det. Det gör att jag på sätt och vis avskärmar mig från sociala sammanhang. Hatar kontrollen, rädd att släppa den.

Detta är de tre basic. Men det finns mycket under dem som jag skulle kunna skriva på tills fingertopparna blödde.

Hej. Min defekt rädslor gör sig väldigt påminda nu i mitt liv.Såg tråden o den passar bra.

Jag är rädd för mörkret, ondskan, min beroende sjukdom,att bli ensam/övergiven, att misslyckas, att inte bli självförsörjande,att bli överfallen/våldtagen,för vrede-att bli utskälld,att bli allvarligt sjuk,att ha ont,att inte få vara med,att bli förnedrad,att inte bli trodd,att bli tvingad till nåt jag inte vill,att aldrig bli stolt o nöjd med mig själv,att bli oskyldigt anklagad, att bli innstängd, för övernaturliga saker,att bli helt utfattig o få bo på gatan,att inte ha nån kontroll alls på mitt liv,att bli slagen,att inte orka med kraven i arbetslivet,att kollapsa,att inte kunna röra mig,att vara beroende av myndigheters regler för min försörjning och en massa mer jag inte kommer på just nu.

En del rädslor är helt ologiska medans andra är förståeliga.

Jag vet att det finns fler dimensioner än vår fysiska och det ger mig en känsla att inte ha kontroll, för jag vet inte vad som finns där.. och jag vet inte vad som kan dyka upp på natten.Jag blev övergiven som barn helt o hållet av en förälder medans den andra lämnade mig flera ggr men fanns ändå på nåt sätt.Jag fick aldrig någon bekräftelse som barn att jag var okey som jag är.Jag har egna inre höga krav på att att vara duglig, duktig mycket pga att min självkänsla är så låg så jag har använt duktigheten för att få bekräftelse, att jag får finnas.Sjukskriven sedan flera år pga utbrändhet har lett till ett dåligt självförtroende att jag inte kan försörja mig.Blev utfryst i skolan som tonåring gör att jag är rädd för att bli mobbad o utstött.Min beroendesjukdom gör att jg inte har kontroll över mitt ätande så jag litar inte på mig själv.Misshandel i ett förhållande när jag var i 20 års-åldern gör mig rädd för att bli slagen. Övergrepp av en främmande man ledde till stor misstänksamhet mot främmande män o stor rädsla för att bli utsatt igen.Två arbetsträningstillfällen gjorde mig väldigt sjuk fysiskt.

Ujjuj  vad mycket ångest o skit som kom ut där då. Mpste skriva en ny lista om allt som jag är glad o tacksam för så det blir balans.kram buddhina

#8: Jag känner väldigt väl igen det du skriver i punkt 3, Aviendha. Pansaret, kontrollen, som fungerar i stället för känslor, som gör att man alltid kalkylerar och kontrollerar. Jag levde så i många år, driven av hat och ursinne, men precis som du skriver så krakelerade rustningen när hatet inte längre fick näring. Det har tagit tid, men det ser faktiskt ut som om det går att leva utan rustning. Eller i alla fall med en lättare rustning, som tillåter både att man känner och att man har vissa sociala kontakter. Så stå på dig, det finns alternativ! Det hade aldrig jag trott när pansaret först började spricka.

1.rädd att inte veta hur framtiden blir

2.rädd för fåglar

3.rädd att vara ensam