Vad kan JAG göra?
Min systerson är drogmissbrukare,men säger själv att det inte är så farligt - att det är överdrift från allmänhetens sida.
Idag ska han åka i fängelse och sitta av ett straff på 14 månader för väpnat rån.Han och en kompis rånade en affär med ett dammsugarrör i en väska(skulle föreställa granatkastare)
Han är 24 år i höst och har alltid varit världens goaste kille!
Vad tusan är det som har hänt med honom?
Vi vet att hans umgänge har varit lite blandad,och vi vet också att hans "riktiga" pappa aldrig har velat ha med sin son att göra.Men han har haft ett bra liv med sin mor, och en styvfar som tagit honom till sig som sin egen son.
Igår chattade jag med min f.d styvdotter som berättade att hon sett honom med kamrat på en buss,och hade varit på toan med nåt dolt i papper.När han var klar räckte han över papperet till sin kompis som var på tur.Hon misstänkte att det var en spruta som gömdes.Jag tvivlar inte på henne överhuvudtaget,för hon borde veta vad hon talar om med en f.d pojkvän som använde tunga droger.Numera går hon på skola,i Trosa, och ska bli behandlingsassistent inom narkomanvården.Så jag litar på hennes omdöme.Vi pratades vid länge igår men hon kunde inte ge mig några råd…
Är det nån här som kan ge ett bra råd på vad jag/vi kan göra?
Vet att detta är en gammal tråd och jag har tyvärr inget råd att ge, men vill ändå höra hur det har gått.
Någon annan som har något råd att ge?
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Det är ju inte så mycket man kan göra mer än att visa att man är orolig och tala om de negativa konsekvenser man ser.
Men tycker inte killen att ett fängelse straff är en ordentlig konsekvens så är han nog tyvärr ganska långt gången i sitt beroende.
Som det heter: Man måste nå sin botten för att kunna ta sig upp och den är otroligt personlig så man kan aldrig räkna med när den ska komma.
Det är bara han som kan rädda sig. Tyvärr.
Jag tycker det är svårt att råda hur man kan hjälpa. Det som jag iallafall fått lära mig av egen bitter erfarenhet är att hur mycket än folk kanske ville hjälpa mig så kunde de inte för jag var inte villig och jag ville inte lyssna på vad folk sa. Jag var tvungen att nå botten för att kunna kravla mig upp igen. Jag hade försökt men det gick bara inte. Vad jag än gjorde misslyckades jag. Men för mig handlade det om att varje misslyckande gjorde bara att jag gick mer och mer in i missbruket.
Jag har inte varit mottaglig för att få hjälp för även om jag kanske bad om det så gjorde jag det ändå inte på något sätt. När någon försökte hjälpa kände jag mig förolämpad och då blev den personen dum i huvudet. Jag letade fel och dom hittade jag och sen snackade jag skit för att ta bort det som egentligen var fel och det var ju mina brister. Jag tror inte det finns så mycket att göra mer än att hoppas att han hittar andra människor i hans situation som han kan relatera till. Beroende personer har ofta en tendens att hitta varandra snabbt när de väl börjar prata, iallafall har det varit så för mig. Jag behövde prata med andra. Kanske är det det man kan göra, låta han träffa andra i hans situation. Men ofta är det också så att man själva tycker inte det är något fel på en så då förnekar man allt.
Jag hoppas han kan få hjälp och även Ni som är oroade för honom för det är också viktigt
/Kia
/Kia
Jag tror att det enda man kan göra är att genom sitt förhållningssätt förmedla att man aldrig slutar älska personen hur långt denne än går i sitt missbruk.
Efter det kan man bara göra det bästa efter förutsättningarna: ibland är det att erbjuda stöd, ibland är det att ta avstånd för att inte själv dras in i missbruket genom t ex medberoende (viktigt att veta om man är känslig för detta), det kan också vara genom att ta hand om sig själv för att på så sätt sprida en god stämning omkring sig.
Men som sagt, det viktigaste - sluta aldrig älska en person, ta bara avstånd från ett visst beteende.
Starta ny diskussion