Det är nog väldigt olika! Jag äter inga som helst spannmålsprodukter och saknar dem inte. Inte heller äter jag frukt. Jag klarar inte att äta lite av det olämpliga, för mig är det allt eller inget.

Men alla är som sagt olika. Du måste nog känna efter själv, tyvärr .

Vilka beslut du än tar i livet måste du känna att du gör dem för din egen skulle och inte pga krav utifrån. Så det är upp till dig att ta beslut om vad som är ditt bästa.

Problemet med oss missbrukare är ju att vi har en liten djävul inuti oss som tjafsar emot när vi fattar bra beslut. Det är upp till oss att lära oss identifiera och omhänderta den lilla djävluen. Kanske rentav bli kompis med den så att den blir snäll och tyst.

Rannsaka dig själv. Kan du tänka dig att prova att helt anamma matplanen en dag i taget? Det gäller ju inte resten av livet utan bara tills du känner dig friare från din sjukdom.

Eller så funkar din egen kosthållning och det dåliga samvetet är bara projicering av andras sjukdom på dig? Alla är olika känsliga och vissa sockerberoende kan säkert klara av att äta både mjölk och säd i rimliga mängder utan återfall. Avgör själv - men försök att vara ärlig.

Och oavsett vilket beslut du tar så döm inte dig själv. Det är aldrig för sent att erkänna ifall du skulle haft fel.

Tack för era fina o tänkvärda ord.

Jag förstår, jag måste ta ansvar själv. Under låång tid har jag försökt hitta svaren hos andra och det funkar inte fullt ut!

Egentligen så känns det väldigt bra som jag har det nu så jag fortsätter så.   Så får jag se hur det går. Jag kan ju alltid ändra m,ig o ta nya beslut om det behövs!

Jag håller på att lära mig avslöja den där sluga typen som finns där på axeln och det är ganska knepigt än så länge men så är jag oxo ny nykter o har mycket att lära.

 Medvetna beslut känns bra i magen.Att göra som andra säger utan att det är grundat i mig själv leder bara till trots o uppror inom mig.

kraam buddhina