Våra prövningar, våra lidanden. . .har vi skapat själva, som individer, för oss själva.

 Medkänsla kan vi skänka våra närmaste. Vi kan få medkänsla och tröst.

Men vårt lidande i hela dess djup kan ingen annan än vi själva någonsin känna helt och fullt, förstå helt och fullt. Vi måste komma igenom vår sorg, vår förtvivlan och till och med våra skuldkänslor ensamma.

Att veta att vi inte är ensamma om vårt lidande gör det mycket lättare att stå ut med prövningarna. Vi har inte blivit utvalda, det kan vi vara övertygade om.

Om vi tänker på att våra prövningar ger oss de lärdomar som vi behöver i livets skola, går det lättare att acceptera dem.

I sinom tid, i och med att vi kommer allt längre på bättringsvägen, kommer vi till och med att med iver se fram emot våra prövningar och förstå att de är spännande uppgifter som vi har skapats för att övervinna.

Det är inte lätt att se lidandet som en gåva. Men vi behöver inte förstå det till fullo, så småningom kommer vi trots allt att upptäcka hur värdefullt det varit för oss.

 I dag ska jag inte vara rädd för de utmaningar som väntar mig. Jag ska glädjas åt att de hjälper mig att utvecklas.