Köpslå med djävulen.
Det har jag ägnat mig åt denna veckan.
Jag gick av ett tufft arbetspass i måndags, det mesta av tiden har jag tillbringat med den palliativa vården. Vilket kan vara ganska psykiskt tungt.
Tisdag t.o.m. söndag har jag tagit semester. Allt lugnt så långt. Men på tisdagen så började alkoholdjävulen poppa upp i mina tankar.
Nja, dricka på tisdag kunde jag inte, för på onsdag förmiddag skulle jag åka och handla med äldsta dottern och yngsta barnbarnet och då hade jag inte varit fräsch. Men efter det…………
Onsdagen kom och jag funderade på hur jag skulle bära mig åt, för visa mig på bolaget vill jag inte.
Tick, tack tickade både mina tankar och klockan iväg. OK, på torsdag då! Vem kan jag be?
Bolaget är öppet till 19.00 så jag hinner fundera ut något.
Kom fortfarande inte på hur jag skulle bete mig, men idag kom lösningen. Vad bra, då kommer ingen att märka något på söndag då jag ska ha kalas här.
En flaska vin och några öl? Varför inte?
Men återigen tickade klockan vidare och jag började inse vad jag höll på med!
Så nära ett återfall, ett återfall i tankarna, men ändå så nära.
Så fast rotat sitter alkoholisten i mig att jag kunde bortse från att jag inte ens har skoj med alkohol.
Så fast rotat sitter alkoholisten i mig att jag utan vidare kunde bortse från att jag skulle få en fruktansvärd ångest efter.
Så farligt nära! Men vad jag är tacksam över att klockan bara tickade vidare!
ja den är inte bara listig,stark och falsk utan den förbannade
alkoholdjävulen har ett enormt tålamod också
att vänta ut rätt tillfälle!! Han har knackat på ett
par gånger här åxå, men tack och lov hade
han ingen egen nyckel.
Tack för din ärlighet Kerstin kram Tobbe
Det är underligt som du säger, att gamla ränder sitter i så hårt. Men det ger dig styrka att du inte föll tillbaka denna gång. Jag blir glad av att läsa ditt inlägg kerstinjo =)
Paulina
Vet precis hur det är Kerstin, men vilken styrka och tacksamhet man känner när man faktiskt klarar ut att motstå det.
Men det är en listig sjukdom och det är såååå lätt att man låter den ta över. Men inte idag :)
Som du skriver visst är det lustigt att man vet vilken ångest som skulle komma men ändå funderar man på att faktiskt göra det ändå. Tankarna blir helt besatt i det kan jag känna ibland. Jag får verkligen skaka av mig det för när jag väl börjar fundera är det inget lätt att ta sig ur dom tankarna.
Listig, farlig och stark. Så sant.
Mitt i allt kalkylerande så tog jag med att jag skulle må otroligt dåligt och få en hemsk ångest.
Men, STOPP!! Vilken "normal" människa planerar att göra något som hon vet är sammankopplat med en otrolig ångest? Besatt? Javisst!
Men besatt av vad? Alkoholen kom in ganska sent i mitt liv och med facit i hand är jag övertygad om att jag blev alkoholist direkt. Jag har aldrig kunnat umgås normat med alkohol. Tvärtom så har jag varit rätt destruktiv i mitt drickande.
Ändå fick jag dessa tankar. Oj, vad sjuk.
Kerstin. Gud vad bra att du kunde få stopp på detta.Jag har hört att 7 av 10 sockerberoende blir alkoholister.
Nu är du på tillfrisknandesidan igen, tack gode gud. kram buddhina
Allt mod och klokhet att kunna berätta för oss om det och sen förutse hur det hade blivit..Du är så klok och vis Kerstinjo.
Varma kramar Eva
Jag har aldrig gillat alkohol men det tog ändå flera år att sluta dricka det. jag kan inte heller påstå att jag var beroende men något gjorde att jag fortsatte. har aldrig sug efter det eller snarare så lite att det inte räknas. jag tror att alkoholen var ett substitut för andra saker som jag hellre hade använt. Men det finns ju överallt och är så "självklart" på helgen i alla fall…
Vilken lättnad att klockan tickade iväg tills insikten hann ikapp! Och vilken styrka att berätta om det!
Kram!
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Nu kan jag le åt det, men det upptog nästan en hel veckas tänkande!
Jag är en beroendemänniska ända ut i fingertopparna, vilket jag återigen har bevisat för mig själv.
Men jag tackar min lyckliga stjärna över att det är så "besvärligt" att ta sig ett återfall. Tänk er själva att planera för att må dåligt, planera in ångesten.
Vad i hela friden skulle jag ha/haft för glädje av att ta det första glaset? Absolut ingen, och för att döva ångesten som hade funnits i första glaset så hade jag varit tvungen att ta flera glas.
Hör ni själva hur sjukt det låter? Jag hör det nu och jag VET innerst inne, men ändå höll jag på att ramla.
Absolutister har rätt, men bara alkoholister vet varför.
Du har så rätt, kerstinjo. Den där djävulen har många klädedräkter och är mycket slug …
Starta ny diskussion