Dessvärre omfattas det av min tystnadsplikt! Men jag är nog egentligen ledsen och blir arg därför jag ska behöva vara det…

Ojdå, då ska man vara tyst!

Av hur jag ska vara ärlig mot en vän för att kunna rensa saker som varken hon eller jag mått bra av.

Jag miste min älskade kisse, och nu kan jag inte rädda alla katter i hela världen som behöver hjälp, utan måste välja en eller två. Var på ett hittekattshem och tittade, där fanns bland annat en kisse som fått öronen avklippta … På ett annat hem vågade den hjälpbehövande katten inte komma fram från under soffan när det kom in främmande människor. Hur ska man kunna välja att DIG ska jag hjälpa, ni andra får bli kvar?

#4 Vad grymt att klippa av öronen på en katt. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå hur man kan göra oskyldiga djur illa.

Men det är ändå positivt att du kan välja en kisse. Så är det positivt att du vill ha en ny katt.

Vad fint kortet är på din "gamla" kisse.

Jag har tandvärk. De försökte dra ut en tand i fredags men misslyckades så nu ska de operera ut elendet i morgon. Alla planer för  veckan har fått ställas in och jag känner mig bara eländig.

jag är arg på min ekonomi… som går jämt ut varje månad… ingentin i sparbörsen… det är tungt

jag är mer irriterad än arg på en vän som ibland har så konstiga funderingar… arg är jag på mig själv för att jag låter mig beröras.. skulle behöva strunta i det/henne istället…

Jag tycker det är tungt med mörkret o vädret, dimma, regna och blääää

Jag är trött på vår dåliga ekonomi och på att vikten inte pekar neråt trots inget socker på 16dagar.  buddhina

jag är trött på kompisar som sviker och tandställningen som bara tråden låssnar på hela tiden.. I bara oktober var jag hos tandläkaren tre gånger -.-

Jag är less på kass ekonomi, stress över plugg och ledsen/irriterad över min psykiska hälsa.

Det enda jag känner är negativt just nu är min tvekan inför nästan alla former av beslut. A eller B? Kan man välja båda? Orkar jag det? Osv. Så det får väl bli nästa knut att sakta reda ut :)

Jag är trött på att vara så in i märgen trött utan att de hittar något fel på mig… och trött på att vara pank! Hade jag haft pengar hade jag kunnat behandla mig på diverse sätt och kanske blivit frisk… men nu går det inte

Det som är mest irriterande nu är en vaxpropp i örat! Det är sånt som får mig att förstå hur oförskämt bra jag har det! Så var detta negativt? Jo jag gnäller om vaxproppen så andra blir irriterade…

Hahahaha, fördelen med är ju att det är tämligen plättlätt att fixa

Nä du Hoppfull det verkar som jag får ge mig iväg till doktorn för att fixa den och det är än mer irriterande. Den är envis den rackarn.

Ok, men det är ändå förhållandevis lätt… jag menar om man jämför med övergripande problem som man inte ens ser att man KAN lösa. Lycka till med örat!

Jo jag missade smileyn. Det är ju ingenting egentligen.

Men jag är arg på rikitgt på hur vi/samhället sviker de som inte klarar av de krav som ställs på dem. Hur vi skyller ifrån oss på det kollektiva ansvaret. Det är allt för många som far illa därute och visst alla går inte att rädda/hjälpa men om vi inte försöker blir ingen det.

Vi måste vara rädda om varandra.

Löjligt egentligen, men jag är sur för att det ska renoveras i vår lägenhet, och vi måste flytta ut en vecka. Det blir mest strul, dammigt och jobbigt med att bo hos svärfar med våra katter. Dessutom består renoveringen i att vi bara får nya element! Kunde väl varit något kul som nya golv eller tapeter???

Jag är ledsen för jag måste börja i terapi igen efter att ha klarat mig i 2 år. Och för att de inte vet vart de ska skicka mig då psyk skickat tillbaks remissen till Vårdcentralen. Men jag lyckades iaf få dem att gå med på att jag klarar mig utan piller! Man får va glad för det lilla..  Jag känner mig så ensam och jag hinner inte hantera allt som hänt och händer för det kommer bara nytt hela tiden.

Efter 8 års terapi och pillerknaprande, som började när jag var 14, så var det en sån seger att kunna klara mig själv! Nu känns det som världens nederlag.

Jag har inte skrivit här tidigare, men hittade den här tråden nu och kände att det kanske behövs…

Jag är arg på min jätteberoendesjuka kille… Eller nej, jag börjar om. Jag är arg på mig själv. Jättearg på mig själv. För mitt i all jävla skit sitter jag och pluggar på om Efedrin och dess effekter. Och skyller ifrån mig. Det är ju hans fel, han som har gjort bort sig igen, som vanligt. Inte mitt fel för att det är jag som stannar, godkänner, förstår förstår förstår. (Åh, jag är så trött på att förstå!)

Äsch, det blev ju rätt obegripligt, men jag kan inte få ut det på något annat sätt. Jag har försökt skriva här på forumet kanske tusen gånger, men jag har aldrig klarat av att posta det, för folk läser ju, och jag är ju inte direkt hundra procent säker på någonting egentligen. Är bara rädd att allt skulle se fel ut, att jag säger saker fel, ge fel bild och att jag kommer ångra mig. Men nu kör jag. I låg hastighet till att börja med… Men det är ju alltid något.

Kör på du axilur! Välkommen!

Jag är SKIIIT förbannad på mina grannar som bråkar med mig nere i tvättstugan och på bygg gubbarna som har bankat,hammrat och filat på lägenheten (dom bygger en ny våning över mig och parkeringsplats utanför!!) från klockan 7:00 på morgonen till klockan 18:00 på kvällen i över 6 månader!! Jag blir tooookig!!