Nej förresten, 54kg och 17.6 i BMI.

Mätte mig lite nogrannare, 17.2 var det…

Snälla, jag behöver verkligen eran hjälp…

Jag vill först hälsa dig välkommen hit Jaadu:)

Jag har själv ingen erfarenhet av det du skriver då jag aldrig , varken haft anorexitankar eller varit underviktig. För mig har det varit tvärtom. Men även om det är omvänt så känner jag många gånger som dig också och jag kan förstå beteendet runt ditt tänkande

Min fråga är har du någon du kan vända dig till i din omgivning? Du skriver du är 13 år gammal, kan du prata med dina föräldrar om dina känslor runt mat så kanske de kan hjälpa dig så du får rätt hjälp?

Eller en skolkurator på din skola kanske går att få kontakt med? Vad jag vet har en kurator tystnadsplikt vilket innebär att han/hon inte får prata med andra vad Ni två pratar om och det kan ju kännas skönt och bli som en trygghet för dig.

Det är många tankar när man är 13 år och det som du känner kan leda till allvarliga konsekvenser något som du själv verkar vara väldigt medveten om. Det viktiga är att det finns någon du kan prata med som är proffissionell tror jag.

Jag tänker inte låta som någon vuxen moralpolis men jag vet också hur viktigt det är att prata med andra. Även om du inte har anorexi som du säger så finns dom tankarna ändå i ditt huvud och dessa är ju inte bra som du själv säger.

Att skriva här får du jättegärna göra och vi finns här för dig och ger dig gärna stöd.

Jag är ingen expert långt ifrån men i mina "öron" låter det som anorexia eller begynnande sådan och med din fixering vid undervikt och att träna bort allt du ätit osv. Som kia säger försök hitta någon att prata med gärna här men även  kurator osv..

BUP är en annan instans att kanske ringa?  Jag har hört varierande saker om ätstörningsenheten på karolinska men det kan också vara något kanske?

Iaf du har insett att något är fle vilket är första steget, att söka hjälp är andra vilket du sträckt ut en hand här…  Prata med dina föräldrar kan ju vara svårt kanske men sök ändå hjälp innan det går äver styr helt..

Tre mål mat om dagen är ett minimum för en växande kropp och lrfrt inte till övervikt om du  äter hälsosamt.

Lycka till

Välkommen hit, Jaadu! Jag har inte mycket att bidra med, eftersom mitt problem är motsatt ditt, men jag skickar i alla fall *styrka* till dig!

Du skriver att du tränar ganska mycket. Hur har du det med muskler?

Hej Jaadu.

Eftersom du skriver här så förstår du helt klart att du har problem. Det är oxå uppenbart att din omgivning reagerar vilket är en bra indikation på att något är galet. Min tolkning av det du skriver är att du älskar din svält och din undervikt men någonstans inuti din kloka kropp så vet du att det här inte är friskt och bra för dig!

Fortsätter du så kommer du garanterat att bli sjuk, om du inte redan är det. Så jag råder dig precis som de andra att söka hjälp. Det bästa vore förstås att prata med dina föräldrar om det skulle vara möjligt, det näst bästa någon annan vuxen i din omgivning. Men det viktigaste är att du pratar med någon!

Ta hand om dig Jaadu!

Tack allihopa! Det känns skönt att få svar…
Men jag har jättesvårt att prata med någon om det här, jag vill liksom inte visa mig svag. På utsidan är jag inte sånhär, jag är nöjd med mig själv och lite små kaxig. Jag är en sån som kan ta hand om mig själv. Ingen som strävar efter en pinnsmal kropp.
Men så är det ju inte egentligen. Det vet jag. Jag har dåligt självförtroende. Det här med undervikten har blivit ett sett att känna mig bra med mig själv. När jag kollar min vikt känner jag mig nöjd med mig själv, på ett sätt jag inte gör annars. Det är en sån skön känsla.

I morse åt jag ingen frukost, och jag har inte ätit lunch. Bara druckit vatten, och ätit isbitar. I morse var jag lite hungrig, men efter några timmar gick det över. Dessutom har jag gått en promenad med min hund. Jag känner mig duktig idag, nyttig. Den känslan försvinner om jag äter…

Jag tror också att det här har fått mig att ha ett mål att sträva efter. Mitt mål är att vara nyttig, och för mig motsvarar nyttig att träna mycket och äta lite. Jag är väldigt målmedveten. Och det här har blivit ett lätt sätt att ha ett mål att sikta mot.

Men om du äter så lite och motionerar så mycket så kommer du ganska snart att bli väldigt sjuk! Vill du hellre bli så sjuk än prata med någon?

De allra flesta har en sida utåt och är annorlunda på insidan så det skulle nog ingen tycka vara konstigt.

Du har ju, vilket du säkert vet själv, en väldigt skev bild av vad som är nyttigt. Det är du förstås inte ensam om men när man äter så pass lite som du gör och väger så lite så är det lite fara å färde. Din kropp växer och behöver näring! Om den inte får det kommer den snart att börja tära på dina funktioner och din utveckling. Din hjärna påverkas av att inte få mat, särskilt fett, och dina inre organ och dina kvinnliga hormoner kan inte kroppen producera utan fett.

Kan du inte ringa anonymt till någon sorts ätstörningscentrum och bara prata? Du behöver ju inte säga vem du är på en gång utan bara fråga om råd utifrån din situation.

#Jaadu, du har redan fått en massa goda råd, men här kommer ett till . Många här har problem med sin självkänsla och jobbar med att hitta vägar att tänka. Om du frågar det själv VARFÖR du känner dig nyttig just av att vara mager, vad kommer du fram till då? Om du försöker tänka att "nyttig" är att bygga muskler och kondition, hur känns det då? Om du tänker dig att ditt mål är att vara vältränad och stark, inte bara smal?

Det har jag funderat lite på, om det liksom går att "vända" mitt beroende av att vara nyttig som i smal, till att vara nyttig som i att äta bra, bygga muskler, och skaffa bättre kondition.
Men jag klarar inte av att göra detta själv…

Jag vill inte sluta göra mina situps, jag vill inte sluta ha ett mål att sträva efter. Men jag kan för lite om vad man ska äta, hur man ska träna och så för att liksom orka bli nyttig på riktigt.

#11: Fast om du ska bygga muskler ska du absolut inte sluta träna! Det finns många teorier om vad som är "rätt" att äta. Själv håller jag mig till LCHF (Low Carb High Fat), eftersom jag är överviktig och har metabolt syndrom. Jag bygger muskler så det knakar på den dieten. Men det skulle kanske vara svårt för dig att hoppa över på det direkt? Annars kan du läsa mer om det på Kolhydrater iFokus. Du kan titta på en medlem som heter Glennart, han var världens smalis förut men har byggt upp sig och blivit riktigt stilig på den dieten.

Om jag var som du skulle jag börja lite försiktigt. Fortsätt träna, men ät lite mer. Försök äta tre mål om dagen, även om det inte blir så mycket till en början. Ta en näve nötter eller lite ost, till exempel. Om det känns för mycket, så börja med några gurkskivor - det är nästan som vatten . Om du bara äter lite är det viktigt att du får i dig mest fett och protein, inte kolhydrater, för att kunna bygga muskler alls.

Men du, om det inte funkar, om du känner att du får riktiga tvångstankar runt maten, så sök hjälp i alla fall.

Sköt om dig!

Jag åt faktiskt lite kyckling förrut, men jag var tvungen att gå och kolla om jag hade gått upp…
Jag vill ju egentligen vara nyttig. Det är ju det jag strävar efter, jag bara vet inte riktigt hur jag ska göra för att vara nyttig. Då har det här blivit ett sätt att ändå känna mig duktig och ha ett mål att sträva efter.

Ingen som kan hjälpa mig och berätta vad man bör ha för mål istället för det här? Det är så svårt för mig att bara ha som mål att äta, då tappar jag fokus på målet direkt.

Jag tänker att du borde ha som mål att försöka hitta sätt att tycka om dig själv på som inte handlar om kroppen. När man utgår ifrån kroppen när man mäter hur man duger kan det nästan bara bli fel! För det finns ju inga perfekta människor! De som anses som perfekta (som filmstjärnor, fotomodeller och andra) är ju sådana för att de opererar sig snygga eller som retuscheras på bild.

Att försöka hitta saker hos ens person som är bra, som man kan gilla, hitta annat att vara väldigt duktig på, spela ett intrument, sjunga i kör, rida, måla, keramik, foto osv osv och så lägga all denna enormt starka vilja och kraft på att bli duktig på det istället. Då kanske fokus automatiskt med tiden flyttas från kroppen och maten till det andra! Har du inget sådant intresse eller något du tycker är kul?

Tjaaa… Jag rider ju sen typ 7 år tillbaka, och hästarna har verkligen blivit räddningen för mig. Med dom kan jag vara precis som jag är. Och att fotografera har jag alltid tyckt att det är roligt. (Bifogar ett av mina foton.)
Sen spelar jag trummor, jag gillar alla former av rock väldigt mycket. Ska börja spela på musikskolan om en vecka :)

Just nu har jag varit sjuk, det är oftast sånna här perioder som min ätstörning, eller vad det nu är, är som värst. Då har jag inget annat att koncentrera mig på.

#15: Kul, jag rider också! Hästarna är min räddningsplanka med.

#16 Har du häst? :)

Nej, jag rider på ridskola 2 gånger i veckan och tränar ett russ två dagar, ska börja köra russet. Jag red i över 10 år för länge sedan och började igen för 1,5 år sedan. I helgen har min ridgrupp kurs och ska rida program - det har jag aldrig gjort förut .

Har du egen häst?

Vad roligt :)

Jag rider på ridskola 1ggr/veckan och är medryttare på ett 7-årigt sto. Och så rider och tränar jag lite andra hästar som finns på gården där min medryttarhäst står.

Finns det inget av det du skulle vilja utveckla mer då? Nu tror jag ju i och för sig att man måste älska det som liksom bara är den rena du, Jaadu utan allt det h*n kan. Men man får väl ta ett steg i taget :)

Jag tycker nog att du har en ätstörning, men jag brukar samtidigt säga att det är inte så många (särskilt kvinnor) som inte har konstiga relationer till mat! Som äter för mycket eller för lite eller fel eller så… men gemensamt för dem/oss allihop är att vi har dåligt samvete när vi äter! Helt sjukt egentligen och vem har fått oss att känna oss så? Som att vi bara duger och är fina när vi inte äter det vi behöver utan ser ut som smala sparrisar :)

Jag förstår inte riktigt vad du menar med det första du skrev?

Ridningen är ju min stora passion, det vill jag verkligen satsa på. Hästarna är mitt liv, utan dom vet jag inte vad jag skulle göra…

#21: Du kan inte koncentrera dig så på hästarna att du glömmer att tänka på dig själv och oroa dig för vikten? Jag kan gå och fundera och planera hela dagen hur jag ska göra på träningen med russet, eller hur jag ska hålla skänkeln nästa gång för att få till en sidvärtsrörelse, eller försöka få händerna att minnas hur bakbensmusklerna kändes vid stretchingen, så jag ska kunna avgöra om det blivit någon skillnad …

Jag tror faktiskt att om man är en sådan människa "hakar upp sig" på saker, så är det svårt att sluta vara sådan - man måste hitta något bra att haka upp sig på .

Jag är väldigt mycket en sån som hakar upp mig på saker. jag har suttit nästan hela veckan och planerat morgondagens träning för att få den så bra som möjligt. Men så fort jag släpper det så kommer det där med vikten tillbaka. Får väll försöka att inte släppa det ;)

#23: Jag är likadan, jag brukar säga att jag är en beroendepersonlighet. För mig är det kolhydrater som fyller hela horisonten, för dig är det vikten. Vi får försöka bli fullständigt hästtokiga båda två, då …

Bilden föreställer killen jag ska rida programmet med.

PS. Din vattenbild ovan var skitsnygg, den måste du ha jobbat mycket med!

Tack så mycket! :) Känns skönt att ha någon att kunna diskutera sitt konstiga beteende med hahah ;)
Gud vilken fin häst! Jag skulle vilja komma ut och tävla lite mer, men jag är uuurusel på att komma ihåg banor och program ;)

Jag har nu läst tråden och jag vill bara säga det att det är inte att visa sig svag om man ber om hjälp, utan att man finner styrkan och modet att inse att man behöver hjälp och att det är något som är starkt gjort.

Förresten här har du en hästtjej till fast numer föredetta, min gamla märr är utlånad sedan flera år tillbaka men åh vad jag saknar den tiden. Det var så roligt!

Vad kul med så många hästintresserade :)

Jag vet att jag inte borde se det som om jag är svag för att jag vill ha hjälp, men jag vill liksom inte låtsas om att jag har problem med detta. Det är lättare att bara låtsas att allt är bra. Jag får försöka på egen hand, går det inte får jag väll be om hjälp…

#27: Kom hit och gnäll av dig när det behövs, det är vi många som gör!

Jag brukar inte vara inne här mycket på helgerna, men jag återkommer med rapport om programridningen på måndag.

Okej, gör det :)

Jag tyckte oxå att bilden var kanonsnygg!

Det jag menade var att om su skalar bort allt du gör och allt du äter och tränar osv. så finns du ju fortfarande kvar som den du är inuti. Det är den personen du måste (måste är ett starkt ord men behöver) hitta något sätt att tycka om! Det är ju den du verkligen är, inuti. Det är inte så lätt om man har svårt för det men det går.

Fast till att börja med tror jag oxå att det vore bra att liksom sätta fokus på något utanför dig själv och ge allt med det istället. Bara för att bryta koncentrationen kring mat.

Jo, du har så rätt så…

ja vem vill inte låtsas som om att man inte har problem. men du har gått ut här iallafall liksom vi. Sedan blir det säkert i flera steg och för mig tog det bra länge innan jag vågade mig på att be om specialkost på en konferens.

Men jag vill inte gå till en terapeut så jag försöker lånamig böcker och läsa om det problem jag har för att försöka förstå vad som händer. Det kanske du också kan göra?

Varför vill du inte gå till en terapeut korseett?

jag känner inte ett behov av det för jag pratar och vrider och vänder på mina problem tillsammans med min man och mina väninnor som inte drar sig för att säga något jag inte vill höra.

Och så är jag ju rätt öppen och skriver och pratar med många olika så jag tycker mig inte behöva. Och så är jag så förmäten att tro att jag klara bra mycket själv…

Hur går det för dig Jaadu?

Ni pratar hästar *ler* jag är rent livrädd för dom… Så stora djur!

Hej tjejen, hur går det med dig?

Först och främst så är du i nuläget inte underviktig, men du ligger på gränsen.

Men kombinationen av din fixering på vikten och ditt träningbehov, det är två saker som går hand i hand när det gäller anorektiker. Så just nu är du ute på lite farligt vatten!

Att du blir sjuk när dina ätstörningar är som värst, är ju inte så konstigt, det hör till sjukdomsbilden.

Kan du inte läsa på lite om anorexia nervosa (som det heter). Det finns bl.a. på bra information på http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3229 Det kanske kan det ge dig en tankeställare?

Var försiktig Jaadu, det är en livsfarlig sjukdom. Finns det ingen i din närhet du kan prata med? För du behöver nog någon, det känns viktigt just nu.

Annars finns det två stödföreningar du kan vända dig till;

http://www.abkontakt.se/  och http://66.7.199.160/~anorexia/

 Vilket fint kort ta hade tagit, hur bär du dig åt?

Hästar *fnyser* och håller med Kia. Stora livsfarliga djur!

Hej! Ni ska bara veta hur skönt det känns, bara det att någon vill veta hur man mår. Tack! Ni är alldeles för snälla.
Kerstinjo, jag läste lite på den sidan du länkade till. Jag vill verkligen inte få anorexia! Jag vill vara en frisk, stark person som klarar att ta hand om sig själv och trivs med sig själv! Det vill jag verkligen.
Jag har försökt att koncentrera mig på hästarna nu, och det har faktiskt hjälpt. Jag har två hästar jag jobbar mycket med, och för att undvika att tänka på min vikt ger jag mig själv mål inom ridningen/med hästarna. Det hjälper verkligen!
Jag har berättat om mitt problem för en kompis, hon hade ingen aning om att det var så jag kände. Vi pratade väldigt länge, och efteråt kändes det såå mycket bättre. Hon är lite äldre än mig, och som en storasyster. Hon är verkligen en "Lev livet"-människa och gillar sig själv. Sånn vill jag vara!
När vi träffades igår gjorde vi i ordning fruktsallad. Det kändes lite svårt först, att liksom tillåta sig själv att äta. Men efter ett tags pratande, skrattande och flamsande kom det liksom naturligt. Just då kändes inte vikten så viktig. Hon har verkligen hjälpt mig jättemycket.
Men sen får jag väll erkänna att jag hade lite svårt efteråt, när jag var hemma igen, att acceptera att jag hade svullat i mig så, efter allt mitt jobb!
Då tog jag med mig hunden ut på en promenad och fick lite frisk luft. Det kändes skönt, att liksom inte direkt panikträna men ändå göra något nyttigt.

rätt så! Ta det i etapper och gå in för att må bra och trygg i ditt ätande och fokusera på hästarna. Visst är det skönt att få berätta för någon utan att bli nedvärderad och inte trodd på. Bra kamrat du har!

Ja, hon är verkligen underbar. Det är väldigt skönt, både att kunna prata med henne och att kunna prata med er!

Kanon!!

Du har ju gjort flera superbra saker på bara några dagar! I och med att du är så medveten och så gärna vill bryta det här så tror jag att du kommer att klara det! Det viktigaste du gjorde (tror jag alltså) var att du öppnade dig och pratade med någon! Människor bryr sig mer om en än man vågar tro själv. Det var viktigt, nu vet hon och kan fråga hur du mår och du kan berätta hur det går för dig.

All lycka till med dina mål med hästarna oxå!

#29: Det gick bra! Jag är rätt mallig, faktiskt !

#35 + 36: Stora, gosiga, varma, sköna djur, lika mysiga som en katt och dessutom är det muskelsport, koordinationsträning, kondtionsidrott och fartglädje. Vad mer kan man behöva?

OT. # 41 Lika mysiga som kattskrällen, huuu!

Jag älskar katter har en egen sådan :) Men Grönstedt du kan inte jämföra en katt med en häst *skrattar* Skillnaden är radikal *ler*.. Hästen är så stor…(förlåt att vi snor din tråd Jaadu), hur går det för dig?

Hahah inte snor ni min tråd, jag tycker det här är jättebra. Att allting inte bara blir gnäll, gnäll ;) Och jag kan inte annat än att hålla med Gronstedt!

Det går riktigt bra för mig. Igår tillät jag mig att gå och äta pizza med två av mina vänner istället för att äta av skolmaten. Det behövde jag verkligen. Det känns som om jag har missat så mycket genom att fängsla mig i min vikt och träning. Jag har inte kunnat leva ut mitt liv. Och då menar jag inte bara med maten, utan känslan av att kunna slappna av. Och det gick så fort! Jag fattar knappt vad som hänt…
Men lite får jag väll gnälla också, jag har något problem med mina knän. Jag kan inte springa eller hoppa utan att det gör ont. Det är väldigt jobbigt. Men tur i oturen, det påverkar inte ridningen!

Nu har jag fått skriva av mig lite :) Ha det super så hörs vi snart igen!

Du kan ju helt enkelt vara överansträngd eftersom du aktiverar dig så mycket. Vilken gren håller du på med eller är du en allroundryttare? Hoppning tar ju styggt på knäna och så om man blir kall om dem kan de också krångla. Är de svullna? Gör det ont bara vid belastning eller även i vila?

Tips när du sover är att ta en kudde under knäna. Sover du på sidan så stoppa kudden mellan knäna. Är knäna för varma så kyl dem och är de kalla så värm. Precis som med hästarna. Var rädd om dig.

Kanon förresten att du tillät dig att verkligen få äta något utan att samvetet tog över. Grattis!

Oj så roligt att höra Jaadu!!

Tänk på om det börjar plötsligt kännas som om det går baklänges och de jobbiga tankarna kommer tillbaka, att så är det för alla som förändrar sitt beteende! Man får bakslag och det hör till, då gäller det att prata med någon som känner till hur det är och kan stötta och hålla en uppe.

När det gäller dina knän så kan det vara så enkelt som fettbrist! När jag svälte mig själv så fick jag problem med leder men när jag började äta tillskott av fiskolja så försvann de besvären. Har du hållit dig borta från fett så smörjs inte lederna lika bra, men det kommer att lösa sig alldeles av sig själv nu när du börjat äta vanlig mat igen :)

Jag är så himla glad för din skull Jaadu!

Stor Kram!!

Tänkte komma tillbaka och uppdatera lite, det har varit så härligt med erat stöd. Återigen tack så mycket!

Jag har varit på vårdcentralen och kollat mina knän, jag har någon sjukdom i dem som kan ta ganska lång tid att läka. Men jag kämpar på, och jag kan rida lite försiktigt. Hästarna har tagit upp mycket av min tid nu, så jag har haft det att koncentrera mig på.
Jag får väl säga att jag har haft mina bra och dåliga dagar, men det accepterar jag. Man är ju ändå bara människa.
De bra dagarna har jag kunnat äta ordentligt och kanske gått en liten promenad för att få känna att jag gör något bra. Det är en så skön känsla! ;) Men det jag lärt mig nu att det inte får gå över på andra sidan så att man inte enns tillåter sig att äta utan att få skuldkänslor.
De dåliga dagarna har jag verkligen känt mig dålig. Då har jag kanske ätit lite, och sedan kännt mig väldigt onyttig. Men de dagarna är inte alls lika många som de brukade vara. Men visst kommer dem och hälsar på mig ibland, som för att testa mig ;)

Men jag känner mig verkligen mer avslappnad nu, bara jag får gå mina promenader och äta hyvsat nyttig mat. Det känns verkligen som om jag lyckats vända mitt beroende att "vara nyttig" (inte äta, träna, endast dricka vatten) till att nu ha som mål att må bra (äta nyttig mat, promenera lite, skratta och ha det bra helt enkelt.)

Ha det bra och ta hand om er! =)

Oj så roligt att höra! De dåliga dagarna har vi ju allihop så det här kanske till själva livet. Det viktigaste är ju att de bra dagarna är fler än de dåliga! Och gissningsvis så blir de bra dagarna allt fler medan de dåliga kommer alltmer sällan?

Jag önskar dig verkligen all lycka och hoppas att du fortsätter så här. Blir det tungt igen så är det bara att titta in och berätta (ja, självklart även när det går bra :)!

Hej igen Jaadu, kul att höra från dig. Det får bli mycket sitsträning utan stigbyglar nu ett tag då, tills knäna blivit bättre . Ett tips är att sitta upp från en pall (om du nu inte brukar göra det) eftersom just uppsittningen tar rätt hårt på knä och höft, och att du kliver av försiktigt (ha vänsterfoten i stigbygeln medan du svänger över benet, dra ut vänsterfoten och glid ned sakta). Om man svingar sig av blir landningen ganska hård.

Jag galopperade utan stigbyglar för första gången på sådär 22 år häromdagen. Det låter kanske inte så imponerande, men eftersom jag är drygt dubbelt så gammal och nästan dubbelt så tung som den gången, så är jag rätt imponerad ändå. Det gjorde underverk för balansen och säkerheten, i alla fall.

Vet ni vad? Idag vände det… Jag är så glad! Idag vände det om helt, och guud vad jag har längtat efter den här dagen.
Jag vill gå upp i vikt!

Jag vill inte vara platt, med ett par pinnar till ben. Idag, äntligen, har jag förstått det. Detta kommer bli en spännande, otroligt nyttig resa för mig. Jag måste bygga lite muskler på benen och äta nyttig mat. Jag kommer se så mycket bättre ut, och vara så mycket friskare! Gud så skönt! Jag vill verkligen göra det här nu! Guuud vad glad jag är! :D:D

Snälla hjälp mig nu, jag vet ingenting om sånt här. Vad ska man äta, vad kan man göra för träning som inte innebär att man måste springa? Och snälla, snälla ni. Säg inte att jag går för fort fram eller att jag ska ta det lungt. Jag vill verkligen göra det här nu!

Det här låter ju jättebra och vad possitiv du låter. Nästan så att du förmedlade de känslorna genom dataskärme.

Skulle det inte fungera med helt vanlig husmanskost?

Jag äter ju vanlig husmanskost nu, men jag ska försöka äta mer nyttig mat liksom. Då menar jag inte att jag inte ska byta ut den vanliga maten, men liksom lägga till lite extra nyttigheter. Problemet är bara att jag inte har den blekaste aning om vad som är nyttigt och inte, förrutom grönsaker typ, eftersom jag förrut inte brytt mig utan helt enkelt inte ätit någonting alls. Och vad kan jag göra för att bygga benmuskler? Det känns väldigt viktigt, nu har jag så otroligt smala och kantiga ben…
Jag är så ivrig och glad att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag vill liksom börja nu på direkten! ;)

Ska man bygga muskler ska man nog äta mera kött. GI-mat är nog ganska bra om man vill bygga muskler och vara nyttig samtidigt. Testa att googla på Gi och se om du hittar information.

Vad kul att du känner som du gör! Det kommer säkert att gå bra, tänk bara på att kroppen inte är lika snabb som hjärnan :) Med det menar jag bara att även om du vill och gör helt rätt så kommer det att ta lite tid innan det blir ett synbart resultat :)

Superstort lycka till!! Kram!!

Det här ska bli så roligt! :)

Hej Jaadu! Vilken härlig insikt! Eftersom du inte verkar ha lätt för att bli tjock, tror jag att något liknande GI-diet eller så borde kunna passa dig. Vill du bygga muskler behöver du fett och protein, men jag anser inte att alla måste undvika kolhydrater helt, fast jag själv äter LCHF. För den som inte har metabolt syndrom tror jag att grönsaker är alldeles utmärkt, men jag tror att alla bör undvika spannmål.

Angående träning utan att springa så kan man ju göra en massa styrketräning, med eller utan vikter, som tar hand om hela kroppen, så länge man undviker just knäböjningar och benpress. Konditionssträning kan vara värre, men att rida i nedsittning och att ro utan att använda benen ger en hel del.

Lycka till!

Vill också önska dig lycka till. Berätta gärna hur det går:)

Åh vilken underbar läsning! Jag håller tummarna för dig! Stor kram!

Vill bara kolla hur det går för dig, det var ett tag sedan du skrev här =)

Hoppas det fortfarande går bra. kramar