öh, jag kan då skriva under på att jag verkligen uppfattar sockerberoende och sockermissbruk som vilka j-a beroende som helst. Bara att kanske skadorna kan bli större med tyngre droger men ett beroende är det ju.

Eller ja va tusan fettlever får ju tom kolhydratätare så nu förtiden kan man ju inte se den som en alkoholsjukdom. Och ja visst finns det underliggande orsaker oftast men de sitter så långt bak i tiden, tröstätning osv.

Själva orsakerna kan vara bearbetade och man har inga problem men missbruket kvarstår för man har ju hållt på så länge så man vet inte hur man ska sluta och vem man är.

Det är ett beroende och det kan jag och min omgivning skriva under på däremot är konsekvenser lite olika vid olika form av beroende - sockerberoende ger vissa konsekvenser, alkohol andra och narkotika en tredje men alla handlar om beroende.

Är det inte konstigt att just detta ska vara så svårt att vetenskapligt konstatera?? Men det skulle förstås att få kännbara konsekvenser för kolhydratindustrin…

Min misantropa världsåskådning får mig att tro att det snarare beror på att sockerberoende är mesigt, stugsittande, tjejigt. Knark och sprit är mer karlaktigt, så det är mer värt att ta på allvar. Och en "riktig karl" kan ju aldrig vara matberoende, för det är karlavulet att äta mycket …

Det är mycket troligt att det finns samhälleliga fördomar av den typen som hindrar intresset av veteskaplighet i frågan. Det har vi ju sett så många gånger förut med s.k. kvinnosjukdomar och hur de uteslutande ses som gnäll. Kvinnlighet verkar vara likställt med gnällighet :) bitvis även inbillning, undrar om det är vetenskapligt bevisat  kanske vore en klok forskningsinriktning annars… :)

#4 tror defintivt att det kan vara så - det är så lätt att sitta på andra sidan och tycka att sockerberoende är löjligt - det är väl klart man inte kan förlora kontrollen genom att äta en chokladkaka …detta är så tröttsamt - alla fördomar kring sockerberoende ..

Jag klassar sockerberoende som ett missbruk, eftersom det itne är det fysiska behovoet man tillfredställer, utan det psykiska.

Det är pga sådana som henne som gör att man som dietist inte borde få uttala sig om en sådan sak. Eller ännu hellre att man inte borde få utbilda sig till dietist, kostrådgivare eller annat om man inte genomlevt helvetet själv först. De kan aldrig förstå hur personen har det eller upplever det.

jag har själv råkat ut för dietist som sagt att jag gjort fel varit odiciplinerad och värdelös, närjag gick upp i vikt av att äta enligt tallriksmodellen (då åt jag itne heller mjölksocker, eller något socker från godis, raffinerat socker eller liknande). Jag gick upp i alla fall. Det resulterade i att jag hetsåt efter ett tag.

Att säga att det inte är ett missbruk är för mig helt obegripligt. Blir så arg, eftersom de nedvärderar och inte vill göra allvar av ett av våra största samhällsproblem.

Ish nu jagade jag upp mig, men blev så besviken.

Så här sa en överläkare på medicin åt mej för ca 3 1/2 år sedan när jag försökte förklara att det var ett nissbruk jag hade och inget annat, han hånskrattade och sa"du ligger völ i soffan och småäter hela dagarna" Fy f-n vad arg, ledsen och frustrerad jag blev. Det spelade ingen roll vad jag sa, han fiftade bara bort det och sa att jag kunde få komma till en dietist, om det inte passade så så kunde jag vara utan hjälp.

Hade inget annat att välja på än att tacka ja till "erbjudandet". Väl där så var det ju den gamla tallriksmodellen som gällde. Och hon sa att man kan äta av allt men med måtta. Vad säger man. Hon hade lång erfarenhet och var himla gullig på alla sätt. Jag hade med mej en massa papper om sockermissbruk mm, men hon tog det inte till sej. Gick hos henne i ca 6 mån sen orkade jag inte mer. Gick förvisso ner 15 kg men inte tack vare hennes kostråd utan körde efter Dr Arthur Agatston South Beach-Dieten.

Det här intyget skrev min läkare till "Vederbörande handläggare vid socialkontoret"

"Annette är en 45-årig 2-barnsmor som nyligen har genomgått en neuropsykiatrisk utredning där diagnosen ADHD (aktivitets och uppmärksamhetsstörning) tydligt kunde konstateras. Hon kommer troligtvis att inleda behandling med medicin för detta, men något som har uppfattats som ett minst lika stort problem för henne och familjen är substansberoende. I Annettes fall är substansen socker. Det är viktigt att förstå att det rör sig om ett ett klassiskt beroende med missbruksbeteende och med stora sociala konsekvenser för både patienten och famoljen. Det rör sig inte om en ätstörning. Rekomendationer från teamet samt Annettes psykiatriker och undertecknad är att delta i behandling på behandlingshem. Det vore av stort värde om Ni kunde ta ställning till en sådan vistelse för Annette. Om ytterligare information är Ni välkommen att kontakta NPU:s kurator som även kan följa med vid eventuella möten med Annette. Om ytterligare information behövs så är Ni välkomna att kontakta mig."

Så himla bra skrivet tycker jag. Kan bara säga ÄNTLIGEN !

Det här blev väldigt långt  Men tycte att det var vinktigt att dela med mej av det här.

Kram

Hejsan gose!

Vilken bra läkare du fick fatt i! Hur blev det sedan, vad blev det för respons på intyget?

Hej.

Det här intyget skrevs den 16/12 och än har jag inte hört något, men kuratorn skulle kontakta soc och va på dom lite. Teamet tänker inte släppa det här och heller inte ge sej har dom sagt.

Jag har blivit så väl bemött av NPU-teamet och läkare ang det här. Har knappt fattat det än. Var ju beredd att behöva argumentera, förklara mm men det behövdes inte. Dom fattade direkt och tog det som sagt på största allvar.

Jag återkommer när jag vet hur det blir.

Vi håller tummarna för dig!